fredag 28 februari 2014

Bärsärkagång i garnaffären

På nyår åkte vi hem till min pappa i Luleå. Det var kallt, halkigt och mysigt, men det jag tänkte skriva om nu var vilket garn jag köpte där.

Direkt efteråt skulle jag åka på kongress, en hel helg av att sitta och lyssna och prata och alltså en fantastiskt stickhelg. Det gav mig en förevändning att gå bärsärkagång i Luleås garnaffär Handarbetshörnan, och jag är aldrig den som säger nej till en bärsärkagång.
Handarbetshörnan är en väldigt vanlig garnaffär, med blandade garner, mycket mångfärgat och mycket effektgarner. Det är inte det jag tycker bäst om att sticka med, men jag hittade en hel del nystan som jag gillade till sist.

Jag köpte garn till två par strumpor, ett grönt vanligt Raggi:


... ett rött Mellanraggi:







Jag hittade ett tunnare sockgarn (Hjertegarn Sock Wool) som jag trodde skulle passa till det mångfärgade garnet jag köpt på Hemtex en gång utan att tänka på hur jag ogillar mångfärgat garn:


Dessutom köpte jag ett babygarn i beige (Sandnes Garn Lanett Babyull), som jag tänkte att jag kunde kombinera med mina rester av Debbie Bliss Baby Cashmerino i olika färger till små halskragar till olika bebisar:


Det mest spännande inköpet var ändå sjalgarnerna. Jag tänkte att en sjal med mycket rätstickning nog kunde vara perfekt kongressstickning. Det blev en grå härva Svarta Fårets tvåtrådiga ullgarn:


Och två härvor Järbo Gästrike entrådigt i en fantastisk blå nyans:


Jag skrev nyss att det här var det mest spännande jag köpte, men det stämmer egentligen inte. Allra mest spännande var de garner jag hittade på Myrorna.
Det är ett rejält nystan av ett garn i lace-vikt i en fin tomatröd färg (som palten la beslag på när jag skulle fotografera det:





... Och ett orangegult lacegarn i bomull, på två små nystan:


Man kan tycka att 25 kr är ganska billigt för garnet, men det tyckte inte kassörskan. Hon tyckte att det verkade onödigt dyrt och gav mig alltihop för en tjuga.

Tyvärr visade det sig att en kongress var väldigt dålig att sticka på. Jag bläddrade i papper, skrev på inlägg, viskade med mina kamrater och hann bara sticka en enda socka i det gröna Raggi-garnet. Den blev det fulaste jag någonsin stickat, och repades upp direkt när jag kom hem.

Efter hemkomsten gjorde jag om sockorna. De blev lite stora och väldigt trista men helt okej hemmasockor. Jag har ingen ordentlig bild ännu men här är ett mobilfoto, där en extrafot också ville vara med:


Babygarnet blev massor av halskragar och det tunna sockgarnet blev några sockor på nästa helgmöte jag åkte på, men de skriver jag om en annan dag.
Det röda Mellanraggi-garnet stickar jag i just nu. Jag gör ett par House Targaryen Socks, efter ett mönster av Avalanche Designs som mest bara är instruktioner för själva "drakfjällstekniken", så får man anpassa sockan efter hur man brukar gilla att sticka sockor. Det funkar bra, jag provar göra hälen och tån i Eye of Partridge-stygn med lyfta maskor för att få dem lite starkare och lite tjusigare och gör om tån så den blir mer anpassad efter mina långa stortår. Färgen är fantastisk och jag är väldigt nöjd, men inte helt säker på att garnet kommer räcka:


Det är alltså sjalgarnerna som jag har kvar att göra något av, och där är jag inte säker på vad det ska bli. Det blå garnet tror jag räcker till en liten kofta, en Lobelia av Meghan Fernandes:

(Foto: Juju Vail)

Det grå garnet är lite svårare, jag lutar åt att kanske göra en Primula Florindae, efter ett mönster av Mia Rinde:

