tisdag 29 januari 2013

En apelsinmössa

Förra veckan, när det var som allra kallast här i Göteborg, tappade jag bort min mössa. Jag frös så mycket att jag redan nästa dag gick till garnbutiken och köpte Drops Nepal i en fin orange färg, som för en gångs skull faktiskt var exakt det garn som var tänkt till mönstret jag skulle använda.



Det här är nog första gången jag gjort något precis i enlighet med instruktionerna, och resultatet blev jättebra. Det är också första gången jag stickat efter ett sådant här mer komplicerat mönster med diagram (räknas det här förresten som spetsstickning? Eller vad kallas det annars?), och det var mycket lättare och roligare än jag varit rädd för.


Mössan blev jättefin, även om den blev lite för stor. Men nu när den är färdig hittade jag förstås min gamla mössa, som gömt sig under en stol.


Kolla in vad de andra i Husmorsskolans Nya Syförening gjort den här veckan också!

måndag 28 januari 2013

Hej hå-påse

När jag sammanfattade året kom jag ju på att jag inte visat så många av julklapparna jag gjorde. Först ut blir dvärgkassen i korsstygn som jag gav till min styvsyster som börjat jobba i gruvan.


Jag broderade genom aidaväv som jag nålat fast på tyget, och sedan drog bort tråd för tråd. Det gör stygnen lite ojämna, men jag kan tycka att det ser ganska charmigt ut.


Varje gång jag broderar blir jag lika förvånad över att det tar så mycket längre tid än jag trott. Det känns som om det borde gå lika fort som det gör att rita mönstret, men tyvärr stämmer det aldrig.





onsdag 23 januari 2013

Vad gjorde jag 2012 egentligen?


Jag slänger ihop en försenad årssammanfattning av handarbetet också. Det känns bra att se hur mycket jag faktiskt fått ihop i år, under vad som kan vara min mest produktiva handarbetsperiod någonsin. Tidigare har jag handarbetat, men då har det mer bara varit något jag gjort. I år har det växt till något jag har som hobby, något jag läser böcker om, pratar om och lyssnar på poddar om (som den fantastiska Stickpodden, som jag hoppats att ingen missat)

Vad har jag gjort i år, alltså?


Mars

I början av året var jag för upptagen med min lilla nyföding så de första handarbetena dyker inte upp förrän i mars. Då hade jag bättrat på en kofta jag virkat innan palten föddes:


Och virkat en kofta till, en julig med hjärtan i filetvirkning:


Jag lade upp bilder på en filt med SAABar på som jag virkat väldigt snabbt och lätt i tjockt ullgarn under vintern också:


Jag virkade ett par skor som jag aldrig tror blev använda eftersom de var så väldigt opraktiska (även om de var söta:



... och en iphoneväska, som blev det fulaste jag någonsin gjort:


Och i mars var förväntningarna fortfarande stora för kolonilotten:


April

I april hände inte så mycket på bloggen. Jag visade bara upp en till filt som jag virkat av restgarner från den förra:





Maj

I maj hände lite mer, till att börja med gjorde jag mitt första egna mönster: Yodamössan!


Jag gjorde färdigt en leksak till palten:


Och jag virkade en hel kudde med popcornmaskor, som blivit en favorit i soffan:


Dessutom visade jag upp grytlapparna som jag gett både mamma och pappas sambo:


Juni

I juni broderade jag ett Iphonefodral (som jag nu fått stoppa undan för att inte palten ska bita sönder det):


När det nu var sommar virkade jag ett par hattar, men upptäckte tyvärr att palten inte var något hattbarn. Den fantastiska katthatten har han kanske använt två gånger:


Och amishhättan har han inte haft på sig oftare än tio tillfällen.


