tisdag 13 januari 2015

Kan man få för många bebiskoftor?

 Det har blivit hemskt många bebiskoftor nu, men det här är nog den sista på ett tag:


Mönstret är Bluebell Cardigan av Schneckenstrick. Ett gratis standardmönster för en raglankofta, som jag ändrade en del. Jag stickade kanterna i mossstickning och gjorde knappar hela vägen istället för bara en högst upp.

Koftan passade perfekt från hemfärden från BB och ungefär en månad framåt.


Jag använde ett mångfärgat garn som jag köpte när vi var i Tyskland (men som jag sedan sett på flera ställen här i Sverige): Lang Mille Colori Baby. Färgväxlingarna i det är perfekta för ränder i en babykofta och det var härligt mjukt, gosigt och lagom varmt. Det grå garnet är Drops Baby Merino, och det kändes ganska så likt till kvaliteten.

Koftan har klarat flera spyor och ett par tvättar innan den packades undan för nästa barns första tid.

Det här blir mitt inlägg till veckans symöte med Husmorsskolans Nya Syförening, titta in där för att se vad de andra har gjort.

måndag 12 januari 2015

Vad jag gjorde 2014

Det där med årssammanfattningar är alltid svårt. Ska man ta med det som är viktigast för en själv, eller det andra vill läsa om? Allt eller höjdpunkterna? Det som man bloggade om under året eller bara det man faktiskt stickade? Och hur kan man egentligen ha glömt så mycket sedan den förra januari?

2014 var ett långt och fint år för mig. En underbar ny bebis och ett fantastiskt stort barn. Nya uppdrag som innebar fler möten, och dessutom två valrörelser på ett enda år. En rejäl utveckling av stickningen och ett helt nytt intresse för spånad. För världen runtomkring har det inte varit lika fint, med en växande fascism runtom i Sverige och Europa och en svag (men den växer sig starkare!) vänster som inte alltid går att skilja från högern (men den utvecklingen verkar hålla på att vända!).

Jag har knappt virkat någonting alls under året, bara två små grejer: En virkad gris med en speldosa i som spelar Internationalen, som en rekordsnabb födelsedagspresent till en väns barn, och en grytlapp med ett dr Mario-virus.



Jag har inte broderat heller i år, det enda är en liten råtta med stickade strumpor på händer och fötter, som jag inte har någon bild på ännu.

Spunnit har jag ju däremot.
Från det att jag fick min första slända och ull i mars har jag hunnit köpa spinnrock, lära mig tvätta, tesa och karda, och spinna sju och ett halvt garn:


 Och så har jag ju stickat!

Nu senast känns det som om det har blivit många bebiskoftor, men över hela året har jag bara stickat fyra stycken. En ska jag blogga om i veckan och de andra tre är de här:


Lite andra bebis- och barngrejer har jag också stickat, fem par sockor, fem halskragar och hela åtta mössor och hattar:



Till mig själv har jag också stickat fem par sockor, ett par vantar, två par handledsvärmare, en mössa och något helt nytt för i år: fyra stycken sjalar! Tyvärr verkar jag inte ha tagit något ordentligt kort på en enda av dem, så ni får se dem senare.

Tre tröjor har jag lyckats sticka också, trots en växande mage som gjort det svårare. Den tredje är en kortärmad tjock alpackakofta med bara en knapp som jag stickade för att hålla mig varm om brösten nu när jag ammar, men som jag inte riktigt haft lust att ha på mig en enda gång ännu. De första två blev jag i alla fall väldigt nöjd med, det är de här (i samma pose i samma rum, dessutom):


Dessutom har jag stickat lite julklappar efter egna eller halvt egna mönster, en cowl och en grytlapp. Men de skriver jag också mer om framöver.