Kan man få för många bebiskoftor?

 Det har blivit hemskt många bebiskoftor nu, men det här är nog den sista på ett tag:

Mönstret är Bluebell Cardigan av Schneckenstrick. Ett gratis standardmönster för en raglankofta, som jag ändrade en del. Jag stickade kanterna i mossstickning och gjorde knappar hela vägen istället för bara en högst upp.

Koftan passade perfekt från hemfärden från BB och ungefär en månad framåt.

Jag använde ett mångfärgat garn som jag köpte när vi var i Tyskland (men som jag sedan sett på flera ställen här i Sverige): Lang Mille Colori Baby. Färgväxlingarna i det är perfekta för ränder i en babykofta och det var härligt mjukt, gosigt och lagom varmt. Det grå garnet är Drops Baby Merino, och det kändes ganska så likt till kvaliteten.

Koftan har klarat flera spyor och ett par tvättar innan den packades undan för nästa barns första tid.

Det här blir mitt inlägg till veckans symöte med Husmorsskolans Nya Syförening, titta in där för att se vad de andra har gjort.

Vad jag gjorde 2014

Det där med årssammanfattningar är alltid svårt. Ska man ta med det som är viktigast för en själv, eller det andra vill läsa om? Allt eller höjdpunkterna? Det som man bloggade om under året eller bara det man faktiskt stickade? Och hur kan man egentligen ha glömt så mycket sedan den förra januari?

2014 var ett långt och fint år för mig. En underbar ny bebis och ett fantastiskt stort barn. Nya uppdrag som innebar fler möten, och dessutom två valrörelser på ett enda år. En rejäl utveckling av stickningen och ett helt nytt intresse för spånad. För världen runtomkring har det inte varit lika fint, med en växande fascism runtom i Sverige och Europa och en svag (men den växer sig starkare!) vänster som inte alltid går att skilja från högern (men den utvecklingen verkar hålla på att vända!).

Jag har knappt virkat någonting alls under året, bara två små grejer: En virkad gris med en speldosa i som spelar Internationalen, som en rekordsnabb födelsedagspresent till en väns barn, och en grytlapp med ett dr Mario-virus.

Jag har inte broderat heller i år, det enda är en liten råtta med stickade strumpor på händer och fötter, som jag inte har någon bild på ännu.

Spunnit har jag ju däremot.
Från det att jag fick min första slända och ull i mars har jag hunnit köpa spinnrock, lära mig tvätta, tesa och karda, och spinna sju och ett halvt garn:

 Och så har jag ju stickat!

Nu senast känns det som om det har blivit många bebiskoftor, men över hela året har jag bara stickat fyra stycken. En ska jag blogga om i veckan och de andra tre är de här:

Lite andra bebis- och barngrejer har jag också stickat, fem par sockor, fem halskragar och hela åtta mössor och hattar:

Till mig själv har jag också stickat fem par sockor, ett par vantar, två par handledsvärmare, en mössa och något helt nytt för i år: fyra stycken sjalar! Tyvärr verkar jag inte ha tagit något ordentligt kort på en enda av dem, så ni får se dem senare.

Tre tröjor har jag lyckats sticka också, trots en växande mage som gjort det svårare. Den tredje är en kortärmad tjock alpackakofta med bara en knapp som jag stickade för att hålla mig varm om brösten nu när jag ammar, men som jag inte riktigt haft lust att ha på mig en enda gång ännu. De första två blev jag i alla fall väldigt nöjd med, det är de här (i samma pose i samma rum, dessutom):

Dessutom har jag stickat lite julklappar efter egna eller halvt egna mönster, en cowl och en grytlapp. Men de skriver jag också mer om framöver.

Två olika koftor i samma garn

På mitt jobb råkade vi vara tre av fyra anställda som blev gravida samtidigt. De här bebiskoftorna stickade jag till mina kollegor som båda beräknas få barn i januari.

Koftorna är båda stickade i Debbie Bliss Baby Cashmerino, i ungefärlig nyfödingsstorlek.

