Tjockiskofta

Nu är jag inne på min andra vecka av ledigt från jobbet, då jag sitter hemma och väntar på att barnet i magen ska bestämma si för att titta fram. Jag har ganska mycket sammandragningar när jag rör mig mycket, så jag håller mig mest stilla.
Man skulle kunna tänka att det skulle bli fruktansvärt tråkigt, men än så länge är det mest abra väldigt, väldigt skönt. Jag spinner enormt mycket, stickar ganska mycket, tittar på tv-serier, spelar datorspel och läser böcker och har som en enda lång semester som jag inte ens känner dåligt samvete för. Jag har alltid tyckt om att vara ensam och bara ta det lugnt, men med en Palt som snart fyller tre så har jag inte hunnit med det så mycket av det på sistone.
Jag hoppas förstås att den nya lilla Plätten kommer ut någon gång, men jag har det så skönt här hemma att hon gärna kan få stanna i magen några dagar till om hon vill.

Här är i alla fall en kofta med plats för magen som jag stickade under graviditeten (fotona är ett par månader gamla, jag är dubbelt så stor nu):

Först stickade jag färdigt nästan hela kroppen på en Marion av Andi Satterlund. Mönstret var fantastiskt och koftan hade blivit jättesnygg om jag inte hade haft mina vanliga problem med stickfastheten så den blev alldeles för stor.

Här ser man hur enorma ärmhålen är, och den passade runt min mage trots att jag var i sjätte månaden eller så, och det var inte meningen:

Det var bara att repa upp alltihop och leta reda på ett annat mönster. Nu blev det Vivido Cardigan av Carol Feller, som också var ett välskrivet och trevligt mönster även om det inte var lika speciellt och toksnyggt som Marion.

Garnet är än en gång Onion Organic Cotton + Merino, samma som jag använde i bebiskoftan fast i en fantastisk ärtgrön färg istället för gul.

Jag hittade en knapp bland några gamla knappar jag fått av min mamma som passade perfekt. Nu dras koftan ut lite vid knapphålet, men när jag krympt ihop igen tror jag att den kommer passa perfekt.

Koftan har ett ganska diskret mönster av lyfta maskor längst ner på kroppen och på ärmarna.
Enligt mönstret skulle kanten längst ner kunna förväntas hålla sig nere av sig själv efter att man blockat den. Det gjorde den förstås inte, utan den rullade upp sig som allt annat som inte får en ordentlig kant. Då virkade jag på ett par varv med fasta maskor längst ner och vek sedan upp dem och sydde fast dem, och det tycker jag funkade helt okej.