torsdag 21 augusti 2014

Hur går det med potatisodlingen i parketten?

Vad gör man en regnig söndag när man är trött och seg och redan sett en och en halv Disneyfilm? Man skördar potatis på balkongen!
Eller sätter tillbaka potatisen i jorden, om man är en konservativ tvååring.


Potatisen var ett experiment, två stora krukor med tre sättpotatisar i varje. Jag trodde att det hade  misslyckats när jag blivit förkyld mitt under värmeböljan och inte orkat vattna så plantorna vissnade ner, och dessutom hade jag inte sett dem blomma någon gång. 
Jag har dessutom haft problem med att odla saker på balkongen eftersom den är ganska skuggig, så till exempel tomater inte brukar mogna förrän frosten kommer. 
Jag grävde i alla fall lite i jorden för att känna efter för säkerhets skull, och så dök de små knölarna upp!

De blev till middag tillsammans med kokt blomkål, rödbetor, majskolvar, yoghurtsås och smör, men potatisen var det allra godaste.


tisdag 19 augusti 2014

Två mössor: En hippie och en racerförare

Jag har stickat en del mössor i sommar, både åt den nya babyn och åt min vanliga palt. Och så en del som hamnade lite mittemellan i storlek.

Det här blev en sådan där mittemellanmössa. Den är gjord efter det klassiska mönstret på en bebishjälm i Varmt och Stickat av Eva Trotzig och Erika Åberg. Den boken borde jag ta och skriva lite mer om någon gång, för den har både sina för- och nackdelar. Det här mönstret hade ganska knapphändiga instruktioner, men när jag väl begrep det så var det snabbt och roligt. Framför allt stod det ingenting om hur man skulle sy ihop den, utan bara att den skulle sys ihop.

 

Garnet är Debbie Bliss Baby Cashmerino, mitt favoritbebisgarn i min favorittomatfärg. Storlek skulle vara nyfödd, men blev väl lagom till en ettåring ungefär. Men det fungerar ju bra det med, det kommer att behövas mössor nästa vinter också. En mössa i rätstickning på tvären blir ju dessutom superstretchig, så den går på min två och ett halvt-åring också utan större problem.

Jag gillar verkligen den här mössmodellen. Den är både klassisk och lite rolig, och det är så praktiskt att den värmer både i öronen och pannan.



Den andra mössan jag tänkte visa upp är mer speciell för mig, för den är gjord i mitt första handspunna garn. Ullen kommer från ROAR Fibre and yarn, och kom med när jag köpte min slända. Garnet är förstås ojämnt och klumpigt, men jag tycker att det faktiskt fungerade jättebra till en sådan här enkel mössa. Det gick åt ca 80 gram, och är i genomsnitt ungefär i DK-tjocklek.
Först tyckte jag den såg lite väl "hippie" ut, men när jag stickade på en vit icordkant och en tofs på toppen för att få ett lite mera "sammanhållet" intryck blev jag jättenöjd.


Min son blev också jättenöjd, han tycker att det ser ut som en indianmössa eftersom det är en tofs på, och har velat ta på sig den då och då under hela sommaren.
Jag har inte använt något mönster direkt, och den här mössan blev också såpass stretchig att den passar både min son och mig.

Det är så svårt att få barn att hålla sig stilla länge nog för att få till bra bilder, så här modellas mössorna av ett par kryddor på balkongen istället:

Det här blir mitt bidrag till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra gjort!

onsdag 6 augusti 2014

Inte ens jul i juli, utan i augusti

Även om jag inte bloggat i sommar så har jag både stickat och spunnit ändå. Men jag börjar med att berätta om ett gammalt projekt som jag inte kommit mig för att fotografera ordentligt sedan den blev klar i vintras: Paltens julaftonsväst.
  

Jag köpte fint julrött Debbie Bliss Baby Cashmerino i december och tänkte mig en snabb och enkel stickning för att ha något tjusigt att ha på sig vid både födelsedag, julfirande och nyår. 
Jag började på ett Drops-mönster med en fin struktur på överdelen och kom ganska långt innan jag insåg att den blev alldeles för stor och jag fick repa upp och minska en storlek:


På nästa försök hann jag bara med resåren innan jag fick syn på Rowan Felted Tweed hos Garnfabriken By Ingalill och insåg att det garnet ju var ännu perfektare, lite rustikare och mycket juligare än Debbie Bliss-garnet, så då fick jag repa upp igen och börja om med det nya garnet.

Den här gången hann jag sticka ännu längre innan jag insåg att västen var på väg att bli enorm, trots att jag gjorde en mindre storlek. Så här såg det ut när jag jämförde med en av paltens pyjamasar:


Det var bara att repa upp igen, och nu var jag less och ville ha ett nytt mönster. Det fick bli Pepo Pie av Joeli Caparco, och den påbörjades den 22 december för att stressstickas som tusan och avslutas på julaftonsmorgonen, då min svärmor som tur var lyckades gräva fram några knappar som passade perfekt. Den blev omtyckt av bäraren i alla fall (även om han vägrade ha fluga till), och mönstret var superbra och garnet mjukt och mysigt med perfekta tweednoppror.
Nu ett halvår senare upptäckte jag att knapphålen växt rejält så i morse tightade jag till dem ordentligt, och tror att västen nog kan sitta fint nästa jul med.

På det här fotot är ljuset helt galet blått så den ser mer rosa ut än den är, men annars stämmer det rätt bra med verkligheten: