torsdag 18 februari 2016

Halskragar i helt fel garn

Förra vintern köpte jag ett dyrt och lyxigt mjukt garn, John Arbons Knit By Numbers. Jag stickade matchande halskragar till mina barn i det, efter ett Drops-mönster som var väldigt roligt. Det är Captain Jacks hat and neck warmer som man stickade genom att först göra "bröst- och rygglappen" och sedan plocka upp maskor och sticka halsen. För att kunna skilja på dem så gjorde jag den stora halskragen slät och den mindre med rutor i aviga maskor.


De fungerade jättebra, i en eller två veckor. Sedan hade bebisdregel och användning gjort den minsta kragen så uttänjd att den var helt oanvändbar.


Den stora har inte använts lika mycket så den fungerar fortfarande hjälpligt, men den har också växt något enormt:


 Jag tycker inte att Knit By Numbers är ett dåligt garn, men man ska nog veta att det inte är så bra att sticka resår i. Särskilt inte i plagg som kan bli blöta.

Den minsta kragen har jag repat upp nu, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra av garnet (plus den snutt som blev över vid stickningen). Har någon några tips på vad jag kan göra, som ska vara mjukt men inte stretchigt?

onsdag 17 februari 2016

Sockerviol i regnfärger

Min mamma fick en handspunnen sjal i julklapp förra året, som jag inte hann fotografera innan jag gav bort den men som jag i alla fall tog några mobilbilder på nu i höstas.


Ullen är 100 gram mjuk och ullig BFL färgad av den utmärkta West Mountain Wool på Etsy. Jag började med att spinna på slända, sedan köpte jag min spinnrock och hade ingen lust med sländan längre, så garnet blev liggande länge.


Till sist tvinnade jag upp det jag spunnit från sländan till spinnrocken och spann resten på rocken. Jag fick inte en lika tunn singel på rocken som jag fått på sländan, men jag blev nöjd ändå.


Min mamma önskade sig en hemstickad sjal i julklapp, och det här garnet var precis i hennes färger.
Mönstret är Sugared Violets av Rose Becks, ett trevligt mönster med några hålvarv och en ganska enkel spets. Jag missade att göra aviga varv runt hålvarven, men jag gillar hur det blev ändå. Mönstret varnar också för att man kan tycka att den blir lite för hårt stickad i övre kanten, och det tycker nog jag också.
Överlag blev det ändå en väldigt fin sjal, och mamma har använt den mycket så jag tror att hon blev glad för de.


tisdag 16 februari 2016

Snacka om alpacka


Alpacka är fantastiskt mjukt och skönt och dessutom väldigt varmt, men jag börjar tycka att nackdelarna överväger fördelarna med det.

Här är en kofta som jag stickade i alpacka för snart ett år sedan. Då passade den bra men var lite stor på min bebis som var ett halvår, och nu är den fortfarande lite stor på samma bebis ett år senare. Den har alltså töjt sig rejält. Väldigt rejält. Det är ju egentligen ganska bra när det handlar om bebisplagg, men det är tråkigt att den ser så här sliten och uttöjd ut efter bara ett år. Jag tycker bättre om plagg som kan gå i arv till syskon och kanske till nästa generation, som ylletröjorna min svärmor stickade till min man och hans syskon som ser lika fräscha ut idag när mina barn har dem.
Den luddar ganska mycket också, men den är fortfarande fantastiskt mjuk.


Tröjan är stickad i Iloyarn Alpaca Superfine 3/6, ett jättebra garn spunnet under bra förhållanden av fattiga kvinnor i Bolivia. Jag utgick ifrån Basic Raglan Baby Sweater av Keya Kuhn, och gjorde små flätor i raglanökningarna.



Nästan Stig Strands mössa


Jag brukar inte sticka till min man, för han är mer kritisk än tacksam. Dessutom har han en mamma som är en helt fantastisk stickare, som det är svårt att mäta sig emot.

Men nu har han bett ett tag om att få något stickat någon gång, och en dag tog han ner vår kakburk för att visa exakt vad han ville ha. Vår kakburk är från 70-talet och har foton av dåtida utförsåkare, och där har Stig Strand en väldigt tjusig mössa på sig:


En sådan ville alltså min man ha, så jag fick börja googla.
Jag hittade ingen exakt likadan på internet, men flera Stenmarksmössor som liknade den. Eftersom jag inte gillade mönstret på originalmössan så mycket så blev jag egentligen rätt glad att jag inte hittade exakt det. Istället använde jag ett Dropsmönster som heter Reynald, men bytte ut det stora mönstret mot älgar som jag ritade själv.


Garnet är Sandnes Peer Gynt, ett klassiskt norskt tröjgarn som jag blivit förtjust i. Det är hållbart och rejält, men ändå mjukt och rätt så okliigt. När man läser kommentarer om det så är det många som har tröjor i Peer Gynt som hållit 10-20 eller till och med 40 år och fortfarande ser fräscha ut.


Först blev mössan alldeles för stor, så jag gjorde om det med en upprepning färre av mönstret så blev den lagom.


Min kritiske man tyckte först att det kändes konstigt att mössan inte hade en uppvikbar kant, att det var synd att den inte var exakt likadan som Stig Strands mössa (även om den var fulare) och att den måste ha en garnboll.

Jag gjorde en garnboll av det gula garnet, och nu använder han faktiskt mössan varje dag, får massor av komplimanger för den och verkar trots allt riktigt nöjd. Så jag kan nog sticka något mer till honom någon gång.

Jag fick en hel del garn över, och mössan var rolig att sticka, så jag gjorde en till av bara farten. Den här gav jag till en hemlös man som brukar hälsa på på mitt jobb, som hade en mössa med ett stort hål i. Han cyklar runt i staden hela dagarna, så jag tänkte att det kunde passa bra med cyklar på den här. Mönstret till cyklarna kommer från den fantastiska Sandra Jäger: Cycle Race Chart.