Den ena koftan är gjord efter mönstret Beyond Puerperium av Kelly Brooker. Det är ett av de riktigt "stora" mönstren på Ravelry, med över 1500 projekt. Det är välförtjänt, för mönstret är välskrivet för massor av olika storlekar och flera olika garntjocklekar.
Jag gjorde den i 3-6 månader-storleken men för DK-garn, eftersom jag alltid stickar så löst (garnet jag använde är i fingering-tjocklek, och jag använde tunnare stickor också). Knapparna är blandade knappar ur min knapplåda.

Den andra koftan är efter mönstret Yikes Stripes! av Yarn-Madness, en roligt randig kofta i enkel raglanmodell.

Först följde jag mönstret och projektbilderna helt och hållet, men då blev koftan jättelång och smal på min bebis. Den nådde till knäna, och hade ändå en bra bit kvar. Jag fick repa upp till ovanför "mittranden" och sticka ett par vanliga ränder till istället, och sedan maska av.
Jag tror att mönstret är testat på större barn som har mer långsmala kroppar, och inte på små korttjocka bebisar.

Förutom att jag kunde ha dragit åt garnet lite bättre för att undvika hål på några ställen där ränderna började, och gått ner en stickstorlek på resåren, så blev jag nöjd till sist. Det var ett bra sätt att bli av med lite restgarner, och en kul idé. Knapparna kommer från Strikk i Göteborg, har jag för mig.
Precis som förut har jag använt tunnare garn och stickor för att komma runt mina problem med att jag stickar så löst.

Det här blir mitt inlägg till veckans symöte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad andra gjort i veckan! (Fast jag lägger ut inlägget redan idag (måndag), för idag är jag säker på att jag hinner)

Minisockor

Bebisstrumporna jag skrev om i mitt förra inlägg blev ju alldeles för långa till en början och passar inte förrän nu när Plätten är sex veckor. Så ett par dagar efter att hon fötts stickade jag ihop ett nytt snabbt litet sockpar, på frihand med resår och istickshäl.
Jag använde restgarner, en snutt Svarta Fårets Raggsocksgarn och en ännu mindre snutt Järbo Raggi Batik i rosa-orange. Sockorna var så små att de blev klara på en kväll, trots en bebis i famnen.

Spets, flätor och en bebis

 Då jag satt hemma med förvärkar och väntade på förlossningen så stickade jag en mössa och ett par sockor att ha den allra första tiden.

Sockorna är i Debbie Blish Baby Cashmerino, mitt favoritgarn till bebisstickning. Det är supermjukt, superwash och blir superjämnt när man stickar med det.

Jag stickade ett par strumpor utifrån Anita Grahns mönster Raggsocka, med tre flätor på framsidan. Jag gjorde om ganska mycket i mönstret, och stickade en istickshäl, smalare fot och rundare tå.
Min son hade extremt långa smala fötter när han föddes så jag stickade strumporna utifrån det, men Plättens fötter visade sig vara kortare så de blev lite för långa.

Palten fick välja färg till hälarna själv och tog ett tomatrött Baby Cashmerino-garn. Jag hade nog tagit en annan färg om jag bestämt, men jag tyckte att det fungerade ändå.

Mössan stickade jag i samma garn, och den har Plätten haft på sig varje gång vi gått ut.

Mönstret är Little Flower Hat av Ewelina Murach och var fantastiskt roligt. Det tog bara en kväll och var lätt att förstå och sticka, men ser superavancerat och väldigt gulligt ut med den stora blomman på huvudet.

Resåren blev väldigt lös och mössan blev stor när jag först stickade den, så jag fick repa upp och göra preemietorleken och dessutom använda mindre stickor till resåren.

När man bär i bärsjal är det extra roligt att ha en riktigt tjusig mössa på barnet, eftersom det bara är den som sticker upp.

