lördag 21 november 2015

På stickorna

När jag alltid ligger efter i att lägga upp mina färdiga projekt här på bloggen så blir det inte alls av att jag tar upp det jag håller på med nu. Och det är ju lite synd.
Jag har en hel del "pågående projekt" på Ravelry men några av dem tar jag nog tag i väldigt sporadiskt.

Mitt allra äldsta UFO repade jag upp igår kväll. Det är ett par sockor i en fin mörkgrön färg, som nog egentligen var för komplicerade för min förmåga när jag började på dem i januari 2014. Mönstret heter Lines x 3 och är skapat av Jeannie Cartmel.
Jag hade gjort färdigt den ena strumpan och börjat på den andra, men nu när jag tog upp dem och tittade efter så såg jag hur fruktansvärt löst jag stickat, hur många fel jag gjort och hur tån såg helt galen ut. Det fanns inget annat att göra än att repa, och nu känns det bara skönt att ha ett dåligt samvete mindre liggande i UFO-lådan.

De projekt som jag faktiskt stickar på just nu är:
- En Bandana Cowl (från Purl Soho) som jag hoppas är det perfekta plagget för min vinterkappa som har en väldigt invecklad krage. Eftersom den är banangul och jag bor i Göteborg så får min heta Banana Cowl:



- En Bluebird of Happiness, för att jag ville testa ett av Heidi Bears fantastiska African Flowers-mönster och samtidigt minska ner min stash av konstiga akrylgarner lite grann. Nu ska den egentligen bara sys ihop i rumpan och få ett par ögon.

Och så är det två som jag skrivit om förut, där det inte blivit av att jag tagit några nya foton sedan sist:

- En Barnejakka Land og Strand (av Pinneguri) för att jag var så sugen på rejält mönstrade norska koftor, och för att göra av med lite mera av min ullgarnsstash. Den är underbart rolig att sticka på, och nu är strax den andra av ärmarna klar, så har jag bara oket kvar:



- Och en Crop Cardigan (från Pickles) med ränder som en norsk Fana-kofta i ett grått ullgarn och ett som växlar mellan blått och grått. Den är nästan färdig, det är bara knappar och band kvar men när jag nu ser den så önskar jag att jag hade använt ett enfärgat blått garn istället. Men det funkar, tror jag.


fredag 20 november 2015

En liten restkofta

Den här koftan tänkte jag sticka till min lilla plätt, men hon hade växt ur den innan den var färdig så den kommer att bli en present till någon annan liten nyföding istället.


Koftan är gjord i restgarner. De gula och gröna är Onion Organic Cotton+Merino som är ett mjukt och trevligt garn med fina små färgskiftningar som jag har stickat en hel del i förut. Det vita är mer speciellt för det är mitt handspunna garn, det första jag spann på spinnrock och ganska så ojämnt och "klumpigt".


Mönstret är Basic Yoke Baby Cardigan av Duffy Stephens, men jag har lagt till prickarna och ränderna själv. För att få prickarna att synas lite extra utan att behöva sticka med två färger på avigsidan så tog jag med dem till nästa varv som lyfta maskor, och det blev jag väldigt nöjd med.
Jag minskade lite innan resåren i midjan även om inte mönstret sa det, för det tycker jag är gulligt på koftor.



onsdag 28 oktober 2015

Steekat var det här

Nu har jag inte skrivit här på väldigt länge. Det beror på att jag har gjort viktigare saker.
I en månad har flyktingar som varit på genomresa på väg till Finland och Norge och andra som behövt sova en natt fått bo på mitt jobb, på golven i mötesrummen. Det har varit fantastiskt roligt och fruktansvärt hemskt, och det jag minst av allt har hunnit göra är att blogga. Sticka har jag ändå kunnat göra någon gång då och då.
Nu har flera kyrkor tagit över som boenden och gör ett fantastiskt jobb, och jag kan skriva lite om vad jag stickat under tiden.