(Foto: Mia Rinde)

De superspännande begagnade garnerna har jag inte ens vågat fundera på ännu. Det är svårare när jag inte vet hur många meter garn jag egentligen har. Jag kanske får göra något som en Svärmorssjal, där det bara går att sluta när garnet tar slut?

tisdag 25 februari 2014

Gula barn är glada barn


Jag har skrivit tidigare om min fina vän som var gravid, som jag sydde ett litet monster till. Nu har barnet kommit och jag har skickat iväg både monstret och en tröja.
Tröjan är i resår och därför ser den lite konstig ut här på bilden, men när den sitter på ett barn så är den bättre.


Mönstret är Little Lumberjack Sweater av Mary Kate Long. Det var riktigt, riktigt bra! Sättet som kragen är gjord på var smart och tydligt beskrivet, och tröjan var riktigt rolig att sticka. Ännu roligare blev det av att jag gjorde den i Debbie Bliss Baby Cashmerino, det mjukaste garnet som finns.


När jag sent på kvällen la upp en bild av palten som provade tröjan (och vägrade ta av sig den), och inte var så tydlig som jag borde ha varit om att den inte var till honom utan till ett mycket mindre barn, så var designern dessutom jättesnabb med att maila mig och försöka hjälpa mig med tips på hur man kunde fixa det:


Jag gjorde tröjan i ettåringsstorlek, för åtminstone för oss så fick vi mycket mer användning för varma tröjor den andra vintern än den första. Den är så stretchig att den nog kan passa barnet när hen är två också.


I samma garn men till ett annat barn gjorde jag en Aviatrix-mössa. Mönstret Aviatrix av Justine Turner har ju blivit känt och nästan klassiskt i stickvärlden, och mössan var precis så rolig och smart att sticka som jag hört att den skulle vara.

Här ser man också hur annorlunda garnet ser ut i ett annat ljus. Egentligen stämmer nog tröjbilderna bättre in på hur färgen är i verkligheten.


Jag satte dit en liten äppelknapp som stängning.


Jag lärde mig german short rows och gjorde sådana är det skulle vara kortvarv, och de funkade fint. Det är inte alldeles osynligt, men det är helt  okej.


Bebisens föräldrar hörde av sig när paketet kommit fram och berättade att han såg ut som en riddare. Och det låter ju bra.

Det här blir mitt inlägg till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra gjort!

måndag 17 februari 2014

Puffplaner

I julklapp i år fick jag en stor kasse med lovikkagarn. Jag tänker sticka en puff, efter mönstret Puff Daddy från Pickles som är gratis och superenkelt:

(Foto: Pickles)
Idag har vi en puff i vardagsrummet som vi har gästsängkläder i, men den är ganska ful och väldigt trist. Planen är att det här ska bli vår nya gästsängklädesgömma, och jag tänker alltså inte snörpa ihop den i botten utan bara dra åt med ett snöre så det går lätt att öppna upp igen.

En annan plan är att rugga upp puffen lite grann och brodera runtom den på samma sätt som på klassiska lovikkavantar:


Senapsflätor

Jag har fortfarande inte skrivit ordentligt om min flättröja, inser jag. Den har använts mycket och jag är helt fantastiskt nöjd, men det har varit svårt att få till några bilder. Nu tog jag på mig den och fick min syster att ta fram kameran och fota lite trots vintermörkret, men precis när den första bilden tagits spillde palten ut en kanna vatten och så blev det slut på den fotostunden.