Juli

När jag läser vad jag skrev i juli känns det som om det var alldeles nyss. Jag började på en korsstygnsbonad som inte hann bli klar till jul, och som fortfarande är långt ifrån färdig:


Och jag började sticka! Jag gjorde mina första sockor till palten när jag äntligen fattade hur hälar fungerar:


Dessutom lovade jag att snart lägga upp mönstret till mina virkade får, men det gick det ju som det gick med.

Augusti

I augusti virkade jag en till Värma Liten-hätta, till en liten bebis som alldeles precis har fötts nu och som tydligen hade den på sig på väg hem från BB:


Jag visade upp en kofta som jag gjort förut också, som blev en av våra favoriter:


Och så drömde jag om att göra något regnbågsmönstrat, men det har inte blivit av förrän alldeles nyss.

September

Det enda jag fick färdigt i september var en broderad tygkasse till ett handarbetsbyte:


Oktober

I oktober blev jag klar med den underbara ugglemössan som palten knappt använt alls:


Jag virkade en krage åt mig själv, men jag har varit lika dålig på att använda den som palten är på att ha mössa:


Och så stickade jag mina första vuxensockor. De blev väldigt stora i foten, men jag har dem ändå på mig nästan hela tiden (nu har jag till och med börjat ta med dem till jobbet):



November

I november fortsatte jag med raggsockorna, de här fick monster på hälarna och bättre passform:


Jag kortade av en kofta och virkade på en ny kant:


Jag påbörjade en barnkofta med fair isle-mönster:

... och gjorde mina första försök med yllebroderi:


December 

I december broderade jag en till kasse, den här gången som julklapp. Hur den blev borde jag förresten visa upp på bloggen snart:



Och så lade jag äntligen upp mitt fårmönster (men det har fortfarande inte blivit av att översätta det):



Sammantaget kan man väl säga:
  • Att jag gjort ganska mycket i år
  • Att jag provat massor av nya grejer (framför allt stickning, yllebroderi och att skriva egna mönster) 
  • Men att jag gjort för många saker som inte blivit använda.

Till nästa år hoppas jag att jag ska:
  •  Bli bättre på stickning
  • Använda allt jag gör 
  • Börja med juklkapparna i GOD TID

tisdag 15 januari 2013

Helgerna var bra, men många och långa

Här kommer till sist det utlovade jul- och nyårsinlägget. Födelsedagsinlägget får bli separat och kommer sedan.

På jul var vi hos min mamma, på landet med bara familjen och massor, massor av julklappar (Det största paketet var till mig! Det kan jag skriva om en annan gång):


Palten blev överlycklig över sina klappar:



I mellandagarna var vi ett par dagar hos mina svärföräldrar, och sedan tog vi nattåget till min pappa i Luleå. Där hade vi det också bra, fick ännu fler julklappar, fikade tre gånger om dagen och firade ett väldigt stillsamt nyår. (Även om jag inte kunde låta bli att posera framför hallspegeln:)


Tågresan hem blev en annan historia. Vi har åkt nattåg med palten flera gånger förut och det brukar gå jättebra, men den här gången betedde han sig jättekonstigt på hemvägen och ville bara bita mig i brösten (jättehårt!) när det var läggdags. Han skrek och grät och blev inte nöjd för något, innan han till sist somnade av utmattning.
Det blev sista droppen som tog kål på amningslusten hos mig är jag rädd, så nu har vi börjat försöka dra ner på det så jag bara ammar på morgon och kväll (eller ja, eftermiddag) även när jag är hemma på dagarna. Det går riktigt bra, palten äter gröt och jättestark mat och verkar nöjd med det, men jag är orolig för hur det ska gå att dra ner ännu lite till. Helst skulle jag minska det till bara nattamning inom ett par månader.

Är det någon som har några tips på hur vi skulle kunna göra?


Tänka fritt är stort, brodera fritt är större

Provlappen där jag testade fritt yllebroderi för första gången är klar. Jag sydde ihop den med langettstygn med en lite mindre fyrkant av samma filtade tröja (för att få den att bukta upp på ovansidan och inte i botten).


