Mina får-grejer

Jag stickar väldigt mycket strumpor nu.
Det par jag håller på med just nu skulle ha blivit en födelsedagspresent till min man, men efter att jag misslyckades med att få till en bra storlek 45 flera gånger och när min man sagt att han "egentligen inte gillar mina får-grejer, utan är mer för high fashion" så repade jag upp dem helt och hållet och gjorde om dem till mig själv istället.
Då gick det fort och lätt. Jag har inget mönster utan går på känsla, med en 3x3x3 fläta på mitten. Nu är den första klar och den andra påbörjad:

Mera namnbyten

Efter lite eftertanke fortsätter jag med namnbytena här på bloggen. Eftersom min son har ett så ovanligt namn känns det lite obra i magen att ha med det så här hela tiden på bloggen, så jag har börjat gå igenom alla blogginlägg bakåt och byta ut det mot "palten".
Palt som i både harpalt och matpalt alltså, eller bara som i ett lagom gulligt ord som funkar i sammanhanget.

Arg

Jag har inte skrivit så mycket på ett tag, för jag har gjort andra saker. Jag har stickat en del, läst en del, varit ute på landet en hel del med ett sjukledigt barn och varit arg en hel del.

Jag har varit arg på nazister som knivhugger människor på väg hem från en manifestation, och på poliser som säger att attentaten är "bunkaslagsmål" mellan "höger- och vänsterextremister". Vad är egentligen grejen med de begreppen? Har det blivit kontroversiellt att kalla nazister för nazister?
Det är som att begreppen flyttats ett snäpp de senaste fem åren ungefär. Rasism blev först främlingsfientlighet och sedan invandringskritik, och nazism har blivit högerextremism och kallas allt oftare bara nationalism.
Den här normaliseringen av nazism och rasism, som inte bara syns i språket utan i hur människor runt omkring oss sprider falska myter på facebook om att man ska införa halalkött för alla i skolan, i hur media känner att det är relevant att fråga sig "om invandringen har gått för långt" och i hur vår utrikesminister kallar det fascistiska ukrainska partiet Svoboda (som bl a vill förbjuda homosexualitet och abort och att bara "etniska ukrainare" ska få arbeta i offentlig sektor) för ett demokratiskt parti som arbetar för samma värdringar som han.

Allt det här gör mig arg, fruktansvärt arg.
Men vi är många som är arga, och vi har kanaliserat vår ilska i enorma demonstrationer, och när man går tillsammans med andra, är arga tillsammans med andra, och ser vilken stark antifascistisk rörelse vi ändå är en del av, då blir man lite glad ändå. Och lite hoppfull.
Vi är fler än nazisterna, vi är fler än rasisterna, vi är fler än borgarna och om vi bara organiserar oss och kämpar tillsammans så kan vi faktiskt krossa rasismen och skapa ett samhälle som är bättre än det här.
Vi måste i alla fall försöka, alternativet är att ge upp och lägga sig ner och dö, och det är ju inte så jävla festligt.

Ung tant är också arg och har skrivit ett fint blogginlägg som ni kan läsa.

För många vantar att göra, för lite tid!

Jag har tappat bort mina fina renvantar. Det är väldigt tråkigt, men det fina med det är ju att man då får sticka ett par nya. Jag har letat runt på Ravelry och idag hittade jag en person som jag nästan hellre kallar vantgud än designer. Hon heter Natalia Moreva och är ett geni! Hon gör inte bara fantastiskt vackra vantmönster i en massa olika stilar, utan det ser ut som om hon oftast har korta mellanrum mellan färgerna, så man inte behöver hålla på att tänka på att vira garnet runt flotteringarna på baksidan. Dessutom använder hon bara två färger i taget, även om det ibland är många färger på samma vante.

Det svåra nu är att veta vilken vante jag ska göra. jag blir ju sugen på att göra så många, kanske det får bli ett par vårvantar, ett par höstvantar och ett par julvantar?

Här är några av hennes vantar:

(Foto: Natalia Moreva, Crouching Tiger)

(Foto: Craftzone, Flowerissimo)

(Foto: Virginute, Squirrels Mittens)

(Foto: Craftzone, Titbirds Mittens)

(Foto: Rebeccakim, Bluebells Mittens)

Kors i taket

Jag stickade en tröja till i vinter. Den passade perfekt, med massor av rätstickning under en lång konferens och sedan oket med korsade släppta maskor under jullovet, då jag hann koncentrera mig lite mer.

