lördag 8 april 2017

Vantar i olika storlekar

Jag har stickat rätt många vantar den här vintern som jag inte bloggat om. Här är tre av dem:


De minsta är till Palten, min tvååring. Jag använde rester av ett sockgarn, Järbo Raggi Batik, och en liten snutt av något gult till tummarna. Början är stickad i resår och jag har gjort en tumkil på sidan. Sedan broderade jag dit små glada ansikten på tummarna, inspirerad av ett mönster av Eva Trotzig från Varma tumvantar och några sockor.

Här syns de inte så bra, men de är på i alla fall:


Nästa par var till Plätten, min femåring. Här använde jag ännu fler olika restgarner i raggsockstjocklek ungefär, och broderade ett kattansikte längst fram. Jag började i resår och gjorde en tumkil på de här också.

Det grå garnet, som jag tror är Svarta Fårets Raggsocksgarn, har luddat helt galet mycket nu under vintern när vantarna använts så det var kanske inte optimalt till vantar egentligen.



Det tredje vantparet skulle också vara till barnen tänkte jag, men de blev alldeles för stora så min syster fick dem istället. Här använde jag faktiskt ett riktigt mönster, Norwegian Totoro Mittens av brella, som är både fint och gratis

Jag använde Svarta Fårets Ulrika i vitt som jag hade nästan ett helt nystan av, och ett okänt orange superwashgarn som legat i min stash för alltid.


På handflatan ville jag inte göra som i mönstret för att inte få för långa flotteringar som fingrarna kan fastna i, så jag stickade rutor på diagonalen istället och tummen blev randig.


lördag 1 april 2017

Bingeblomsterbenvärmare är ett ord som måste vara svårt för spansktalande att uttala

Här kommer några fler av de där mörka bilderna igen:


De här är på ett par benvärmare som jag stickade i vintras. Jag tror att det var när jag hade lyssnat på Nördic Knittings avsnitt om bingestickning och blev sugen på lite binge igen (jag har tidigare stickat en grytlapp i ett bingemönster). Dessutom behövde jag, som är en sådan som alltid har kjol, ett par benvärmare inför vinterkylan.


Jag stickade i restgarner jag hade hemma av Peer Gynt från Sandnes, ett av mina favoriter när man behöver ett allroundgarn som funkar till det mesta. Tyvärr hade jag två lite olika vita nyanser, vilket syns väldigt på den nedre bilden men när man har benvärmarna på sig så tycker jag inte det märks alls.

Jag lade upp lagom antal maskor enligt något sockmönster jag hittat med ungefär samma garntjocklek, och så stickade jag mönstret Blomster ur boken 100 år med binge från Halländska Hemslöjden.

Det gick lätt, snabbt och roligt och det var bara synd att vintern blev så varm att jag knappt behövde använda benvärmarna en enda dag.


onsdag 29 mars 2017

Spontanstickade bebeisgrejer i tweed

Tack för era fina kommentarer på det förra inlägget!

Jag tittade igenom min telefon för att rensa lite och såg några foton som blivit liggande ett bra tag.

När min svägerska och granne var gravid för ett halvår sedan så följde jag med henne till sjukhuset en gång när hon blev orolig och behövde kolla läget, och då hade jag ingen riktigt lämplig stickning på gång utan plockade bara på mig ett restgarn och stickor i matchande storlek, och så fick det bli vad det blev.

Garnet var Fonty Super Tweed, ett väldigt trevligt garn som jag spontanköpte en gång när jag var i Stockholm och som sedan blivit en bebiströja. Det är mjukt och ostickigt, lagom tjockt för att stickas upp ganska snabbt och har precis lagom diskreta tweednoppror.

Jag hade mönstret till Garter Ear Flap Hat av Purl Soho i telefonen, så det blev att jag stickade en sådan och det blev jag väldigt nöjd med. Garnet är lite tjockare än det ska vara så mössan blev inte i nyföddstorlek utan aknske lagom till ett 8-12-månaders barn, ungefär.


Vi blev kvar i väntrummet halva natten, så jag hann lägga upp för en halskrage i samma garn. Det blev en Heartwarmer, efter Dani Sunshines mönster som jag också redan hade. Jag gjorde rullkant upptill och rätstickning nere för att matcha mössan, och precis som med mössan så blev den större än i mönstret men det var ju bra för då passar de ihop.



Jag har så mycket mössor och halsvärmare till mina barn redan så de här hamnar i påsen med presenter till bebisar som kommer att komma. 

Och om ni undrar hur det gick med svägerskan så var det inga problem, vid tretiden på natten kom vi iväg från sjukhuset (med en taxichaufför som tittade på en film om en hund på mobilen som satt fastspänd på instrumentbrädan medan han körde) och bebisen föddes några månader senare och fick en hel del stickat då.


tisdag 28 mars 2017

Anledningar att inte blogga

När någon inte bloggar på ett tag beror det antingen på att det inte händer så mycket att skriva om, eller att det händer alldeles för mycket så man inte hinner skriva. För mig har det varit lite både och på sistone.

Jag har inte stickat lika mycket som förut, eftersom jag ofta varit för trött för annat än mobilspel på spårvagnen och framför tv:n. Att jag varit det beror på att jag är gravid, och det känns nästan lite fjantigt att berätta om det här i bloggen först nu när jag är i åttonde månaden, men så är det i alla fall. Bebisen kommer i början av maj, om allt går som det ska.

