onsdag 13 december 2017

Grönvit vinter

Jag bloggar ofta om saker efter att jag tappat bort dem. Kanske är det först då jag ger upp hoppet om att ta snygga kort på dem.

Idag är det i alla fall ett set med vantar, mössa och sjal som jag stickat till mig själv i Tusindfryds Hverdagsuld som jag köpt från Majas Manufaktur. Garnet är lite strävt när man stickar med det, men efter tvätt och användning blir det härligt mjukt och skönt och färgerna flyter in i varandra på ett fint sätt i flerfärgsstickningen.


Sjalen heter Marin och mönstret är gjort av den fantastiska Ysolda Teague. Jag hade några problem i början av stickningen när jag blev orolig för att jag ökade alldeles för snabbt, men när jag kommit in en bit i det så kändes ökningarna rimliga och sjalen blev jättesnygg och användbar. Det är min go-to-sjal både den här och förra vintern, inte bara för att den är varm och snygg utan också för att det är skönt med en sjal som inte är i spets, så jag kan tvätta den när den börjar lukta svett utan att behöva blocka om den.



Mössan har jag tyvärr inga bättre foton på. Det är i alla fall en rad med ekorrar på grön bakgrund. Jag utgick från ett Drops-mönster för mössans maskantal, och ekorrarna fick jag från det finfina gratismönstret Squirelly Swedish Mittens av Eli Stubenrauch som jag tidigare använt för att göra grytlappar med ekorrar på. Det är den här mössan som jag tappat bort nu, men ajg håller tummarna för att den dyker upp någonstans, för nu börjar det bli riktigt kallt ute.



Sjalen och mössan stickade jag förra vintern, men nu i somras tänkte jag att jag kunde använda upp garnet som var kvar till att göra matchande vantar. Här hade jag inget mönster utan stickade bara små kors över hela vantarna, med randiga istickstummar. De är långa och smala, precis som jag tycker om.

söndag 26 november 2017

Ett liv i halskragar och mössor.

Det är konstigt, det där med halskragar till bebisar. Man kan sticka hur fast som helst, i hur bra garn som helst, och efter någon månads användning har halsen ändå växt så den passar bättre på en flodhäst än på ett barn. Men de måste ju ändå hålla sig varma,så här kommer de nystickade halskragar och mössor min bebis använt hittills i sitt halvårslånga liv:



Den första är en Heartwarmer av Dani Sunshine. Ett mönster som jag stickat flera gånger förut, men som alltid rullar sig ganska mycket. Jag ska nog testa några andra mönster framöver och se om de funkar bättre. Garnet är superlyxigt handfärgat merino/silke från Garnomera.se.

Den halskragen fick förresten en matchande mössa också, en Estelle av Maja Karlsson. Ett sådant där mönster som jag varit sugen på ända sedan det kom ut för fem år sedan, men som inte blivit av förrän nu. 



Den gick snabbt och var kul att sticka, men precis som med många hättor tyckte jag inte att den gick fram nog långt i pannan, så jag stickade på en kant i vitt strumpgarn från Arwetta, med några förkortade varv så den blev längre mitt fram än på sidorna


Det här settet användes precis hela sommaren, men till hösten behövdes något varmare. Jag använde resterna av ett handspunnet garn som jag stickat en Oslo Anorakk i tidigare, två färger från Willow Fairy Wool som jag spunnit en singel var av och tvinnat ihop. Det kombinerade jag med lite Dandelion Yarns Rosy Sport i klargrönt, som jag hade över från ett annat projekt.

Mössan är ett mönster från Drops med det poetiska namnet b 13-16 Sweet Pixie. Jag höll på att få slut på garn, så jag struntade i att göra den spetsig, och att rätstickningen fortsätter så högt upp är inte heller enligt mönstret utan beror på garnbristen.


Först gjorde jag tvärtom och stickade öronlapparna i handspunnet och överdelen i det enfärgade, och det såg faktiskt inte klokt ut. Som en galen rave-mössa. Det är spännande vilken stor skillnad det gör bara att byta plats på färgerna.