Mönstret under freestylade jag bara, mest för att jag tänkte att det var roligare att inte göra samma sak en gång till.



Han blev väldigt glad för mössan, men nästan lite för glad. Han tyckte att den var så fin att han inte vill slita ut den, utan han använder den bara hemma i sitt läger och inte när han är ute och cyklar.


torsdag 11 februari 2016

Nyårslöften, koftlöften och planer

Halvvägs in i februari känns det lagom att börja tänka på nyårslöften. Särskilt sticklöften.
Jag tänker att min grej 2016 ska bli att sticka de koftor jag har köpt garn till. Jag har garn till flera stycken koftor eller tröjor som blivit liggande olika kort eller lång tid som det egentligen bara är att ta tag i och sticka ihop.
Det råkar dessutom ha blivit så att det är en väldigt rolig blandning av allt möjligt: lite flätor, lite flerfärgsstickning, lite spets och lite rätstickning.

Kofta 1 är en Vera av Kamilla Svanlund som jag har precis rätt färger av Tusindfryd Hverdagsuld för:






(Foto: Jessica Silversaga) 

Kofta 2 är Marion av Andi Satterlund, som jag börjat på en gång i ett annat garn som inte fungerade till den koftan.

(Foto: Andi Satterlund)

Nu har jag köpt orange tretrådigt garn från Ullcentrum som jag hoppas kommer att bli perfekt.


Kofta 3 blir en rätstickad tröja i mitt garn som jag tvättat och kardat och spunnit själv, efter att ha köpt det "direkt från fåret" på Lexby Gårds skördefest. Ullen kommer från gotländska pälsfår, och garnet blev väldigt likt Gotländskt Gårdsgarn.
Jag tänker sticka en tröja som liknar "Tröja i Gotländskt Gårdsgarn", från Strikk i Göteborg:


(Foto: Strikk)

Kofta 4 blir i Cascade Yarns Sierra, ett ljusblått bomullsgarn med lite merino i som jag köpte i Paris för två år sedan:


Av det tror jag att jag ska sticka en Pebble Cardigan av Nancy Eiseman, men jag är inte helt säker ännu.

(Foto: Nancy Eiseman)

Kofta 5 blir en till rätstickad tröja, i ett svart Kampes 2-trådigt ullgarn. Där har jag inte hittat något mönster ännu, men jag tänker mig en rätstickad midjekort kofta med guldknappar, som är lite puffig och går in i midjan.

Sedan är det ett par koftor och tröjor till som jag är väldigt sugen på att sticka, även om jag inte har något garn liggande till dem. Det är dels en Surry Hills Cardigan av Maria Magnusson, och dels någon riktigt klassisk islandströja med viggmönster på oket.

onsdag 3 februari 2016

Bluebird of stashbusting

 Jag har jobbat lite på att göra mig av med restgarner, och Heidi Bears mönster på olika gosedjur virkade av african flowers har jag spanat på länge. Nu lade hon ut en fågel som inte såg så stor ut (Bluebird of Happiness), som jag tänkte att jag kunde våga mig på.
Den blev bra som julklapp till en 1,5-åring i släkten.


Den är virkad i blandade restgarner. Istället för vadd är den fylld med ett sönderrivet gammalt lakan, för att det inte ska vara någon risk för att barnet som fick den får i sig en massa ludd och kemikalier. Det gjorde den mycket tyngre än jag tänkt, särskilt eftersom den blev ganska stor ändå.
I mitten har jag lagt in en bjällra inuti ett hoptejpat plastägg från ett kinderägg, för att göra den lite mer spännande.

Som öga sydde jag dit en liten knapp. Jag borde egentligen ha broderat istället för att göra den riktigt barnsäker, men det blev så mycket finare med en knapp och jag sydde fast den tusen gånger hårdare än vad som borde ha behövts, så jag tror det ska gå bra ändå.


Det går aldrig så fort att virka som jag tror att det ska göra, men det var ett roligt projekt att hålla på med och jag tycker att fågeln blev gullig. 

Det tyckte min plätt också, hon testade den lite innan jag hann slå in den:



Jak jak jak jak!

Här är ännu en bebispresent, men det som är extra roligt med den här är att den är stickad i ett jak-garn.

Det är Lang Yak, i 50% merino och 50% jakull. Jakullen gjorde garnet mycket strävare och mindre "stretchigt och studsigt", men det ska också vara mycket varmare än vanlig fårull. Det är kanske inte ett garn som jag kommer gå tillbaka till och använda så ofta igen, men det var väldigt roligt att kunna ge bort plaggen och berätta att de var gjorda av jak.
Ett litet 50 gramsnystan räckte till både en mössa och en halskrage.


Mössan heter Timjan earflap hat och är gjord av Nicolina Lindsten på Docksjö Design. Det är däremot ett mönster som jag kommer återvända till fler gånger (jag har faktiskt redan gjort en till mössa i samma mönster, men den bloggar jag om en annan gång). Det är ett sådant där perfekt present-mönster, något som ser väldigt komplicerat och tjusigt ut men som egentligen är lätt och går fort att sticka.
Det blir en bra mössa också, stretchig, varm om öronen och söt.


Halskragen är gjord efter Heartwarmer av Dani Sunshine. Jag gjorde fram- och baksidan likadana för att det inte ska bli krångligt att ta på den. Det mönstret är också bra och välskrivet, och något som jag kommer att använda igen.


Jag gav bort mössan och halskragen när bebisen var kanske en månad gammal, och nu är hon fyra månader och använder dem fortfarande så jag tror att familjen gillar dem.