onsdag 28 september 2016

Handspunnet men korkat

Det var ett tag sedan jag bloggade, men jag väger upp med ett skrytprojekt: En tröja i handspunnet garn.


Den är gjord efter Pickles mönster Osloanorakken. Ett trevligt mönster med smarta detaljer, som förkortade varv som gör den lite längre bak i rumpan. Jag gjorde ingen huva, men följde mönstret i övrigt. Knapparna kommer kanske lite väl långt ut på sidan, de går nästan över på baksidan.


Garnet är tvåtrådigt i aran-tjocklek (ungefär). Det var första gången jag spann ihop två olika färg. Jag använde Sea Garden och Turning Leafs, båda från Willow Fairy Wool. Båda var 50% Polwarth, 25% BFL och 25% silke. Jag spann en singel av varje, med färgerna slumpmässigt blandade och lite "thick and thin".


Sedan tvinnade jag ihop dem och fick 170 g, 344 meter. Garnet blev fantastiskt mjukt och "stunsigt".


När garnet var klart blev jag orolig för att det skulle bli för galet. Det påminde för mycket om rave-hippies med färgglada ulldreads kände jag, och det kändes inte riktigt bra. Därför ville jag tona ner det med ett enfärgat ok. Jag köpte Drops Alaska, som jag hittat i precis rätt mörkblå nyans för att matcha det mörkblå i garnet. Billigt var det ju också.

Nu i efterhand förstår jag att det var väldigt, väldigt dumt av mig. Hela poängen med tröjan var egentligen att sticka något till min son som inte kan ha på sig någonting som sticks minsta lilla. Det handspunna garnet blev mjukt och lent nog, men Drops Alaska är i 100% ospecificerad ull och inte alls stickigt för mig, men tydligen fruktansvärt för min son.

Här är en av få bilder där han har på sig tröjan, och det var inte i många minuter. Nu ligger den nerpackad i en låda och väntar på att nästa barn kanske ska vara lite mindre känsligt. Och jag har lärt mig en läxa.


1 kommentar:

  1. Åh vad förargligt! Jag hoppas att Draken är lika okänslig som sin mor 8) Jag gillar riktigt ullig ull, nästan så det rivs lite hehe.

    SvaraRadera