Här är halskragen är den använts flitigt i några månader. Den har växt, den har filtats en del och den är lite nopprig, men den har fyllt sin uppgift väldigt väl. Det är en Tykk Rillestripehals av Strikkelisa, ett väldigt trevligt mönster som jag gärna stickar igen.



Nu när vintern är här så har jag stickat en tredje uppsättning. Den här gången har jag använt Järbo Alpacka Solo som jag fick i födelsedagspresent och som är väldigt mjukt och fluffigt.


Både mössan och halskragen kommer från Snöfnugg lue och hals av Malsen og mor. En kul och snabb stickning, mitt enda problem är som vanligt att halskragen växer och rullar upp sig. Jag hittade inte mitt minsta garnbollsredskap och var för lat för att göra ett i kartong, så mössan fick bli bolllös.





torsdag 16 november 2017

Glada vårstrumpor

Här är ett par restgarnsstrumpor som jag stickade i våras till min frus brorsdotter. Jag ville använda glada vårfärger, och hade massor av smårester av Debbie Bliss Baby Cashmerino som passade perfekt.


Jag började med en picotkant, och mönstret som kommer sedan kommer från Sticka svenska mönster av Maja Karlsson. Resten är bara gjort på frihand, med hällapp. De passar


Jag borde sticka sådana här strumpor oftare, det är så mycket roligare både att få, att göra och att använda tycker jag.

lördag 7 oktober 2017

Ännu mera vantar

Förra hösten satt jag utan vantar som vanligt (vart tar de egentligen vägen?). Jag bläddrade runt bland mina restgarner och såg att jag hade rätt mycket småsnuttar av Peer Gynt, som dessutom är lagom mjukt för att inte sticka barnen när man rör i dem.

Jag tittade i mina vantböcker och ville ha något mångfärgat och roligt, men allt mönstrat i många färger var ju för ett mycket tunnare garn än Peer Gynt. Till sist bestämde jag mig för att köra ändå, och göra om mönstret och så fick det bli som det blev.

Här på bilden ser det ut som om den ena vanten är mycket större än den andra, men det är något slags synvilla tror jag:



Jag kommer ju från Norrbotten från början, så jag tyckte att det skulle vara roligt att sticka Norrbottensvanten från Vantboken av Solveig Larsson. Fast jag höll mig inte alls till mönstret, utan satte motiven i en annan ordning, hoppade helt över några och gjorde en tumkil och en randig tumme.

Vanten gick långt upp på handleden så den skulle funka med min gravidjacka med trekvartsärmar.
Det var ett snabbt och roligt projekt, och något jag gärna gör igen i någon annan form nästa gång det fattas vantar.


Lammöron och hjorthorn som matchar varandra

Nu är det oktober, och jag har inte skrivit något sedan april. Så kan det gå. Jag lägger upp bilder av saker jag stickar på Instagram i alla fall, där heter jag vadhonskapat.
Jag har i alla fall stickat, inte jättemycket men en del. Jag har massor av saker som jag inte har fotograferat och skrivit om sedan typ ett år tillbaka, men jag väljer att skriva om det näst senaste jag gjort istället, eftersom jag har bra bilder på det.

Det är mina barns kusin som fyllt ett år och önskade sig en mössa, antingen en gullig mössa med öron eller någonting gammeldags och traditionellt. Jag har bestämt mig för att köpa så lite garn som möjligt i år, så jag tittade på vad jag hade i mjuka och mysiga garner och det var en del vitt, så det fick bli en Lamb Bonnet av Jenny Gordy i Sandnes Duo.


Mönstret var trevligt att sticka och lätt att följa, och blev väldigt bra. Garnet har jag stickat en tröja i tidigare, och det är mjukt med en ylle-känsla trots att det är bomull i det. Jag gillar att mössan går lite längre fram i pannan, jag brukar annars reta mig på att bebishättor inte gör det.