Mönstret heter Kross och är gjort av Védís Jónsdóttir. Det är fem olika nyanser av brunt, från beige till svart, som man använder för att få till färgövergången vid korsen. Även om jag inte provat tekniken förut så var den jättelätt att förstå och sticka.

Jag gjorde några förändringar i mönstret: Dels kortade jag av den så den blev midjelång, och dels gjorde jag oket annorlunda. I originalmönstret börjar oket mycket senare, men jag tyckte att det var finare att låta det gå ner över hela axlarna. Dessutom syntes minskningarna väldigt bra i den ljusa färgen, särskilt eftersom mönstret förespråkade öhpt istället för k2tog för att minska.

Jag minskade därför till 90 maskor så fort jag satt fast ärmarna, och började med korsen.  Sedan slutade jag helt titta på mönstret utan minskade med k2tog då och då och provade ofta för att få den att passa perfekt. Jag gjorde några rader med kortvarv på ryggen för att få urringningen lite högre där innan jag avslutade med resår i halsen.

Garnet är Lett-lopi, ett traditionellt Islandsgarn men tunnare än vanligt lopi-garn. Det fanns i massor av fina färger och nyanser, men det är väldigt stickigt och jag var rädd att det skulle klia. Det visade det sig knappt göra alls när man hade tröjan på sig, även om det inte är något jag skulle sticka med till barn eller kli-känsliga personer. Ännu mindre kliigt blir det av att jag måste ha på mig en t-shirt under för att det inte ska se för konstigt ut i hålen i korsen på överkroppen.

Sammantaget kan man väl säga att det blev fint, att mönstret var bra, garnet var bra och  mina ändringar blev jättebra. Enda felet med tröjan är att jag nu måste köpa en brun kjol för att matcha, och jag har än så länge inte lyckats hitta någon.

Det här blir mitt bidrag till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening, titta gärna in där för att se vad de andra har gjort i veckan.

Bärsärkagång i garnaffären

På nyår åkte vi hem till min pappa i Luleå. Det var kallt, halkigt och mysigt, men det jag tänkte skriva om nu var vilket garn jag köpte där.

Direkt efteråt skulle jag åka på kongress, en hel helg av att sitta och lyssna och prata och alltså en fantastiskt stickhelg. Det gav mig en förevändning att gå bärsärkagång i Luleås garnaffär Handarbetshörnan, och jag är aldrig den som säger nej till en bärsärkagång.
Handarbetshörnan är en väldigt vanlig garnaffär, med blandade garner, mycket mångfärgat och mycket effektgarner. Det är inte det jag tycker bäst om att sticka med, men jag hittade en hel del nystan som jag gillade till sist.

Jag köpte garn till två par strumpor, ett grönt vanligt Raggi:

... ett rött Mellanraggi:

Jag hittade ett tunnare sockgarn (Hjertegarn Sock Wool) som jag trodde skulle passa till det mångfärgade garnet jag köpt på Hemtex en gång utan att tänka på hur jag ogillar mångfärgat garn:

Dessutom köpte jag ett babygarn i beige (Sandnes Garn Lanett Babyull), som jag tänkte att jag kunde kombinera med mina rester av Debbie Bliss Baby Cashmerino i olika färger till små halskragar till olika bebisar:

Det mest spännande inköpet var ändå sjalgarnerna. Jag tänkte att en sjal med mycket rätstickning nog kunde vara perfekt kongressstickning. Det blev en grå härva Svarta Fårets tvåtrådiga ullgarn:

Och två härvor Järbo Gästrike entrådigt i en fantastisk blå nyans:

 

Jag skrev nyss att det här var det mest spännande jag köpte, men det stämmer egentligen inte. Allra mest spännande var de garner jag hittade på Myrorna.
Det är ett rejält nystan av ett garn i lace-vikt i en fin tomatröd färg (som palten la beslag på när jag skulle fotografera det:

... Och ett orangegult lacegarn i bomull, på två små nystan:

Man kan tycka att 25 kr är ganska billigt för garnet, men det tyckte inte kassörskan. Hon tyckte att det verkade onödigt dyrt och gav mig alltihop för en tjuga.

