söndag 26 november 2017

Ett liv i halskragar och mössor.

Det är konstigt, det där med halskragar till bebisar. Man kan sticka hur fast som helst, i hur bra garn som helst, och efter någon månads användning har halsen ändå växt så den passar bättre på en flodhäst än på ett barn. Men de måste ju ändå hålla sig varma,så här kommer de nystickade halskragar och mössor min bebis använt hittills i sitt halvårslånga liv:



Den första är en Heartwarmer av Dani Sunshine. Ett mönster som jag stickat flera gånger förut, men som alltid rullar sig ganska mycket. Jag ska nog testa några andra mönster framöver och se om de funkar bättre. Garnet är superlyxigt handfärgat merino/silke från Garnomera.se.

Den halskragen fick förresten en matchande mössa också, en Estelle av Maja Karlsson. Ett sådant där mönster som jag varit sugen på ända sedan det kom ut för fem år sedan, men som inte blivit av förrän nu. 



Den gick snabbt och var kul att sticka, men precis som med många hättor tyckte jag inte att den gick fram nog långt i pannan, så jag stickade på en kant i vitt strumpgarn från Arwetta, med några förkortade varv så den blev längre mitt fram än på sidorna


Det här settet användes precis hela sommaren, men till hösten behövdes något varmare. Jag använde resterna av ett handspunnet garn som jag stickat en Oslo Anorakk i tidigare, två färger från Willow Fairy Wool som jag spunnit en singel var av och tvinnat ihop. Det kombinerade jag med lite Dandelion Yarns Rosy Sport i klargrönt, som jag hade över från ett annat projekt.

Mössan är ett mönster från Drops med det poetiska namnet b 13-16 Sweet Pixie. Jag höll på att få slut på garn, så jag struntade i att göra den spetsig, och att rätstickningen fortsätter så högt upp är inte heller enligt mönstret utan beror på garnbristen.


Först gjorde jag tvärtom och stickade öronlapparna i handspunnet och överdelen i det enfärgade, och det såg faktiskt inte klokt ut. Som en galen rave-mössa. Det är spännande vilken stor skillnad det gör bara att byta plats på färgerna.

Här är halskragen är den använts flitigt i några månader. Den har växt, den har filtats en del och den är lite nopprig, men den har fyllt sin uppgift väldigt väl. Det är en Tykk Rillestripehals av Strikkelisa, ett väldigt trevligt mönster som jag gärna stickar igen.



Nu när vintern är här så har jag stickat en tredje uppsättning. Den här gången har jag använt Järbo Alpacka Solo som jag fick i födelsedagspresent och som är väldigt mjukt och fluffigt.


Både mössan och halskragen kommer från Snöfnugg lue och hals av Malsen og mor. En kul och snabb stickning, mitt enda problem är som vanligt att halskragen växer och rullar upp sig. Jag hittade inte mitt minsta garnbollsredskap och var för lat för att göra ett i kartong, så mössan fick bli bolllös.





torsdag 16 november 2017

Glada vårstrumpor

Här är ett par restgarnsstrumpor som jag stickade i våras till min frus brorsdotter. Jag ville använda glada vårfärger, och hade massor av smårester av Debbie Bliss Baby Cashmerino som passade perfekt.


Jag började med en picotkant, och mönstret som kommer sedan kommer från Sticka svenska mönster av Maja Karlsson. Resten är bara gjort på frihand, med hällapp. De passar


Jag borde sticka sådana här strumpor oftare, det är så mycket roligare både att få, att göra och att använda tycker jag.

lördag 7 oktober 2017

Ännu mera vantar

Förra hösten satt jag utan vantar som vanligt (vart tar de egentligen vägen?). Jag bläddrade runt bland mina restgarner och såg att jag hade rätt mycket småsnuttar av Peer Gynt, som dessutom är lagom mjukt för att inte sticka barnen när man rör i dem.