Här är två av de tröjor som jag steekat. Det är presenter till en pojke som ska bli storebror och hans småsyskon som inte fötts ännu. Min svärmor var snäll och tog med sig dem till familjen som ska få dem, men tyvärr innebar det att jag inte hann ta riktiga kort på dem utan bara mobilbilder på köksmattan:


Den första är en Loki (av Ragga Eiríksdóttir). Ett fantastiskt fint mönster som många stickat. Min svärkusins dotter hade fått den här fina av sin storasyster Matilda, och det var efter att jag sett den som jag blev sugen på att sticka en själv. Hon hade stickat den i Cascade 220 och det var fantastiskt mjukt och lagom "ulligt", och eftersom jag hade flera nystan av det garnet liggande efter en tröja jag stickat till mig själv så passade det perfekt.
Oket tänkte jag göra i rester av Drops Nepal som jag hade liggande, men det grå räckte inte så jag fick köpa ett nytt nystan Svarta Fårets 3-trådiga ullgarn istället.

Koftan är till en tvååring, men jag gjorde den så den är bara snäppet för liten för min fyraåring, så den ska passa ett bra tag.

Jag sydde steeken på maskin innan jag klippte, och sedan sydde jag på ett band som jag köpt på Knapp-Carlsson för att dölja oredan på insidan.


Den andra koftan är till fyraåringens ofödda småsyskon, efter mönstret Zoom! cardigan av Jaimee Drew. Mönstret var ett enkelt basmönster på en raglankofta, men jag stickade den runt och klippte upp och lade till ett enkelt blommönster på oket i samma garner som i storebrors kofta.

Den här gjorde jag före den andra, och då testade jag att inte sy ett band över steeken på insidan utan bara sy fast den med langettstygn på insidan. Det blev lite klumpigt, och syns från framsidan som en tjock kant.

Men koftan är inte så sned som den ser ut på bilden, i alla fall.


måndag 7 september 2015

En mus, räv eller åtminstone ett djur

Jag stickar och spinner inte precis hela tiden. Faktiskt. Jag broderar någon gång ibland också, och nu har det blivit en liten mus (eller kanske en räv) med stora yllesockor på både fötterna och händerna.


Musen (eller räven) är broderad på ett gammalt lakan, som jag sedan klippte av och sydde ihop till en väldigt enkel tygkasse. Det är ju extremt enkel sömnad, men för mig som gav upp om symaskinen för tio år sedan när jag misslyckades med en rak gardin så var det stort.
Påsen ska jag ha mina yllesockor i, så de kan hänga på en krok i hallen istället för att ta upp plats i en korg på hatthyllan.

Jag ritade musen på frihand och ritade sedan av den med blyerts direkt på påsen. Sedan har jag använt blandat broderigarn som jag hade hemma (jag har en stor (eller faktiskt enorm) påse med broderigarn som jag ärvt från min farmor och svärmormor) och broderat med lite olika stygn.

Jag glömde göra en svans, så nu går det inte att veta om det egentligen är en mus eller räv det ska vara. Men det är kanske lika bra det.

måndag 31 augusti 2015

Lyxgarnsbebis

 Här är en bebiskofta som redan vuxits ur och flyttat ner i källaren i väntan på nästa eventuella bebis.


Garnet är toklyxigt handfärgat merino/silke från Garn & Mera, med de vita delarna i något sockgarn jag hade liggande. Jag brukar ha svårt för melerade garner, men det här fick till precis lagom diskreta nyanser för att faktiskt bli toksnyggt. Tyvärr fick jag ingen bild där färgerna blev perfekta. De stämmer egentligen bäst med den översta även om den blev suddig.

Jag trodde att ett garn i merino/silke skulle vara mer "woollen" och luftigt, men det är ganska hårt spunnet och känns nästan som bomullsgarn. Men det funkar jättebra i barnplagg, har en fin glans och är helt ostickigt.


Mönstret är Offset Wrapalan av Sara Morris. Förutom att ärmarna blev alldeles för korta och fick repas upp och stickas om, så funkade det bra. halsen är lite väl stor också, men bättre det än att den blir för liten.

Kanterna stickas i en variant på mossstickning som inte kändes så intuitiv och som jag klantade till några gånger, men det var mest för att jag själv inte koncentrerade mig.

Knapparna har jag nog egentligen upp och ner, men jag tyckte att den här sidan var så vacker. De kommer från en burk med blandade knappar som jag köpte på Hemtex.



onsdag 26 augusti 2015

Steeks ohoj!

