iPhone-väska med känguruhare

Jag lyssnar på ljudböcker nästan hela dagarna. Jag väljer det jag inte tycker är bra nog att ha i bokhyllan, oftast fantasy och deckare men just nu lyssnar jag på Hunger Games.

Jag har saknat något att bära min iPhone i när jag går runt hemma och inte har några fickor, så därför virkade jag ihop en liten väska till den.
Eftersom jag bara skulle ha väskan hemma valde jag det fulaste garnet jag hade tillräckligt mycket av, ett ljusgult bomullsgarn, och gjorde väskan väldigt enkel.
Jag började med att göra 30 luftmaskor, fäste ihop till en ring och gjorde sedan fasta maskor runt runt i en enda lång spiral (som när man gör amigurumi). Jag lämnade en extra lång trådända i början, som jag sedan använde till att tråckla ihop väskan i botten.
När jag virkat väskan nog lång för att passa telefonen virkade jag varvet ut (alltså ungefär ovanför trådänden som stack ut längst ner) och vände, så började jag med axelbandet. Om jag haft mer garn hade jag gjort det bredare, men nu fick jag göra det bara två stolpar brett (alltså 'tre luftmaskor, en stolpe, vänd och upprepa från ')

När väskan var klar tyckte jag trots allt att den blev lite för trist, så jag broderade en hare i korsstygn på den med en liten snutt rosa ullgarn. Att brodera på virkat var mycket svårare än jag trott, eftersom maskorna inte låg rakt ovanför varandra utan på diagonalen. Det, plus allmän slarvighet, gjorde att haren ser mer ut som någon sorts känguru. Jag får försöka minnas att väskan i alla fall är praktisk. Och haren är kanske... öh, charmig? Eller åtminstone intressant?

Vårens första sådd

Att så lite krassefrö på ett tunt lager jord tog bara ett par minuter, det svåra är att hålla det fuktigt hela tiden.

Väldigt sött, men idiotiskt

När jag virkade den röda koftan gjorde jag ett par matchande små skor, efter ett mönster från Ravelry.

De gick snabbt att göra och var väldigt söta, men när palten kommit insåg jag att de var alldeles oanvändbara. De är för små för att värma fötterna, och blir avsparkade direkt. Dessutom var de för små redan från början för min långa bebis ännu längre fötter.

På Spåret

Att åka tåg i 20 timmar med en tremånaders bebis gick faktiskt hur bra som helst. Det enda problemet var att han inte var så duktig när vi lekte På Spåret, trots att han fick extra lätta ledtrådar.
Så här såg han ut vid åtta poäng; " Staden vi åker till börjar på G och slutar på Borg":

Vår i balkonglådan

Samtidigt som oss kom våren till Göteborg, med värme, sol och blommor. Jag fixade i ordning en balkonglåda med påskliljor och en liten hyacintliknande lök som hette Puschkinia, som jag inte sett förut.
Jag försökte göra det med palten i bärsjalen, men fick ge upp och lägga honom i hans "babygym" istället. Att hantera en 18-liters jordsäck med en ovillig bebis på magen är inte särskilt kul alls.

Vi åker uppåt på kartan!

Nu kommer jag nog inte skriva något på en vecka, för vi ska åka till Norrbotten och visa upp palten för släkt och vänner. Han är redan rejält hajpad, en kompis har skrivit att "Bebisen kan göra volter, berätta roliga historier och spå i händer. Den som missar detta är sannerligen en idiot!"

Konvergerande nördcirklar

På Sjalbarn.se samlas de som nördat ner sig på bärsjalar och ergonomiska bärselar. Det är som de alternativas Familjeliv.nu. De som skriver där ordnar ibland föräldraträffar där man kan ses och umgås, och jag har varit på ett par stycken sådana.
Träffarna var bra, det var skönt att komma ut och träffa andra med barn och en extra bonus att de flesta av dem var trevliga också.

Det första jag sade när min man efter min första sjalbarnsträff frågade hur "de där hippiesarna" såg ut, var att de mer såg ut som nördar, att de faktiskt såg ut precis som science fiction-fans.
Idag bevisades det att jag hade rätt, när en anställd på Sf-bokhandeln efter att ha frågat hur gammal palten (som satt på min mage i Becon) var, lade till "...och har du hört talas om en sida som heter Sjalbarn?".

(Och jag drabbades av plötslig social blackout och kom bara på att svara "Jo... Jo.")