Tyvärr visade det sig att en kongress var väldigt dålig att sticka på. Jag bläddrade i papper, skrev på inlägg, viskade med mina kamrater och hann bara sticka en enda socka i det gröna Raggi-garnet. Den blev det fulaste jag någonsin stickat, och repades upp direkt när jag kom hem.

Efter hemkomsten gjorde jag om sockorna. De blev lite stora och väldigt trista men helt okej hemmasockor. Jag har ingen ordentlig bild ännu men här är ett mobilfoto, där en extrafot också ville vara med:

Babygarnet blev massor av halskragar och det tunna sockgarnet blev några sockor på nästa helgmöte jag åkte på, men de skriver jag om en annan dag.
Det röda Mellanraggi-garnet stickar jag i just nu. Jag gör ett par House Targaryen Socks, efter ett mönster av Avalanche Designs som mest bara är instruktioner för själva "drakfjällstekniken", så får man anpassa sockan efter hur man brukar gilla att sticka sockor. Det funkar bra, jag provar göra hälen och tån i Eye of Partridge-stygn med lyfta maskor för att få dem lite starkare och lite tjusigare och gör om tån så den blir mer anpassad efter mina långa stortår. Färgen är fantastisk och jag är väldigt nöjd, men inte helt säker på att garnet kommer räcka:

Det är alltså sjalgarnerna som jag har kvar att göra något av, och där är jag inte säker på vad det ska bli. Det blå garnet tror jag räcker till en liten kofta, en Lobelia av Meghan Fernandes:

(Foto: Juju Vail)

Det grå garnet är lite svårare, jag lutar åt att kanske göra en Primula Florindae, efter ett mönster av Mia Rinde:

(Foto: Mia Rinde)

De superspännande begagnade garnerna har jag inte ens vågat fundera på ännu. Det är svårare när jag inte vet hur många meter garn jag egentligen har. Jag kanske får göra något som en Svärmorssjal, där det bara går att sluta när garnet tar slut?

Gula barn är glada barn

Jag har skrivit tidigare om min fina vän som var gravid, som jag sydde ett litet monster till. Nu har barnet kommit och jag har skickat iväg både monstret och en tröja.
Tröjan är i resår och därför ser den lite konstig ut här på bilden, men när den sitter på ett barn så är den bättre.

Mönstret är Little Lumberjack Sweater av Mary Kate Long. Det var riktigt, riktigt bra! Sättet som kragen är gjord på var smart och tydligt beskrivet, och tröjan var riktigt rolig att sticka. Ännu roligare blev det av att jag gjorde den i Debbie Bliss Baby Cashmerino, det mjukaste garnet som finns.

När jag sent på kvällen la upp en bild av palten som provade tröjan (och vägrade ta av sig den), och inte var så tydlig som jag borde ha varit om att den inte var till honom utan till ett mycket mindre barn, så var designern dessutom jättesnabb med att maila mig och försöka hjälpa mig med tips på hur man kunde fixa det:

Jag gjorde tröjan i ettåringsstorlek, för åtminstone för oss så fick vi mycket mer användning för varma tröjor den andra vintern än den första. Den är så stretchig att den nog kan passa barnet när hen är två också.

I samma garn men till ett annat barn gjorde jag en Aviatrix-mössa. Mönstret Aviatrix av Justine Turner har ju blivit känt och nästan klassiskt i stickvärlden, och mössan var precis så rolig och smart att sticka som jag hört att den skulle vara.

Här ser man också hur annorlunda garnet ser ut i ett annat ljus. Egentligen stämmer nog tröjbilderna bättre in på hur färgen är i verkligheten.

Jag satte dit en liten äppelknapp som stängning.

Jag lärde mig german short rows och gjorde sådana är det skulle vara kortvarv, och de funkade fint. Det är inte alldeles osynligt, men det är helt  okej.

Bebisens föräldrar hörde av sig när paketet kommit fram och berättade att han såg ut som en riddare. Och det låter ju bra.

Det här blir mitt inlägg till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra gjort!