tisdag 17 juni 2014

Skräck

Jag har en rottingkista längst in, längst bak och längst underst i vårt förråd som jag inte tittat i på kanske tio år. Däri hade jag garner, projekt och några handarbetsredskap från gymnasiet, högstadiet och en hel del från när min mamma var ung.
I förrgår kväll tog jag till sist tag i saken, lyfte bort alla lådor som låg ovanpå och tömde ur kistan. Där fanns en hel del akrylgarn i 80-talsrosa bebisfärger, en fin barntröja där kroppen och en ärm var färdig men det saknades mönster, några nystan av de fingervirkade trådar jag massproducerade på lågstadiet, och flera väskor i mormorsrutor som jag virkat på högstadiet och som bara saknade axelband.
(Jag ber förresten om ursäkt för fotokvaliteten. Det var sent på kvällen när jag tog dem och ljuset var inte bra alls.)

Dessutom låg där en tröja som jag stickat färdigt kroppen på på högstadiet men som nu skulle vara både för smal och för ful:


Min mammas bandgrind:


... och de underbart vackra band hon knöt med den på 70-talet:


En både vacker och användbar  nystvinda:


En trekantsbikini och matchande tuptopp som jag virkat i grönt och glitterrött bomullsgarn på högstadiet, och som bara saknade att sys ihop och kombineras med ett par bikinibyxor:


Och min farmors korsstygnsbroderi, som hon fick avsluta när hon såg för dåligt. Tyvärr saknades garnerna och det var för många misstag för att jag skulle kunna avsluta det på något bra sätt:


Det var när jag lade undan broderiet som jag såg de små krypen som låg i påsen. Och under påsen. Och i nästa påse jag öppnade, där de dessutom hade ätit på garnet:


Jag har ingen aning om vad det kan vara. Det troligaste är väl pälsängrar, men de stämmer inte riktigt med hur pälsängrar ska se ut.
Jag fick så mycket panik att jag tyvärr inte vet om någon levde eller inte. Jag kastade ut allt från kistan på balkongen, dammsög där grejerna legat och gick sedan till soporna med allt utom träredskapen och skobanden (som jag lade i frysen). Så lade jag de rödcederkulor jag hade hemma bland mina ullgarner, och nu håller jag bara tummarna så hårt jag kan för att pälsängrarna var döda sedan många år och inte kommer föröka sig, sprida sig och plåga mig.
Det som får mig att hoppas är att det mesta i kistan trots allt var orört. Om de levt där i flera år borde mer ha varit uppätet och jag borde ha hittat kryp i flera påsar.
Hoppas jag.

Att jag slängt grejerna och garnet är egentligen mest skönt. De skulle bara ha legat kvar och tagit upp plats, och det var egentligen ingenting alls som jag ville ha kvar eller fortsätta på. Det jobbiga är skräcken för krypen, och all förstörelse de kan orsaka bland mina garner, min ull och mina färdiga projekt. Det är som att ha släppt in gremlins i huset som gömmer sig nu men när som helst kan dyka upp och göra kaos.

Annars hann jag inte göra lika mycket i helgen som jag planerat för, men vantarna blev i alla fall färdiga. De får nog ett eget blogginlägg framöver när jag fotograferat dem ordentligt:


Förutom mötet jag var på i helgen hann jag gå med i Folkets Parad för feminism i Malmö. Där var jag tvungen att ta kort på det allra finaste plakatet:


3 kommentarer:

  1. Huva, förstår din skräckupplevelse! Jag trodde att jag såg en pälsänger för några veckor sedan. Oklart vad det var, men jag hann se framför mig hur den skulle käka upp hela min soffgrupp bara jag vände ryggen till. Onödiga varelser! Som en inomhusvariant av fästingar.

    SvaraRadera
  2. Usch, vilken skrämmande upptäckt! Visst är det roligt att rota bland gamla saker, som en tidsresa nästan. Men såna där eländiga varelser vill en verkligen inte hitta. Men det är nog som du säger, hade de levt hade de ätit mera, nu är det nog ingen fara. Tur att du rotade fram kistan, nu är det iaf bortstädat. Håller tummarna för att du ska klara dig från ohyran!
    Och plakatet är härligt! Jag får ibland höra att en inte kan vara feminist när en sysslar med "sån där kvinnogöra" men jo, det kan en visst!

    SvaraRadera
  3. Huuuu! Jag ser fortfarande några flygande malar då och då och bara hoppas att de inte har förökat sig med larver nånstans :S Har ännu inte hittat något håligt eller några larver men orkar inte med den pärsen igen som sist. Då fick vi gå igenom alla textilier vi har (och insåg att vi har alldeles för mkt haha). Hade helt missat att du börjat blogga igen på annan adress (?).

    SvaraRadera