Jag tittade i mina vantböcker och ville ha något mångfärgat och roligt, men allt mönstrat i många färger var ju för ett mycket tunnare garn än Peer Gynt. Till sist bestämde jag mig för att köra ändå, och göra om mönstret och så fick det bli som det blev.

Här på bilden ser det ut som om den ena vanten är mycket större än den andra, men det är något slags synvilla tror jag:



Jag kommer ju från Norrbotten från början, så jag tyckte att det skulle vara roligt att sticka Norrbottensvanten från Vantboken av Solveig Larsson. Fast jag höll mig inte alls till mönstret, utan satte motiven i en annan ordning, hoppade helt över några och gjorde en tumkil och en randig tumme.

Vanten gick långt upp på handleden så den skulle funka med min gravidjacka med trekvartsärmar.
Det var ett snabbt och roligt projekt, och något jag gärna gör igen i någon annan form nästa gång det fattas vantar.


Lammöron och hjorthorn som matchar varandra

Nu är det oktober, och jag har inte skrivit något sedan april. Så kan det gå. Jag lägger upp bilder av saker jag stickar på Instagram i alla fall, där heter jag vadhonskapat.
Jag har i alla fall stickat, inte jättemycket men en del. Jag har massor av saker som jag inte har fotograferat och skrivit om sedan typ ett år tillbaka, men jag väljer att skriva om det näst senaste jag gjort istället, eftersom jag har bra bilder på det.

Det är mina barns kusin som fyllt ett år och önskade sig en mössa, antingen en gullig mössa med öron eller någonting gammeldags och traditionellt. Jag har bestämt mig för att köpa så lite garn som möjligt i år, så jag tittade på vad jag hade i mjuka och mysiga garner och det var en del vitt, så det fick bli en Lamb Bonnet av Jenny Gordy i Sandnes Duo.


Mönstret var trevligt att sticka och lätt att följa, och blev väldigt bra. Garnet har jag stickat en tröja i tidigare, och det är mjukt med en ylle-känsla trots att det är bomull i det. Jag gillar att mössan går lite längre fram i pannan, jag brukar annars reta mig på att bebishättor inte gör det.


Jag stickade mössan i rekordfart, på typ två dagar, och då hade jag några dagar kvar innan fördelsedagen så jag lade upp till ett par vantar i ett annat vitt garn. Det var Antler Mittens av tincanknits, i ett nystan fonty Aubusson som jag köpte när vi var i Paris för tre år sedan.


Jag älskar verkligen att tincanknits skriver sina mönster i så många olika storlekar, från bebis till vuxen. De här blev kanske tyvärr snäppet för små, men det har mer att göra med att jag överkompenserade för min lösa stickfasthet än med något annat.

Det var ett enkelt och intuitivt flätmönster, även om jag tappade bort vilket varv jag var på några gånger. Just med flätor finns det faktiskt en poäng med att inte sticka runt utan göra vartannat varv med aviga maskor, för att man inte ska ta fel på vilket som är rätvarvet där flätan ska vara.


lördag 8 april 2017

Vantar i olika storlekar

Jag har stickat rätt många vantar den här vintern som jag inte bloggat om. Här är tre av dem:


De minsta är till Palten, min tvååring. Jag använde rester av ett sockgarn, Järbo Raggi Batik, och en liten snutt av något gult till tummarna. Början är stickad i resår och jag har gjort en tumkil på sidan. Sedan broderade jag dit små glada ansikten på tummarna, inspirerad av ett mönster av Eva Trotzig från Varma tumvantar och några sockor.

Här syns de inte så bra, men de är på i alla fall:


Nästa par var till Plätten, min femåring. Här använde jag ännu fler olika restgarner i raggsockstjocklek ungefär, och broderade ett kattansikte längst fram. Jag började i resår och gjorde en tumkil på de här också.