Jag stickade mössan i rekordfart, på typ två dagar, och då hade jag några dagar kvar innan fördelsedagen så jag lade upp till ett par vantar i ett annat vitt garn. Det var Antler Mittens av tincanknits, i ett nystan fonty Aubusson som jag köpte när vi var i Paris för tre år sedan.


Jag älskar verkligen att tincanknits skriver sina mönster i så många olika storlekar, från bebis till vuxen. De här blev kanske tyvärr snäppet för små, men det har mer att göra med att jag överkompenserade för min lösa stickfasthet än med något annat.

Det var ett enkelt och intuitivt flätmönster, även om jag tappade bort vilket varv jag var på några gånger. Just med flätor finns det faktiskt en poäng med att inte sticka runt utan göra vartannat varv med aviga maskor, för att man inte ska ta fel på vilket som är rätvarvet där flätan ska vara.


lördag 8 april 2017

Vantar i olika storlekar

Jag har stickat rätt många vantar den här vintern som jag inte bloggat om. Här är tre av dem:


De minsta är till Palten, min tvååring. Jag använde rester av ett sockgarn, Järbo Raggi Batik, och en liten snutt av något gult till tummarna. Början är stickad i resår och jag har gjort en tumkil på sidan. Sedan broderade jag dit små glada ansikten på tummarna, inspirerad av ett mönster av Eva Trotzig från Varma tumvantar och några sockor.

Här syns de inte så bra, men de är på i alla fall:


Nästa par var till Plätten, min femåring. Här använde jag ännu fler olika restgarner i raggsockstjocklek ungefär, och broderade ett kattansikte längst fram. Jag började i resår och gjorde en tumkil på de här också.

Det grå garnet, som jag tror är Svarta Fårets Raggsocksgarn, har luddat helt galet mycket nu under vintern när vantarna använts så det var kanske inte optimalt till vantar egentligen.



Det tredje vantparet skulle också vara till barnen tänkte jag, men de blev alldeles för stora så min syster fick dem istället. Här använde jag faktiskt ett riktigt mönster, Norwegian Totoro Mittens av brella, som är både fint och gratis

Jag använde Svarta Fårets Ulrika i vitt som jag hade nästan ett helt nystan av, och ett okänt orange superwashgarn som legat i min stash för alltid.


På handflatan ville jag inte göra som i mönstret för att inte få för långa flotteringar som fingrarna kan fastna i, så jag stickade rutor på diagonalen istället och tummen blev randig.


lördag 1 april 2017

Bingeblomsterbenvärmare är ett ord som måste vara svårt för spansktalande att uttala

Här kommer några fler av de där mörka bilderna igen:


De här är på ett par benvärmare som jag stickade i vintras. Jag tror att det var när jag hade lyssnat på Nördic Knittings avsnitt om bingestickning och blev sugen på lite binge igen (jag har tidigare stickat en grytlapp i ett bingemönster). Dessutom behövde jag, som är en sådan som alltid har kjol, ett par benvärmare inför vinterkylan.


Jag stickade i restgarner jag hade hemma av Peer Gynt från Sandnes, ett av mina favoriter när man behöver ett allroundgarn som funkar till det mesta. Tyvärr hade jag två lite olika vita nyanser, vilket syns väldigt på den nedre bilden men när man har benvärmarna på sig så tycker jag inte det märks alls.

Jag lade upp lagom antal maskor enligt något sockmönster jag hittat med ungefär samma garntjocklek, och så stickade jag mönstret Blomster ur boken 100 år med binge från Halländska Hemslöjden.

Det gick lätt, snabbt och roligt och det var bara synd att vintern blev så varm att jag knappt behövde använda benvärmarna en enda dag.


onsdag 29 mars 2017

Spontanstickade bebeisgrejer i tweed

Tack för era fina kommentarer på det förra inlägget!

Jag tittade igenom min telefon för att rensa lite och såg några foton som blivit liggande ett bra tag.

När min svägerska och granne var gravid för ett halvår sedan så följde jag med henne till sjukhuset en gång när hon blev orolig och behövde kolla läget, och då hade jag ingen riktigt lämplig stickning på gång utan plockade bara på mig ett restgarn och stickor i matchande storlek, och så fick det bli vad det blev.

