För mig är Första Maj inte bara en dag att minnas de som kämpat före oss, utan också en dag att visa att vi inte gett upp om framtiden. Det är dagen när vi visar att vi är många som vill göra världen bättre, och att om vi går ihop och kämpar för det tillsammans så kan vi det.
Jag retar mig ofta på att vi har för mesiga paroller och slagord, men blev jättenöjd med årets. Vi krävde sex timmars arbetsdag och slut på pigor åt överklassen som vanligt, men i år fick dessutom till och med "Inget jävla sossetjafs - arbetarklass mot överklass!" vara med. Trots det är det alltid klassikerna som flest gillar, och jag tror att "internationell solidaritet - arbetarklassens kampenhet" utgjorde hälften av allt som ropades.
Palten klarade av sin första Första Maj ganska bra, trots att det var årets varmaste dag. Jag försökte vara ute i solen så lite som möjligt, och hoppade över talen och efterfesten.
Men det hade inte fungerat om jag inte haft en mei tai som jag enkelt kunde amma enkelt i, genom att bara lossa på banden och dra för huvudstödet. Jag tror inte så många såg det, men jag kände mig ändå som en hippie när jag gick och ammade igenom halva stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar