tisdag 27 november 2012

Inget är färdigt, men allt är svårt

Jag är en kontrollerad hoarder. Om jag inte lade band på mig skulle jag aldrig slänga något. Jag skulle bli som en gammal släkting som hade en låda i garaget märkt "Snören - att använda" och en annan märkt "Snören - för korta att använda".

Ibland använder jag handarbetet som en ursäkt för att slippa slänga saker. Som nu när jag hade en tröja som var lite för varm och inte satt så bra som jag inte ville ha kvar längre. Jag filtade den i tvättmaskinen och tänkte göra sittlappar av den att ge min pappa i julklapp. Tyvärr blev den för liten för sittlappar, men istället för att slänga den då så kom jag på att jag ju kunde göra en necessär som är lite mindre än den jag har nu, till det smink jag oftast använder som jag skulle kunna ha med mig i väskan (även om jag nog inte sminkat mig mer än 10 gånger sammanlagt sedan jag fått barn, trots att jag förut sminkade mig varje dag).

Jag mätte upp hur stor plats sminket tog ungefär och klippte ut ett par rutor ur tröjan.


Sedan kom jag på att jag ville brodera med yllebroderi på necessären. Och att jag aldrig gjort fribroderi, eller yllebroderi, eller ens de flesta stygn någon gång förut.

Så det blev till att göra en provlapp av det som blev kvar av tröjan och provbrodera lite på frihand. Jag vet inte avd det ska bli av det, kanske en nåldyna? Något hittar jag väl på, för jag tror knappast jag kommer att slänga den i alla fall.


Det här är mitt spårvagnsprojekt, som jag arbetar med på väg till jobbet varje dag. Hemma fortsätter jag på babykoftan uppifrån och ned med fair isle-bård (som jag gjorde en ganska misslyckad provlapp till). Den växer stadigt, jag har tagit mig förbi det svåra axelpartiet och kommit till det svårare mönsterpartiet och det känns bra förutom att ärmhålen möjligen är för stora. Å andra sidan är nog hela koftan lite stor, och det är ju bättre att den är för stor än för liten.



Jag inser att jag nästan aldrig gör något som jag faktiskt behärskar, utan direkt kastar mig på något som jag inte är i närheten av att klara. Nog är det roligt att prova nya saker, men resultaten blev nog bättre om jag ibland kunde ta mig framåt ett litet steg i taget.
Gör ni andra också såhär, eller skyndar ni mera långsamt?

Titta gärna in och se vad de andra i Husmorsskolans Nya Syförening gjort den här veckan!

9 kommentarer:

  1. Det kommer att bli så fint när du är klar, man måste ju prova.

    SvaraRadera
  2. Grymt bra - 'snören för korta att använda'
    Måste ha sådan låda!

    SvaraRadera
  3. kastar mig rakt ut och är en upprepare av stora mått, men om du inte prövar så vet du inte vad du kan.Det ser faktiskt ut att bli riktigt bra det du gör så fortsatt bara, lycka till.

    SvaraRadera
  4. Det bästa är ju st kasta sig in i det. Ibland får det ligga till sig ett helt år när man tappar sugen. Men sugen kan återkomma. Man vet aldrig :-)

    SvaraRadera
  5. Jag är precis som du! Tror att jag ska kunna allt på en gång och blir besviken när jag stöter på motgångar... Men samtidigt så tröttnar jag när jag gör något jag kan... Ser bra ut det du gör, håll i, kämpa på! :)// Sandra

    SvaraRadera
  6. Tröjan ser jättefin ut!! Själv vågar jag knappt testa något nytt, gör gärna det jag vet att jag kan, men jag jobbar på det!

    SvaraRadera
  7. Älskar också den där snörlåde-etiketten!
    I övrigt håller jag med "Bprgmästaren"! Tappade sugar har en tendens att se kul ut igen efter en tid. Som i och för sig kan bli ganska lång....
    Men "kasta" i samma mening som något textilt får mig nästan att rysa.......

    SvaraRadera
  8. Min problem är snarare att jag sällan blir färdig med grejjer om de inte är presenter -.- Eller att det tar flera år :P

    SvaraRadera
  9. Tack så mycket allesammans!

    SvaraRadera