Jag har aldrig steekat (klippt i det jag stickat) förut, men nu håller jag plötsligt på med tre steekade projekt samtidigt.

Jag stickar en kofta till mig själv som snart är klar, en Cropped Cardigan av Pickles i ränder med prickar som på en norsk Fana-kofta:


Min "ta med"-stickning, som jag håller på med på väg till och från jobbet (ja! jag har börjat jobba igen! Det hade jag ju glömt att skriva!), är en Loki av Ragga Eiríksdóttir. Den stickar jag i restgarner, mest Cascade 220. Jag tänkte göra oket i rester av Drops Nepal, men har fått repa upp en gång för att det ljusgrå garnet jag hade har tagit slut, och nu igår morse repade jag upp en gång till för att mitt gula garn inte räckte till. Jag har köpt ett annat grått garn (Svarta Fårets 3-trådiga) och hoppades att om jag bytte plats på det gula och det grå så kunde det gula kanske räcka.
Sedan visade det sig att jag hade ett till halvt nystan av det gula hemma, så bytet var helt onödigt men nu orkar jag inte repa upp igen så nu kör jag bara på.


Min tredje steekade stickning är kanske den allra roligaste: en kofta till min son med supermycket mönster över hela alltet. Den heter Barnejakka Land og Strand av Pinneguri, och den är alltså norsk den med.
Den stickar jag i rester av blått tvåtrådigt som jag har hemma, och den är helt fantastiskt rolig. man vill bara fortsätta och fortsätta för att se hur det blir på nästa varv, och nästa, och nästa.
Planen var från början att sticka en stor rand med älgar över brösten, men nu har sonen ändrat sig och vill ha hästar istället så det kommer förmodligen att bli Pinto Stallion Chart av den fantastiska Sandra Jäger.


Förutom de här håller jag på med några fler saker: en sjal där jag har en massa rätstickning att ta itu med innan jag ska börja på spetsen, en annan sjal som bara ska blockas (men det är inte så bara med två småbarn som inte alls kommer bra överens med nålar över hela golvet), ett par strumpor som saknar hälar och tår och en bebiströja som väntar på knappar. Och dessutom är det de gamla UFO:na, en stor sittpuff, ett par strumpor i krångligt mönster och en oändlig virkad filt.

Suck. Vad mycket det plötsligt kändes som, när man tänkte efter.

torsdag 20 augusti 2015

Helt okej strumpor

Här är en till sak som jag stickade ihop ganska snabbt för snart ett år sedan, men som det inte blivit av att jag fotograferat.


Det är ett par helt vanliga strumpor med istickshäl, stickade på frihand uppifrån och ner. Det enda speciella med dem är att jag i resåren stickat falska flätor istället för varannan "rätrad".


Garnet är Regia Tweed, som jag köpte för ett år sedan när vi var på semester i Tyskland. Jag plockade bort några noppor som var för illgröna, men annars tycker jag att garnet var helt okej. Inte jättekul och inte supersnyggt, men helt okej.

måndag 10 augusti 2015

Bröllopsgrytvantar

En till sak som jag gjort färdigt men gett bort innan jag fått till snygga bilder var en bröllopspresent. Jag stickade ett par "hålla handen-vantar" utifrån Jorid Linviks Wedding Mittens.

Enligt mönstret ska man använda olika garner för att få olika storlekar på vantarna, men jag använde Rauma finullgarn till båda och hade istället olika stickstorlekar. Jag tog nog i lite för mycket, så mansvanten blev enorm och kvinnovanten minimal, men jag filtade ihop mansvanten lite i handfatet när den var färdig så hoppas jag att de ska funka i alla fall.

Här är de innan trådarna blivit fästa:


Eftersom min svåger älskar gamla tv-spel så gjorde jag ett eget mönster med goombas (svamparna) från Super Mario på hans vante och på hans sida av dubbelvanten.

Mönstret var roligt, jag gillar verkligen hur Jorid Linviks mönster känns så genomtänkta och hur hon sett till så det inte blir långa "floats" på insidan. Dessutom lärde jag mig göra lettiska flätor, och insåg att det ju inte alls är så svårt som jag varit rädd för.