Det har hänt en till sak också som nästan är ännu större, eller åtminstone mer ovanlig. Min man har mått väldigt dåligt länge, och nu har han kommit ut som transsexuell och är alltså min fru. Jag är glad att ha fått en lycklig fru istället för en deprimerad man, men det är ju också en lite omvälvande sak.

Så nu får jag sticka fler bebisplagg, och fler damkoftor, och det är ju roligt.
En del har jag ändå hunnit både sticka och spinna sedan sist, jag ska försöka se till att ta kort på det också så kan det dyka upp här.

tisdag 31 januari 2017

Spunna små snuttar

På sistone har jag spunnit en hel del. Dels spann jag klart mitt stora projekt att göra garn till en regnbågströja i tre färger, och så har jag fixat med några småprojekt också som jag tänkte visa här. De är extra roliga för att de liksom är motsatser till varandra.

Det första projektet är alla mina överblivna singlar som blivit kvar från andra garner. Jag tvinnade ihop dem två och två, och de har lite olika tjocklek, färg och är olika hårt spunna, men det blev väldigt charmigt och roligt ihop.
Alla singlarna var av olika sorters mjuk och fluffig ull, och garnet blev jättehärligt. Jag tror att jag ska försöka sticka en Hitchhiker-sjal av det, även om det nog blir en ganska liten sjal (det är ungefär 78 meter).



Den andra garnsnutten jag spann blev inte mjuk och inte fluffig, men däremot någorlunda tunn och jämn.


Jag ska gå en kurs nästa helg för Monica Hellberg, där jag ska få lära mig mer om att spinna. Inför det har jag fått i hemläxa att spinna tre snuttar garn så tunt jag kan av olika sorters fibrer och med olika metoder.
Här är det lite (13 gram) av min handkardade gotlandsull som jag spunnit ihop så tunt jag kunde. Tidigare har jag bara spunnit tjockt, löst och "vilt" med den ullen, men nu försökte jag alltså tvinna hårdare och hålla den så jämn jag kunde. Jag tycker inte så mycket om resultatet, det är alldeles för hårt och stickigt för mig, men det var spännande att se att jag faktiskt kunde spinna tunt med sådan här ull också.
Det blev bara 28 meter, och det är lika bra eftersom jag inte vet vad jag skulle använda ett sådant här garn till.

Jag lyssnade förresten på podden Återskapat medan jag spann, en podd om reenactment och historia där de just hade ett specialavsnitt om spånad historiskt, främst under medeltiden. Det gjorde det extra roligt att spinna det här garnet, eftersom hårdtvinnat, tunt, och stickigt garn känns som en väldigt medeltida grej (även om de inte använde spinnrock på den tiden, så helt historiskt korrekt var jag ju inte).


onsdag 25 januari 2017

Gröna grejer

Här kommer lite fler av de där bilderna som blev så väldigt mörka. Det är en mössa och halskrage till min tvååring som jag stickade i höstas, och som hon sedan haft nästan varje dag den här vintern.

Garnet är det helt fantastiska Rosy Sport från Dandelion Yarn. I de här mörka fotona syns det inte så bra, men garnet har en fantastisk lyster och små, nästa omärkliga variationer som gör så jag bara stirrar förälskat ner på mössan när jag är ute och går med barnen.
Dessutom ser garnet fortfarande fräscht och fint ut efter daglig användning i en säsong.


Mönstret heter Good Sport och är skapat av Dani Sunshine. Det är en enkel rundstickning med vriden resår, markerade sidor och några små förkortade varv uppe i kanterna för att skapa en liten extra upphöjning som "kattöron" innan mössan sys ihop med kitchener stitch.


Ett trevligt mönster med de där små finesserna som gör en enkel mössmodell lite speciell, och mössan blev populär bland båda barnen (min son vill också ha en sådan nu).

Halskragen är också efter ett enkelt och trevligt mönster. Den här gången gjorde jag ingen av de modeller jag brukar göra utan testade istället Neck Hugger av Anna Voronezhskaya. Det är en hals i 1+1-resår, och sedan ökar man till en 2+1-resår och stickar fram och tillbaka, ett framstycke och ett bakstycke.


Mönstret hade några konstiga beskrivningar om hur man skulle dela upp fram- och bakstycket, men de hoppade jag över och då blev det väldigt bra. Det här är nästan min nya favoritmodell för halskrage, så vldigt flexibel och omöjlig att misslyckas med.
Den går att ha med båda sidorna utåt också, beroende på vilken sida av 2+1-resåren man gillar mest.



Här är det egentligen lite sämre kvalitet på fotona, men färgerna syns lite bättre i alla fall:


tisdag 24 januari 2017

Rödrävar och fjällrävar


Här är ett annat foto på en present från i julas, men den här presenten gavs egentligen bort för snart ett år sedan. Min pappa och hans sambo fyllde år, och jag stickade ett par grytlappar till dem. De fick ett par virkade grytlappar för fem år sedan som kanske var fina men faktiskt fruktansvärt opraktiska. Hål och grytlappar är en usel kombination.

Det här paret stickade jag därför, i rundstickning med bomullsgarn (Schachenmayr Cotton Time)
och ett rävmönster som jag tog från vantarna Tiny Foxes Mittens av den fantastiska Natalia Moreva. Sedan broderade jag dit ögon och nosar och virkade på en kant med en ögla i hörnet.
De verkar bli flitigt använda, och jag testade dem också nu när jag var där i julas och jag brände mig inte det minsta.