lördag 7 oktober 2017

Ännu mera vantar

Förra hösten satt jag utan vantar som vanligt (vart tar de egentligen vägen?). Jag bläddrade runt bland mina restgarner och såg att jag hade rätt mycket småsnuttar av Peer Gynt, som dessutom är lagom mjukt för att inte sticka barnen när man rör i dem.

Jag tittade i mina vantböcker och ville ha något mångfärgat och roligt, men allt mönstrat i många färger var ju för ett mycket tunnare garn än Peer Gynt. Till sist bestämde jag mig för att köra ändå, och göra om mönstret och så fick det bli som det blev.

Här på bilden ser det ut som om den ena vanten är mycket större än den andra, men det är något slags synvilla tror jag:



Jag kommer ju från Norrbotten från början, så jag tyckte att det skulle vara roligt att sticka Norrbottensvanten från Vantboken av Solveig Larsson. Fast jag höll mig inte alls till mönstret, utan satte motiven i en annan ordning, hoppade helt över några och gjorde en tumkil och en randig tumme.

Vanten gick långt upp på handleden så den skulle funka med min gravidjacka med trekvartsärmar.
Det var ett snabbt och roligt projekt, och något jag gärna gör igen i någon annan form nästa gång det fattas vantar.


Lammöron och hjorthorn som matchar varandra

Nu är det oktober, och jag har inte skrivit något sedan april. Så kan det gå. Jag lägger upp bilder av saker jag stickar på Instagram i alla fall, där heter jag vadhonskapat.
Jag har i alla fall stickat, inte jättemycket men en del. Jag har massor av saker som jag inte har fotograferat och skrivit om sedan typ ett år tillbaka, men jag väljer att skriva om det näst senaste jag gjort istället, eftersom jag har bra bilder på det.

Det är mina barns kusin som fyllt ett år och önskade sig en mössa, antingen en gullig mössa med öron eller någonting gammeldags och traditionellt. Jag har bestämt mig för att köpa så lite garn som möjligt i år, så jag tittade på vad jag hade i mjuka och mysiga garner och det var en del vitt, så det fick bli en Lamb Bonnet av Jenny Gordy i Sandnes Duo.


Mönstret var trevligt att sticka och lätt att följa, och blev väldigt bra. Garnet har jag stickat en tröja i tidigare, och det är mjukt med en ylle-känsla trots att det är bomull i det. Jag gillar att mössan går lite längre fram i pannan, jag brukar annars reta mig på att bebishättor inte gör det.


Jag stickade mössan i rekordfart, på typ två dagar, och då hade jag några dagar kvar innan fördelsedagen så jag lade upp till ett par vantar i ett annat vitt garn. Det var Antler Mittens av tincanknits, i ett nystan fonty Aubusson som jag köpte när vi var i Paris för tre år sedan.


Jag älskar verkligen att tincanknits skriver sina mönster i så många olika storlekar, från bebis till vuxen. De här blev kanske tyvärr snäppet för små, men det har mer att göra med att jag överkompenserade för min lösa stickfasthet än med något annat.

Det var ett enkelt och intuitivt flätmönster, även om jag tappade bort vilket varv jag var på några gånger. Just med flätor finns det faktiskt en poäng med att inte sticka runt utan göra vartannat varv med aviga maskor, för att man inte ska ta fel på vilket som är rätvarvet där flätan ska vara.