Min svägerskas vantar stickade jag på stickor 1,5 och det var sjukt pilligt och långsamt.
Egentligen hade jag tänkt sticka en extra vante till var och en, så de hade ett vanligt vantpar var eftersom dubbelvantarna kanske inte är så användbara, egentligen. Men jag orkade inte med en till vante på 1,5:orna, utan gav bara bort dem som de var. Kanske möjligtvis att jag glömmer bort hur jobbigt det var under hösten, så jag kan sticka en till vante till julklapp eller till dess att min svägerska fått uppehållstillstånd och kommer hit (nu bor hon i Mexiko, och det var där vi var på bröllop).

Brudparet öppnade inte sina presenter på bröllopet utan i enrum ett par dagar efteråt. Sedan kom de och tackade så mycket för "de fina... öhm... grytvantarna?".
När de fick veta vad det var de hade fått blev de i alla fall glada.

Och bröllopet var fantastiskt, resan var jätterolig och det är en underbar ny svägerska jag har fått. En sådan där svägerska som det till och med är värt att sticka på 1,5:or för.

torsdag 6 augusti 2015

Borttappat och bortgett

Jag brukar vänta med att registrera mina stickningar som "klara" på Ravelry förrän jag har tagit ett ordentligt foto på dem och bloggat om dem. Nu när jag inte bloggat på ett bra tag har det samlats en rejäl hög med projekt på min sida som legat i limbo i flera månader.
Ett par saker har jag till och med hunnit ge bort eller (snyft) tappa bort innan jag fått riktiga kort på dem.

I julas önskade sig min styvsyster ett par tunna men varma sockor i julklapp, så jag stickade i halvtunn alpacka. Garnet är mörkgrått Sandnes Alpakka Strömpegarn, och jag stickade på frihand med en enkel fläta längs skaftet.


En av de saker jag tappade bort i våras var en vante, men där tror jag att jag har kvar nog mycket garn för att sticka en till för att den ensamma vanten som är kvar inte ska bli alldeles bortslösad. Den kan jag kanske blogga om senare alltså, när den är helt färdig.

Då är det värre att jag har blivit av med en sjal som jag stickade av handspunnet garn. Jag måste ha tappat den på spårvagnen, det är hemskt mycket svårare att hålla ordning på sina grejer när man har två barn med sig än det var med bara ett.

Jag spann sjalen av garn från Coolwool.se, i 80% merino och 20% silke och färgen Pepparkorn. Fibrerna var härliga att spinna, och jag separerade dem lite halvt så jag fick en del långa partier med bara guldigt silke, och andra där det var mer blandat.


Garnet fick en färg som en glittrande skogstjärn, eller en måne över trollskogen, och blev ungefär fingering-tjockt och härligt mjukt.


Av garnet stickade jag en sjal, en avlång halvmåneformad Caramel Frappé av Monika Sirna. Det är spets i nederkanten som inte kom fram så bra med det spräckliga garnet, men den blev i alla fall mjuk och skön och välanvänd hela vintern och våren.
Mönstret ar lättstickat och trevligt, men jag fick panik när halva garnet hade gått åt innan spetsen var klar och därför gjorde jag den lite mindre än jag hade kunnat.

Nu har jag tyvärr inte hitta någon bättre bild än den här:


Jag har stickat en till sjal av handspunnet garn också, som jag har gett till min mamma, men den hoppas jag kunna få till ett foto på så den behöver jag nog inte skriva om nu.

tisdag 3 mars 2015

Inte så lättstickat men väldigt finstickat

På bokrean i år köpte jag Lättstickat: finstickat av Anna Wilkinson (för 75 kr, och nu kostar den 59 spänn hos Bokus såg jag).


Till att börja med: Boken har fantastiskt bra bilder! De lyckas vara vackra och vintagetjusiga samtidigt som de visar fram (åtminstone de flesta av) plaggens detaljer, vilket inte alla stickboksförfattare brukar lyckas med. Plaggen i boken är dessutom färgglada, roliga och har en stark "Pom Pom Magazine"-känsla. Det är kanske hälften koftor och tröjor, och hälften smågrejer som mössor och halsdukar. Alla mönster är för vuxna kvinnor, i storlek 36-44.

