onsdag 25 maj 2016

Stashometer april

Det är lite eftersläpning här, men maj är ju faktiskt inte slut ännu så jag kan skriva ned min stashometer för april. Den blir väldigt kort, dels för att en elak vinterkräksjuka gjorde så jag varken orkade eller vågade sticka under en del av månaden, och dels för att många projekt avslutades i början av maj.

Det är faktiskt bara tre små projekt som blivit klara:
Mom's Socks som jag skrev om nyss, som åt upp 182 meter Permin Zenta
Och en liten halskrage i Gais-färger till ett par fotbollsälskare som ska få en bebis i sommar. Den har fått en matchande mössa också, men den blev inte klar förrän i maj. Där gick det åt 50 meter svart och 66 meter grönt garn.
Dessutom tappade jag bort en av vantarna som jag stickat i lopigarn för något år sedan, så jag stickade en till som ersättning. Till den gick det åt kanske 100 meter garn.

Samtidigt köpte jag ett tweedgarn till en babykofta som jag håller på med just nu, Fonty Super Tweed: 3 nystan, 329 meter.
Och så garnet till Gaisgrejerna: 2 nystan svart och 4 nystan grönt, sammanlagt 458 meter.

April ser alltså ut så här:
Ut: 348 meter
In: 787 meter
Sammanlagt + 439 meter

Februari till april sammanlagt:
-414 meter

tisdag 24 maj 2016

Mammastrumpor till mamma

Min mamma använder yllesockor nästan varje dag under vintern. Jag stickade ett par till henne för ett par-tre år sedan, men nu tänkte jag att det kunde vara dags igen.


När jag var i Luleå i vintras höll stadens äldsta garnbutik Handarbetsboden tyvärr på att slå igen. Jag kan förstå det, för en ny garnbutik hade startat och jag kan nog tycka att de hade bättre sortiment, men  det är ju ledsamt att det inte kan finnas två garnbutiker i en stad som ändå ska vara "Sveriges nordliga metropol".
Då kunde jag i alla fall köpa det här garnet till extrapris, Permin Zenta, som är en blandning av ull, silke och nylon. Det kändes lite hårt och "bomulligt" i nystanet, men uppstickat var det skönt, hade en väldigt fin definition av mönsterstickningen och tweedigheten i garnet fick det att nästan se ut som jeanstyg.

Mönstret heter Mom's Socks och är gjort av Dieuwke van Mulligen. Det var fantastiskt fint uttänkt, med många detaljer som kändes genomarbetade.


De stickas från tån och uppåt, med en häl med förkortade varv som jag inte testat förut och som nog kan bli en ny favorit.
Enda kruxet var som vanligt att jag stickar så väldigt löst att jag fick gå ner i stickstorlek från mönstrets 4,0 till 2,5. Då kändes stickfasthaten och strumpans "struktur" lagom, men då blev istället strumpan lite liten så jag fick sticka en storlek större än mönstrets största storlek för att få det lagom till en fot med storlek 39.

På mig (på fotona) är de en storlek för stora, men på min mamma ska de passa perfekt. Hon blev jätteglad för dem i alla fall, jag hoppas nu bara att hon kommer att använda dem och inte låta dem ligga i en låda för att de är för fina.


Populära ekorrar

Jag stickade en grytlapp i ett halländskt bingemönster för några år sedan, och det var så roligt och blev så bra att jag gjorde en liknande ett tag senare. Den här gav jag min svärmor i julklapp, och hon pratar fortfarande ibland om att det är den bästa grytlapp hon har.

Bilden är inte bara i dålig kvalitet, utan grytlappen är ganska välanvänd på den också:


Jag har använt mönstret Squirelly Mittens av Eli Stubenrauch, men alltså gjort det till en grytlapp istället för ett par vantar.
Mönstret är supergulligt, har inte så långa floats och är något som jag funderar på att använda igen någon gång. Kanske i oket på en tröja?

Jag har stickat runt, och lagt till lite småmönster upp- och nertill för att få grytlappen fyrkantig. Sedan virkade jag på en kant med två varv fasta maskor.

Garnet är Schachenmayr Cotton Time, ett väldigt trevligt bomullsgarn som var mycket skönare att sticka med än Drops Paris som jag mest använt tidigare. Det färgade inte av sig på det vita heller.

Sådana här grytlappar ska jag helt klart göra fler av, någon gång sen när jag inte har så mycket annat jag måste sticka först.

torsdag 12 maj 2016

En bra idé som inte fungerade i verkligheten

Jag fortsätter med att publicera gamla projekt som aldrig fotats ordentligt. Här är en bolero som inte bara aldrig fotats, utan som nog faktiskt aldrig burits.


Jag hade problem med mjölkstockning och fick en bröstböld när jag ammade mitt första barn, så när jag var gravid med andra barnet tänkte jag att det skulle vara smart att sy en riktigt varm bolero som kunde värma brösten.

Därför använde jag ett tjockt alpackagarn, Marks & Kattens Alpaca. Jag använde mönstret Anthropologie-Inspired Capelet av Julia Allen, som var ett vanligt och enkelt raglanmönster med hålmönster i ökningarna.

Tyvärr var garnet alldeles för tjockt, boleron blev klumpig och supervarm och kändes inte rimlig att använda inomhus. Dessutom fäller garnet jättemycket, alla kläder man har under blir alldeles blåhåriga.

Jag kommer nog att repa upp den här någon gång och sticka något rimligare istället. Kanske ett par vantar skulle funka bättre?

onsdag 11 maj 2016

Oma Lenis i gulgrått

Här är en till vante som jag tappat bort makan till:


Mönstret heter Oma Leni's Mittens och är gjort av Gralina Frie. Jag har stickat ett annat par vantar efter samma mönster tidigare. Det är ett trevligt basic vantmönster, även om resåren nertill kanske töjer sig lite fult efter ett par år.

Jag använde rester av Drops Nepal i gult och grått och hittade på triangelmönstret själv.

Och så tappade jag alltså bort den ena vanten efter några månader. Som tur var hade jag då tappat bort den ena vanten av det par jag stickat i samma mönster tidigare, så till dess att jag stickat något nytt kunde jag i alla fall ha ett par semi-omaka vantar på mig.


tisdag 10 maj 2016

Blå Bakau

När jag tittar igenom de projekt som jag aldrig fotograferat ordentligt och därför aldrig bloggat om så är det allra värst med sjalarna. Tre av sju sjalar som jag stickat är ofotade.

Så kan det ju inte få vara, så här kommer lite snabba mobilbilder från jobbet på en sjal som jag brukar använda där, och svepa runt mig när det är kallt på morgnarna.


Mönstret heter Bakau och är gjort av den fantastiska Åsa Tricosa. Jag stickade bara två upprepningar av spetsmönstret för att inte göra den alldeles för stor (den är rejäl ändå). Avmaskningen blev lite för tight, så det blev svårt att blocka ut den med uddar som i mönstret utan jag gjorde den jämt rundad istället.

Garnet är ett second hand-garn, tvåtrådigt lite stickigt ullgarn som känns ungefär som Rauma Finullgarn. Det hade en fantastisk färg och glans.