Det grå garnet, som jag tror är Svarta Fårets Raggsocksgarn, har luddat helt galet mycket nu under vintern när vantarna använts så det var kanske inte optimalt till vantar egentligen.



Det tredje vantparet skulle också vara till barnen tänkte jag, men de blev alldeles för stora så min syster fick dem istället. Här använde jag faktiskt ett riktigt mönster, Norwegian Totoro Mittens av brella, som är både fint och gratis

Jag använde Svarta Fårets Ulrika i vitt som jag hade nästan ett helt nystan av, och ett okänt orange superwashgarn som legat i min stash för alltid.


På handflatan ville jag inte göra som i mönstret för att inte få för långa flotteringar som fingrarna kan fastna i, så jag stickade rutor på diagonalen istället och tummen blev randig.


lördag 1 april 2017

Bingeblomsterbenvärmare är ett ord som måste vara svårt för spansktalande att uttala

Här kommer några fler av de där mörka bilderna igen:


De här är på ett par benvärmare som jag stickade i vintras. Jag tror att det var när jag hade lyssnat på Nördic Knittings avsnitt om bingestickning och blev sugen på lite binge igen (jag har tidigare stickat en grytlapp i ett bingemönster). Dessutom behövde jag, som är en sådan som alltid har kjol, ett par benvärmare inför vinterkylan.


Jag stickade i restgarner jag hade hemma av Peer Gynt från Sandnes, ett av mina favoriter när man behöver ett allroundgarn som funkar till det mesta. Tyvärr hade jag två lite olika vita nyanser, vilket syns väldigt på den nedre bilden men när man har benvärmarna på sig så tycker jag inte det märks alls.

Jag lade upp lagom antal maskor enligt något sockmönster jag hittat med ungefär samma garntjocklek, och så stickade jag mönstret Blomster ur boken 100 år med binge från Halländska Hemslöjden.

Det gick lätt, snabbt och roligt och det var bara synd att vintern blev så varm att jag knappt behövde använda benvärmarna en enda dag.


onsdag 29 mars 2017

Spontanstickade bebeisgrejer i tweed

Tack för era fina kommentarer på det förra inlägget!

Jag tittade igenom min telefon för att rensa lite och såg några foton som blivit liggande ett bra tag.

När min svägerska och granne var gravid för ett halvår sedan så följde jag med henne till sjukhuset en gång när hon blev orolig och behövde kolla läget, och då hade jag ingen riktigt lämplig stickning på gång utan plockade bara på mig ett restgarn och stickor i matchande storlek, och så fick det bli vad det blev.

Garnet var Fonty Super Tweed, ett väldigt trevligt garn som jag spontanköpte en gång när jag var i Stockholm och som sedan blivit en bebiströja. Det är mjukt och ostickigt, lagom tjockt för att stickas upp ganska snabbt och har precis lagom diskreta tweednoppror.

Jag hade mönstret till Garter Ear Flap Hat av Purl Soho i telefonen, så det blev att jag stickade en sådan och det blev jag väldigt nöjd med. Garnet är lite tjockare än det ska vara så mössan blev inte i nyföddstorlek utan aknske lagom till ett 8-12-månaders barn, ungefär.


Vi blev kvar i väntrummet halva natten, så jag hann lägga upp för en halskrage i samma garn. Det blev en Heartwarmer, efter Dani Sunshines mönster som jag också redan hade. Jag gjorde rullkant upptill och rätstickning nere för att matcha mössan, och precis som med mössan så blev den större än i mönstret men det var ju bra för då passar de ihop.



Jag har så mycket mössor och halsvärmare till mina barn redan så de här hamnar i påsen med presenter till bebisar som kommer att komma. 

Och om ni undrar hur det gick med svägerskan så var det inga problem, vid tretiden på natten kom vi iväg från sjukhuset (med en taxichaufför som tittade på en film om en hund på mobilen som satt fastspänd på instrumentbrädan medan han körde) och bebisen föddes några månader senare och fick en hel del stickat då.