Boken är upplagd så att första halvan är för nybörjare och andra för mer avancerade stickare, men några av mönstren i nybörjardelen verkar ändå krångligare än vad jag någonsin stickat hittills så jag skulle inte ge den till någon som just börjat.

Mönstren är alltså snygga med en rejäl vintagekänsla. Det är flera som jag ville sticka direkt, t ex Fair Isle Rib Top:

(Foto: Laura Edwards)


... och Shawl Collar Cardigan with Floral Embroidery:

(Foto: Laura Edwards)

Mönstren är dock krångligt skrivna, särskilt med tanke på att de är engelska. Det känns som att läsa ett dropsmönster, och dessutom är alla tröjor och koftor stickade i delar med fram- och bakstycke och ibland ett knappband som ska sys på också. Det känns onödigt krångligt och rent idiotiskt när man t ex stickar en fair isle-väst.

Kanske kan det vara därför det finns så få projekt för mönstren på Ravelry, trots att den legat uppe där i drygt två år. De projekt som finns är inte jättepositiva heller.

Jag får kanske använda boken mer som inspiration och låta bli att följa mönstren slaviskt, men den är faktiskt en väldigt bra inspirationskälla och 75 kr är den helt klart värd.

torsdag 26 februari 2015

Hundpåkallad stickning

Ibland stickar man för att man vill och är sugen, och ibland stickar man för att man måste. Nu är det dags för den andra varianten.
Min mammas och systers hund blir lite för glad när man träffar henne och har tagit för vana att ta ens vantar eller väska (eller gräva fram stickningen ur väskan) när man kommeroch bära runt på i munnen. Häromdagen hade jag inte med mig väskan, men däremot Plätten i bärselen på magen. Trots att jag sträckte fram mina nya fina stickade vantar så hoppade hunden upp och tog Plättens mössa från hennes huvud, och vägrade släppa den på ett tag.
Plätten klarade sig utan en skråma och faktiskt mössan också, men den blev ju alldeles dregelkladdig så nu måste den tvättas, och när den tvättas behövs ju en ersättningsmössa. Helst borde ersättningsmössan bli färdig redan idag, men det kommer den väl inte bli. Jag har i alla fall hittat ett fint mönster, Bits+Pieces av Veera Välimäki, och lite rester av Debbie Bliss Baby Cashmerino som nog blir bra.

onsdag 25 februari 2015

Riddarvantar

Jag köpte ett självrandande sockgarn för att kombinera med svart i något mönster med lyfta maskor, men min son la beslag på nystanet och släppte det inte ifrån sig förrän jag stickat ett par vantar åt honom.
Sedan ville han förstås inte ha på sig dem utomhus utan bara inne, eftersom det var riddarvantar som man har när man är riddare.


Garnet är Hjertegarn Sock Wool och mönstret heter Heartstrings Mittens av Chrystal Giustinello. Fotot är suddigt, men det får jag bara leva med.Vantarna är i alla fall enkla och snabbstickade, och det är jättebra till en treåring att tummarna sitter på sidan så man inte behöver sätta rätt vante på rätt hand.

tisdag 17 februari 2015

Den perfekta bebismössan

 Det här mössmönstret verkar alla älska, och det gör jag också. Det är Garter Ear Flap Hat av Purl Soho. Mössan sitter bra och värmer öron och nacke men kommer inte ner i ögonen. Jag stickade minsta storleken, och den är lagom på min tremånaders och kommer nog räcka ett tag till.


Jag stickade den i ett garn som jag inte hittat något info om på internet. Det heter Packing Alpaca, och importeras tydligen av någon som känner ägaren till Lilla Garnet i Kortedala. nu minns jag inte exakt vad hon sade, men jag har för mig att det var kvinnor på en kvinnojour i Sydamerika som spann det. Det fanns i tre tjocklekar och var supermjukt.

Tofsen är av John Arbons Knit by Numbers, och det vita är samma handspunna garn som jag skrev om senast.

Det här blir mitt inlägg till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra gjort!

fredag 13 februari 2015

Fårig basker

Mitt första handspunna garn blev ganska ojämnt och klumpigt, så det var svårt att komma på något bra att sticka av det:


Till sist fick det bli en mössa i mossstickning, så ojämnheterna jämnar ut sig och garnets "fårighet" kommer till sin rätt.