Jag tänker göra massor av sådana här mössor i presenter till blivande bebisar, men då gör jag dem nog någon centimeter längre så de täcker öronen lite bättre.

Det här blir mitt bidrag till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad andra har gjort!

Skruttspunnet

Jag köpte en påse blåfärgade men okardade ulllockar på en medeltidsmarknad i somras (Palten är inne i en stor riddarperiod, så det har blivit mycket medeltid nu). De testade jag karda med ett par hundkardor. Ullen tog en oändlig tid att tesa, mina rolags blev ojämna och när jag provspann så blev det bara stickigt och ojämnt. Jag gav upp efter att ha kardat mindre än en fjärdedel, och spann ihop en singel av det jag redan kardat färdigt.

Singeln jag gjorde tvinnade jag i alla fall ihop med en singelsnutt som blev över när jag gjort det gröna merino/silke-garnet jag skrev om i veckan:

Och så stickade jag ett par handledsvärmare på frihand av garnet:

De blev långt ifrån perfekta, men färgen blev bra och det känns fint att jag ändå gjorde något av det istället för att bara slänga bort alltihop.

Spunnet

Jag har spunnit en hel del sedan jag köpte en spinnrock (Louet s10) i våras, men jag har inte fotograferat och visat så många garner här på bloggen.

Det suddigaste fotot är av ett tvåtrådigt garn i worsted-tjocklek. Jag hade köpt två påsar med 50 g i varje av en okänd färgad ull, som jag tror är tänkt för nålfiltning. Ullen var i fem separata bollar i olika nyanser av rött och gult, och den var på rea så jag hade svårt att låta bli den även om det inte var ultimat spinningull. Resultatet blev nog lite stickigt, men fullt användbart ändå.
Jag bestämde mig för att testa fraktalspinning, och tror att det blev ganska bra men det är så svårt att veta innan man sett garnet uppstickat. Nu har jag börjat på en kofta med det handspunna garnet i oket, och hoppas randningen kommer att se ut som jag har tänkt mig.

Här syns ullen lite grann:

Ullen längst fram på bilden är en fläta 100 gram merino/silke från CoolWool.se, i färgen Pepparkorn. Den spann jag tunnare, i tvåtrådig fingeringtjocklek ungefär. Jag försökte separera färgerna ganska mycket under tiden jag spann, så det silvriga och guldiga kommer fram mer i garnet.
Jag tycker verkligen om färgen, det är som en skogsglänta med sol som skiner in. Garnet är mjukt och härligt, och ganska så jämnt.
Jag har faktiskt redan stickat en sjal i det här garnet, men jag har inga bilder på den ännu så den får ni se någon annan gång.

Det tredje garnet jag spunnit är av en härlig blå fläta av 100 gram BFL som jag köpt av West Mountain Wool på Etsy.  Den började jag spinna på slända i våras, men när jag köpt min spinnrock så var det inte så kul att spinna med slända längre så då har den blivit liggande.

Nu bestämde jag mig för att inte tvinga mig själv att spinna på slända när jag inte var sugen på det. Istället tvinnade jag upp det jag spunnit från sländan till spinnrocken, och fortsatte sedan spinna ullen direkt på rocken. Det var svårt att få till en lika tunn singel på rocken som jag kunnat göra på sländan och garnet blev inte så väldigt jämnt, men det blev ganska fint ändå tycker jag.
Min mamma har antytt att hon skulle önska sig en sjal i julklapp, och jag tror att det här garnet skulle passa perfekt för henne.

Nu blir det kanske inte så mycket spunnet på ett tag, för även om jag börjat lära mig sticka medan jag ammar så känns det än så länge omöjligt att spinna under tiden. Och ammar, det gör jag nästan hela tiden just nu.

Det jag har på gång på spinnrocken är ett väldigt "rustikt" garn av finull som jag köpt direkt från fårklippningen, och sedan tvättat och håller på att karda själv, men det får jag skriva mer om en annan gång.

Det här blir mitt inlägg i veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra gjort i veckan!