Garnet var Fonty Super Tweed, ett väldigt trevligt garn som jag spontanköpte en gång när jag var i Stockholm och som sedan blivit en bebiströja. Det är mjukt och ostickigt, lagom tjockt för att stickas upp ganska snabbt och har precis lagom diskreta tweednoppror.

Jag hade mönstret till Garter Ear Flap Hat av Purl Soho i telefonen, så det blev att jag stickade en sådan och det blev jag väldigt nöjd med. Garnet är lite tjockare än det ska vara så mössan blev inte i nyföddstorlek utan aknske lagom till ett 8-12-månaders barn, ungefär.


Vi blev kvar i väntrummet halva natten, så jag hann lägga upp för en halskrage i samma garn. Det blev en Heartwarmer, efter Dani Sunshines mönster som jag också redan hade. Jag gjorde rullkant upptill och rätstickning nere för att matcha mössan, och precis som med mössan så blev den större än i mönstret men det var ju bra för då passar de ihop.



Jag har så mycket mössor och halsvärmare till mina barn redan så de här hamnar i påsen med presenter till bebisar som kommer att komma. 

Och om ni undrar hur det gick med svägerskan så var det inga problem, vid tretiden på natten kom vi iväg från sjukhuset (med en taxichaufför som tittade på en film om en hund på mobilen som satt fastspänd på instrumentbrädan medan han körde) och bebisen föddes några månader senare och fick en hel del stickat då.


tisdag 28 mars 2017

Anledningar att inte blogga

När någon inte bloggar på ett tag beror det antingen på att det inte händer så mycket att skriva om, eller att det händer alldeles för mycket så man inte hinner skriva. För mig har det varit lite både och på sistone.

Jag har inte stickat lika mycket som förut, eftersom jag ofta varit för trött för annat än mobilspel på spårvagnen och framför tv:n. Att jag varit det beror på att jag är gravid, och det känns nästan lite fjantigt att berätta om det här i bloggen först nu när jag är i åttonde månaden, men så är det i alla fall. Bebisen kommer i början av maj, om allt går som det ska.

Det har hänt en till sak också som nästan är ännu större, eller åtminstone mer ovanlig. Min man har mått väldigt dåligt länge, och nu har han kommit ut som transsexuell och är alltså min fru. Jag är glad att ha fått en lycklig fru istället för en deprimerad man, men det är ju också en lite omvälvande sak.

Så nu får jag sticka fler bebisplagg, och fler damkoftor, och det är ju roligt.
En del har jag ändå hunnit både sticka och spinna sedan sist, jag ska försöka se till att ta kort på det också så kan det dyka upp här.

tisdag 31 januari 2017

Spunna små snuttar

På sistone har jag spunnit en hel del. Dels spann jag klart mitt stora projekt att göra garn till en regnbågströja i tre färger, och så har jag fixat med några småprojekt också som jag tänkte visa här. De är extra roliga för att de liksom är motsatser till varandra.

Det första projektet är alla mina överblivna singlar som blivit kvar från andra garner. Jag tvinnade ihop dem två och två, och de har lite olika tjocklek, färg och är olika hårt spunna, men det blev väldigt charmigt och roligt ihop.
Alla singlarna var av olika sorters mjuk och fluffig ull, och garnet blev jättehärligt. Jag tror att jag ska försöka sticka en Hitchhiker-sjal av det, även om det nog blir en ganska liten sjal (det är ungefär 78 meter).



Den andra garnsnutten jag spann blev inte mjuk och inte fluffig, men däremot någorlunda tunn och jämn.


