onsdag 29 juni 2016

Alldeles vanliga barnsockor

Här är en till liten sak som jag nästan glömt: Ett par sockor till min son som jag snodde ihop i rester av självrandande Raggi när han var förkyld och hemma utan yllesockor i rätt storlek en dag.



De är stickade med istickshäl eftersom jag inte visste om garnet skulle räcka, och utan mönster. Garnet räckte inte riktigt heller, utan hälarna och den ena tån är stickade med ett mörkblått garn jag också hade några snuttar kvar av och som smälte in bra.

Barnen använder väldigt sällan yllesockor, men det känns ändå bra att de har några till de gånger när det behövs.

En bortglömd stackars mössa


För ett tag sedan tittade jag på min lista över projekt på Ravelry och insåg att det var ett som jag inte kom ihåg att jag hade stickat över huvud taget. Den hette Heim hat with fair isle, och var stickad med olika restgarner.
Jag fick leta djupt ner i botten av min påse med bebis-presenter-att-ge-bort, men där fanns den till sist. När jag såg den kände jag förstås igen den, men det satt verkligen långt inne.


Mönstret heter i alla fall Heim och är en del i ett set med mössa, byxor och kofta av Signe Strömgaard. Mönsterbården tror jag att jag tog från en bok med fair isle-mönster. Jag har för mig att mönstret var bra och allt gick utan större problem. Det kanske kan vara just för att den gick snabbt och lätt och bara tog ett par dagar att sticka som jag glömde bort den.

tisdag 28 juni 2016

Upprepad Marius

Jag stickade en Marius för några månader sedan, den klassiska norska blåvita tröjan med röd halskant. Min variant var med runt ok, från ett av Sandnes Mariushäften.

Klassisk och klassisk förresten, jag läste på lite grann och det visade sig att den designades av Unn Söiland Dale 1953 för att vara med i en film. Det är en förenklad variant av Setesdalsmönstret, som verkligen är ett gammalt och klassiskt norskt mönster.
Den är stickad i ett riktigt klassiskt norskt garn också, Peer Gynt från Sandnes och var en riktigt snabb och rolig stickning.



Tyvärr blev den alldeles för stor och bylsig i halsen, det blev liksom för långt mellan intagningarna så halsen blev för "flaskformad" om ni förstår hur jag menar. Så trots att jag hade fäst alla trådar, tvättat och börjat använda den, så har jag nu repat upp en bra bit ner på halsen och ska sticka om den.
Det känns bra ändå, när jag provat använda tröjan har jag behövt gå och dra i den hela tiden för att den ska sitta snyggt, och det är ju aldrig kul.


torsdag 16 juni 2016

En lyckad personlighetskyvning

Här i veckan har jag personlighetskluvit mig på Instagram. Nu finns vanliga jag, men selfies, barnbilder och kanske mat eller natur eller så, på Coolaninjaannika, medan mitt handarbetsjag finns på Vadhonskapat.
Där ska jag bara följa handarbetare och se till att riktigt vältra mig i stickning, spånad och växtfärgning. Skriv förresten gärna vad ni själva heter på Instagram, så lovar jag att följa er om ni har nog hög handarbetskvot.

Mitt första foto på det nya kontot blev på min Get Ziggy som låg och väntade med tusen lösa trådar på den trista monteringen:



tisdag 14 juni 2016

Solfärgning

Jag har inte vågat färga garn någon gång, för det kändes som ett så stort projekt med grytor och kemikalier och kokning och grejer, som blir svårt att kombinera med småbarn och ett litet lägenhetskök.

Men så hörde jag på En podd om slöjd där de pratade om färgning och i förbigående berättade om en kompis som tyckt att färgning var för krångligt tills han fick veta att man kan färga i en burk. Jag började googla direkt på färgning i burkar, och startade mitt eget experiment i köksfönstret senare samma vecka.

Även när man färgar i en burk brukar man behöva beta (förbereda) garnet med något (oftast alun) för att färgen ska bli varaktig, men tydligen så sak lök och rödlök vara två av väldigt få saker som blir färgäkta även utan betning.
Dessutom är det saker som är lätta att få tag på, jag gick helt enkelt till en matbutik och tog en lök av varje sort och fyllde resten av påsen med alla de skal som låg i löklådorna. (Sedan betalade jag i självscanningen för att inte förvirra någon kassörska.)
Garnet är Ullcentrums tvåtrådiga ullgarn.


Jag varvade helt enkelt garn och lök i burkarna och fyllde upp med vatten och vitvinsvinäger (för att få klarare färger).
Sedan ska burkarna få stå i solen i köksfönstret under hela sommaren, ungefär två månader (när man kollar på internet verkar det som om folk på soligare ställen kan få fina resultat efter bara en helg i
solen, men här i Sverige verkar det vara åtminstone en månad som gäller).
Än så länge har det gått två veckor, och garnerna har fått lite färg. Rödlök kan tydligen ge antingen rött och grönt, men mitt garn i rödlöksburken ser hittills helt klart rött ut.