För att få en skön tyngd i den, och eftersom jag läst att syntetiskt vadd sliter på nålarna, fyllde jag den med matvete som jag hade hemma och aldrig använde.
Den blev definitivt inte helt perfekt, men jag tycker att den istället blev ganska charmig.


Kolla på vad de andra i Husmorsskolans Nya Syförening gjort i veckan också!

söndag 13 januari 2013

Nu är våren här?

Odlibgssäsongen börjar tidigare än någonsin i år. Jag läste om kallsådd (eller heter det vintersådd?) i en Allt om Trädgård hos min mamma och bestämde mig för att prova själv.

Nu har jag sått en hel påse av varje av buskkrasse och slingerkrasse i min balkonglåda, vattnat rejält, täckt med plastfolie och ställt ut den. Nu kan jag bara vänta och hålla tummarna.

Enligt teorin ska frosten och tjälen i jorden luckra upp frönas ytterskikt, så de snabbare gror när värmen kommer. Vi får se hur det går, men man lär sig något nytt i alla fall hur det än går.


torsdag 10 januari 2013

Ett litet projekt för mig, en stor garnboll för huvudet

Efter jul är det skönt med enkla pytteprojekt. Jag har en jättefin stickad mössa som jag fått i ett byte på Sjalbarn, men den kändes lite lite för grå och diskret. Då svängde jag ihop en garnboll, av Schachenmayr nomotta Bravo som jag fått över när jag gjorde min gröna kudde.
Akrylgarn är väl det mest bespottade i garnfloran, men här gillar jag verkligen lystern och silkigheten det fick.

Jag försökte ånga garnbollen eftersom jag hört att det ska göra den fluffigare, men jag tyckte inte att det gjorde någon skillnad. Jag tror det kan hänga ihop med att det är akryl, kanske?

tisdag 8 januari 2013

Roligare raggsockor

Palten behövde ett par nya varmare raggsockor och jag behövde göra av med några restgarner och träna på min fair isle- och mönsterstickning. 
Utan att veta riktigt vad jag skulle göra när julklappsgörandet var slut så packade jag med några sockrestgarner när jag reste till Luleå. Väl där fick jag Solveigs Vantar i julklapp, en riktigt bra bok med norrbottniska vantmönster och massor av inspiration. 


Det bidde alltså ett par vantinspirerade sockor, med kors på framsidan och ränder på foten i Järbo Raggi. Som vanligt använde jag Järbos vanliga raggsocksmönster, den här gången gjorde jag minsta storleken.



Det helröda garnet hittade jag i mina lådor och tror att jag kanske fått av min svärmor, och det grå är en ull- och alpackablandning som heter Drops Nepal.
På hälen har jag gjort en hund efter ett mönster i Solveigs Vantar. 


Något jag inte riktigt tänkt på när jag började var att fair isle-stickningen gjorde sockorna mycket mindre flexibel och stretchig. Jag fick ta upp den ena sockan och göra om, eftersom den blivit för smal framme i tån. 
När jag hoppade över den sista minskningen på fotens sida så blev de perfekta, och tack vare att garnet går dubbelt i nästan hela foten så blev sockorna extra varma.




Titta in på dagens möte med Husmorsskolans Nya Syförening också, idag visar Maja upp fantastiska stickade hättor.

måndag 7 januari 2013

Fjällräven-bärstol: Inte direkt usel


Jag hade tänkt skriva lite om paltens födelsedag, jul, nyår och hela den långa men fina högtidskarusellen, men alla bilderna sitter fast i mobilen jag inte har med mig just nu så det får vänta.