Jag ska gå en kurs nästa helg för Monica Hellberg, där jag ska få lära mig mer om att spinna. Inför det har jag fått i hemläxa att spinna tre snuttar garn så tunt jag kan av olika sorters fibrer och med olika metoder.
Här är det lite (13 gram) av min handkardade gotlandsull som jag spunnit ihop så tunt jag kunde. Tidigare har jag bara spunnit tjockt, löst och "vilt" med den ullen, men nu försökte jag alltså tvinna hårdare och hålla den så jämn jag kunde. Jag tycker inte så mycket om resultatet, det är alldeles för hårt och stickigt för mig, men det var spännande att se att jag faktiskt kunde spinna tunt med sådan här ull också.
Det blev bara 28 meter, och det är lika bra eftersom jag inte vet vad jag skulle använda ett sådant här garn till.

Jag lyssnade förresten på podden Återskapat medan jag spann, en podd om reenactment och historia där de just hade ett specialavsnitt om spånad historiskt, främst under medeltiden. Det gjorde det extra roligt att spinna det här garnet, eftersom hårdtvinnat, tunt, och stickigt garn känns som en väldigt medeltida grej (även om de inte använde spinnrock på den tiden, så helt historiskt korrekt var jag ju inte).


onsdag 25 januari 2017

Gröna grejer

Här kommer lite fler av de där bilderna som blev så väldigt mörka. Det är en mössa och halskrage till min tvååring som jag stickade i höstas, och som hon sedan haft nästan varje dag den här vintern.

Garnet är det helt fantastiska Rosy Sport från Dandelion Yarn. I de här mörka fotona syns det inte så bra, men garnet har en fantastisk lyster och små, nästa omärkliga variationer som gör så jag bara stirrar förälskat ner på mössan när jag är ute och går med barnen.
Dessutom ser garnet fortfarande fräscht och fint ut efter daglig användning i en säsong.


Mönstret heter Good Sport och är skapat av Dani Sunshine. Det är en enkel rundstickning med vriden resår, markerade sidor och några små förkortade varv uppe i kanterna för att skapa en liten extra upphöjning som "kattöron" innan mössan sys ihop med kitchener stitch.


Ett trevligt mönster med de där små finesserna som gör en enkel mössmodell lite speciell, och mössan blev populär bland båda barnen (min son vill också ha en sådan nu).

Halskragen är också efter ett enkelt och trevligt mönster. Den här gången gjorde jag ingen av de modeller jag brukar göra utan testade istället Neck Hugger av Anna Voronezhskaya. Det är en hals i 1+1-resår, och sedan ökar man till en 2+1-resår och stickar fram och tillbaka, ett framstycke och ett bakstycke.


Mönstret hade några konstiga beskrivningar om hur man skulle dela upp fram- och bakstycket, men de hoppade jag över och då blev det väldigt bra. Det här är nästan min nya favoritmodell för halskrage, så vldigt flexibel och omöjlig att misslyckas med.
Den går att ha med båda sidorna utåt också, beroende på vilken sida av 2+1-resåren man gillar mest.



Här är det egentligen lite sämre kvalitet på fotona, men färgerna syns lite bättre i alla fall:


tisdag 24 januari 2017

Rödrävar och fjällrävar


Här är ett annat foto på en present från i julas, men den här presenten gavs egentligen bort för snart ett år sedan. Min pappa och hans sambo fyllde år, och jag stickade ett par grytlappar till dem. De fick ett par virkade grytlappar för fem år sedan som kanske var fina men faktiskt fruktansvärt opraktiska. Hål och grytlappar är en usel kombination.

Det här paret stickade jag därför, i rundstickning med bomullsgarn (Schachenmayr Cotton Time)
och ett rävmönster som jag tog från vantarna Tiny Foxes Mittens av den fantastiska Natalia Moreva. Sedan broderade jag dit ögon och nosar och virkade på en kant med en ögla i hörnet.
De verkar bli flitigt använda, och jag testade dem också nu när jag var där i julas och jag brände mig inte det minsta.

måndag 23 januari 2017

Årets slöjdade klappar

Det blev bara par stycken stickade julklappar i år, jag vill inte riktigt sticka till samma personer varje år utan tycker det är bättre om de får lite mer olika saker.

Den ena presenten var förresten inte stickad, utan virkad. Det var ett gäng bakelser och kakor som jag virkade på frihand till min tvååring. Hon gillar att leka med sådant när vi är på museer och andra ställen där det finns, så jag tänkte att det skulle kunna bli en succé.