Jag stickade efter mönstret Buttoned Beret av Jodi Lewanda. Det var lätt och snabbt, bara man följde tipsen bland projekten och följde mönstret blint utan att tänka efter. Mössan blir nog ingen favoritmössa, men helt okej ändå.
Det gick åt 64 gram, så jag har lite garn kvar att göra något av.

tisdag 13 januari 2015

Kan man få för många bebiskoftor?

 Det har blivit hemskt många bebiskoftor nu, men det här är nog den sista på ett tag:


Mönstret är Bluebell Cardigan av Schneckenstrick. Ett gratis standardmönster för en raglankofta, som jag ändrade en del. Jag stickade kanterna i mossstickning och gjorde knappar hela vägen istället för bara en högst upp.

Koftan passade perfekt från hemfärden från BB och ungefär en månad framåt.


Jag använde ett mångfärgat garn som jag köpte när vi var i Tyskland (men som jag sedan sett på flera ställen här i Sverige): Lang Mille Colori Baby. Färgväxlingarna i det är perfekta för ränder i en babykofta och det var härligt mjukt, gosigt och lagom varmt. Det grå garnet är Drops Baby Merino, och det kändes ganska så likt till kvaliteten.

Koftan har klarat flera spyor och ett par tvättar innan den packades undan för nästa barns första tid.

Det här blir mitt inlägg till veckans symöte med Husmorsskolans Nya Syförening, titta in där för att se vad de andra har gjort.

måndag 12 januari 2015

Vad jag gjorde 2014

Det där med årssammanfattningar är alltid svårt. Ska man ta med det som är viktigast för en själv, eller det andra vill läsa om? Allt eller höjdpunkterna? Det som man bloggade om under året eller bara det man faktiskt stickade? Och hur kan man egentligen ha glömt så mycket sedan den förra januari?

2014 var ett långt och fint år för mig. En underbar ny bebis och ett fantastiskt stort barn. Nya uppdrag som innebar fler möten, och dessutom två valrörelser på ett enda år. En rejäl utveckling av stickningen och ett helt nytt intresse för spånad. För världen runtomkring har det inte varit lika fint, med en växande fascism runtom i Sverige och Europa och en svag (men den växer sig starkare!) vänster som inte alltid går att skilja från högern (men den utvecklingen verkar hålla på att vända!).

Jag har knappt virkat någonting alls under året, bara två små grejer: En virkad gris med en speldosa i som spelar Internationalen, som en rekordsnabb födelsedagspresent till en väns barn, och en grytlapp med ett dr Mario-virus.



Jag har inte broderat heller i år, det enda är en liten råtta med stickade strumpor på händer och fötter, som jag inte har någon bild på ännu.

Spunnit har jag ju däremot.
Från det att jag fick min första slända och ull i mars har jag hunnit köpa spinnrock, lära mig tvätta, tesa och karda, och spinna sju och ett halvt garn:


 Och så har jag ju stickat!

Nu senast känns det som om det har blivit många bebiskoftor, men över hela året har jag bara stickat fyra stycken. En ska jag blogga om i veckan och de andra tre är de här:


Lite andra bebis- och barngrejer har jag också stickat, fem par sockor, fem halskragar och hela åtta mössor och hattar:



Till mig själv har jag också stickat fem par sockor, ett par vantar, två par handledsvärmare, en mössa och något helt nytt för i år: fyra stycken sjalar! Tyvärr verkar jag inte ha tagit något ordentligt kort på en enda av dem, så ni får se dem senare.

Tre tröjor har jag lyckats sticka också, trots en växande mage som gjort det svårare. Den tredje är en kortärmad tjock alpackakofta med bara en knapp som jag stickade för att hålla mig varm om brösten nu när jag ammar, men som jag inte riktigt haft lust att ha på mig en enda gång ännu. De första två blev jag i alla fall väldigt nöjd med, det är de här (i samma pose i samma rum, dessutom):


Dessutom har jag stickat lite julklappar efter egna eller halvt egna mönster, en cowl och en grytlapp. Men de skriver jag också mer om framöver.