Istället kan jag skriva lite om bärstolen från Fjällräven som vi fått av min svärmor. När hon och min mamma till sist accepterat att vi inte skulle köra så mycket vagn så började de berätta för oss hur mycket bättre en sådan var än de selar vi hade, eftersom den går att bära på ryggen och använda i skogen. Jag har försökt berätta att vanliga ergonomiska selar också går att bära på ryggen och i skogen, men att vi mest bär på mage för att det känns bra att ha uppsyn över palten, men det känns inte som om jag lyckas övertyga någon.

Veckan som gått har varit min sista jullovsvecka, och vi har varit hundvakter ute hos mina svärföräldrar igen. Vädret har varit fint och vi har provat bärstolen nästan varje dag, så jag tänkte att jag kunde ge mig på en liten recension av den.


Den här bärstolen kommer från 70-talet (1978 ungefär) och har burit min man och hans tre syskon och därefter flera grannbarn. Trots det ser den, efter en tvättning, alldeles sprillans ny och fräsch ut, och den känns rejäl och tålig.

Även om sitsen inte är så bred så får barnet en bra grodposition eftersom det sitter bredbent mot förälderns rygg. Däremot verkar det vara svårt att hitta någon bra position för armarna, de hänger antingen bakom kroppen på ett sätt som inte alls ser så skönt ut (som på den första bilden), eller så får de balanseras uppe på ramen på olika sätt (som på den suddiga bilden):




Dessutom saknar bärstolen helt stöd för nacken, så när vi en gång var tvungna att ta ett litet hopp nedför en klippa för att komma fram så snärtade paltens huvud till på ett väldigt obehagligt sätt och han verkade få ont.

Att barnet kommer så högt upp så det har utsikt över förälderns axel är framför allt roligt för barnet, men vi lärde oss snabbt att det också innebär att man måste vara väldigt vaksam mot grenar som snärtar i barnets ansikte.


Jag har faktiskt inte själv provat att bära palten i bärstolen, för jag är inte så van vid att gå i skogen och ramlar hela tiden. Min stabile man sade i alla fall att bärstolen var tyngre än hans vanliga sele (en Ergokopia), men att det inte gjorde så mycket att den saknade avbärarbälte runt midjan eftersom metallramen tryckte in där och gjorde så att mycket av vikten hamnade där i alla fall.

Bärstolen är liten och lätt och inte alls så åbäkig och klumpig som jag trodde att alla bärstolar skulle vara, och det känns som ett stort plus.

Första gången vi var ute med bärstolen gick vi i nästan två timmar, över berg (kändes det som i alla fall) och gyttja. Palten somnade ganska snart och sov sedan gott och länge. När vi nästan var framme vid sjön där vi tänkt fika så vaknade han och var ledsen. Vi skyndade oss fram, satt och fikade och myste och frös men på hemvägen ville han inte sätta sig i bärstolen alls. Jag kände mig som en fruktansvärd förälder, men terrängen var svår och vägen var lång och vi hade inget annat bärredskap med oss. Han grät mer eller mindre nästan hela vägen hem, och det var jättehemskt. Vi lyfte ur honom och satte i honom igen, stannade och ammade, sjöng glada sånger och gjorde roliga ljud men ingenting fungerade. (Om det kom något gott ur det så är det kanske att jag lärt mig att alltid vara redo med alternativ när man provar något nytt.)

Även om det alltså blev katastrof den första gången vi provade så ville min man ge bärstolen en ny chans nästa dag, och då gick det jättebra och palten var nöjd hela tiden. Sedan använde vi den på timslånga skogspromenader varje dag, och palten var glad och belåten och satt till och med och sjöng ibland.

Jag vet alltså inte om den första hemska vandringen berodde på att palten satt för länge i stolen, om det var något som spände åt någonstans eller om han kanske frös.
Jag tycker ändå inte att bärstolen var något vidare jämfört med vanliga ergonomiska selar, även om den inte är direkt usel. Min man däremot trivs med den, han tycker det känns bra att barnet har bra utsikt och att det känns tryggt att den är gjord just för att använda i skogen och på ryggen och kommer från ett känt svenskt märke.