Tyvärr (för mig alltså, det var ju kul för henne) fick hon en massa andra julklappar som var ännu roligare så det dröjde ett tag, men nu tar hon fram kakorna rätt ofta och bjuder sina leksaksdjur på eller har picknick.
Jag använde alla möjliga rester av garn som jag hade liggande hemma och inga mönster.

Den andra julklappen var till min syster. När alla andra i hela Sverige (nästan) stickade Längtan till Gotland av Pia Kammeborn så gjorde jag det också.


Jag använde blandade restgarner (det rosa är samma som rosen på tårtan förresten), och gjorde hälkilen lite längre och tåminskningarna lite oftare, för att de skulle passa bättre. Det var min syster som hade sett när jag höll på att sticka dem och tyckt att de kunde passa bra på henne, och på julafton när hon fick dem verkade hon faktiskt ha glömt bort att hon hade önskat sig dem och hon såg inte bara överraskad utan glad ut.



Den här strumpmodellen med ränder och en mönsterbård högst upp är ju supertrevlig för att bli av med restgarner, och jag är sugen på att göra fler av samma sort fast med andra mönster på. Kanske något från Sticka svenska mönster av Maja Karlsson, som jag fick i julklapp.
Den boken var hemskt rolig att få, och det var inte mönstren till färdiga plagg som var höjdpunkten för mig utan just det lilla mönsterbiblioteket som Maja satt ihop längst bak utifrån gamla stickböcker och häften. Där fanns många mönster som jag inte sett förut som verkade väldigt användbara och fina.

tisdag 10 januari 2017

En hipstertoppluva

Det var ett tag sedan jag tog några ordentliga kort och skrev något i bloggen, men här för ett tag sedan tänkte jag att det var ljust och soligt och att det skulle funka bra. Det gjorde det nu inte, det var ju ändå december och det hade jag visst glömt bort.
Fotona här framöver kommer därför att vara lite mörka, men det får ni helt enkelt ta för jag orkar inte ta om dem (att ta bilderna är inte det svåraste, utan det är att hitta rätt sladd för att föra över dem till datorn).
Nu har jag en ny mobil som eventuellt kan ta bilder i så bra kvalitet att de funkar här på bloggen direkt. I så fall kommer jag nog kunna skriva lite oftare! Kanske.

Här är en mössa som jag stickade ihop i rester efter koftan Marion (som jag inte heller bloggat ordentligt om, men det kommer väl). Jag ville ha en liten hipster-/femtiotalsmössa, alltså en sådan som inte går ner så mycket över öronen. Först tänkte jag göra den likadan som en mössa jag stickat på slöjden i högstadiet som hade intagningar på två sidor högst upp ungefär som en strumpa eller vante, för en ännu starkare känsla av toppluva.
Den idén skrotade jag eftersom garnet är lite för rött, så tomteassociationerna blir alldeles tillräckligt starka i alla fall. Istället tog jag in på fyra ställen, som på Classic Cuffed Hat från Purl Soho.


Till skillnad från den mössan så gjorde jag en rullkant längst ner, och en liten tofs högst upp.



Efteråt har jag tittat igenom Sagornas Stickbok av Celia B. Dackenberg och sett att den här blev väldigt lik Nils Holgerssons toppluva därifrån, och jag undrar om jag inte var lite inspirerad av den också utan att tänka på det medvetet.


Garnet är förresten Ullcentrums 3-trådiga, ett trevligt och rejält ullgarn.

Mössan blev kanske lite väl kort med tanke på att jag oftast har håret uppsatt ganska högt, så jag får som en liten extra "höjd" på huvudet. Men när jag har håret i en knut längre ner (vilket jag ändå har börjat ha allt oftare, inspirerad av Jyn i Star Wars Rogue One (som jag sett två gånger nu, vilken bra film!!)) eller utsläppt så passar den jättebra, och den är snygg tillsammans med min nya orangeröda sjal som jag nog inte heller skrivit om i bloggen.