Det är den andra tröjan jag gjort, och andra gången jag stickat flätor. Originalmönstret är "122-8 Knitted jumper with raglan sleeves and cables in ”Nepal”" från Drops, men jag har gjort om det en hel del. Egentligen ska tröjan se ut så här:
Jag har alltså kortat av den till midjelängd, och börjat där den var som smalast. Jag lät bli en ökning i flätmönstret, och hoppade därför över ett helt "parti" av flätorna så oket blev lite kortare. Jag har så pass små bröst att de flesta ok blir lte för långa för mig, så det brukar vara bra att minska där (utifrån min långa erfarenhet av att ha stickat två tröjor, alltså).
I halsen lät jag bli polokragen utan gjorde en hög "crew neck" istället. Jag stickade två rader med 2 räta 2 aviga, minskade var tredje så det blev 2 räta 1 avig och stickade två varv så innan jag maskade av.

Jag var hela tiden lite orolig för att tröjan skulle bli för stor, men den visade sig bli alldeles perfekt. Det enda problemet med den är att jag filtat ihop garnet när jag bytt nystan, och det blir en liten "klump" som syns på tröjan, åtminstone om man vet om det.

Garnet är Drops Nepal, precis som i mönstret. Jag gillar faktiskt Nepal jättemycket, det är mjukt och varmt, kliar inte och är skönt att sticka med. Tröjan är tvättad några gånger nu och det går också jättebra.

fredag 14 februari 2014

Fyra smutsiga sockor, två av dem med extratår


Jag fick till sist fram kameran och fotograferade lite, trots det dåliga ljuset. Tyvärr råkade inte det tajmas med en socktvätt, så det här är hur strumporna ser ut efter ungefär två månaders oavbruten användning i blöta bruna skor.
Jag lovar att jag tvättade dem direkt efteråt.

Det första paret strumpor är efter mönstret Winterling av Regina Satta. Här finns en bild på när de var nya och rena. Det var ett fel i den engelska översättningen av mönstret som först gjorde det svårt, men när jag frågat i en tysk grupp så hörde mönsterskaparen av sig med en rättelse direkt.
Det är första gången jag provat sticka flätor, och jag tycker att det gick bra. Jag läste för slarvigt i mönstret för hälarna så de blev inte riktigt som de skulle, men de blev fina ändå.


Som man ser på den här andra bilden (om man ser någonting alls för all smutsen), så är de ganska tighta och har töjt sig lite där jag plockat upp maskor efter hälen. Det är inte så det stör, men jag hade nog gjort dem en aning större om jag gjorde om dem.

Garnet är Järbo Mellanraggi, och det var trevligt att sticka med, flätorna syns bra och det håller kanonfint. Efter ganska många månaders väldigt flitig använding i och utan skor, så har jag bara behövt stoppa ett litet hål under tån.


De andra sockorna är mitt första försök att göra en istickshäl/afterthought heel. Jag hämtade instruktionen för hälarna från Sticka Mera, och gjorde resten av strumpan efter mitt vanliga Järbo-raggsocksmönster. Jag blev inte så nöjd alls med hälarna.Den ena hälen sydde jag ihop med maskstygn, och det var jag inte så bra på då (ännu), så det blev ganska knöligt. Den andra satte jag ihop med en three needle bindoff, men efter ett par timmar repade den upp sig och jag fick sy ihop den, vilket blev ännu lite knöligare. Jag tycker att de känns konstiga på foten som om de är på väg att ramla av, och inte alls är lika bekväma som en vanlig socka med hällapp. Men de gick superfort att sticka i alla fall!


Jag använde Svarta Fårets Raggsocksgarn som jag hade kvar från den virkade sjalen jag gav till min syster förra julen. Det fungerar bra förutom att det nopprar rejält (som ni ser).  Till tån och ränderna använde jag Drops Nepal, som jag hade använt till kanterna på sjalen.
Det var dumt gjort.


Jag ska aldrig aldrig någonsin använda ett garn i 100% ull till sockor igen. På två månader fick jag fyra hål i tårna. Till sist var det ingen mening med att fortsätta stoppa dem, utan jag fick klippa av och repa upp dem och sticka på nya i två små gröna raggsocksgarnrester. Den ena tån blev nog större än den andra, men inte riktigt så mycket större som det ser ut på bilden. Nu ser strumporna ut så här: