Pinnöverfall

Påskhelgen har spenderats hos svärföräldrarna på landet. Bland annat i skogen med pinnar.

Palten vill alltid vara ute nu. Han går och hämtar sina skor och räcker fram dem för att visa att han vill ut, och om inte det fungerar hämtar han sin overall, mössan eller våra skor tills vi ger med oss och tar med honom ut. Så fort vi  kommit in och tagit av honom skorna plockar han upp dem för att tala om att han tycker det är dags att gå ut igen.

(Här är vår nya Wompat-sele förresten, visst är den fin!)

Fjällräven-bärstol: Inte direkt usel

Jag hade tänkt skriva lite om paltens födelsedag, jul, nyår och hela den långa men fina högtidskarusellen, men alla bilderna sitter fast i mobilen jag inte har med mig just nu så det får vänta.

Istället kan jag skriva lite om bärstolen från Fjällräven som vi fått av min svärmor. När hon och min mamma till sist accepterat att vi inte skulle köra så mycket vagn så började de berätta för oss hur mycket bättre en sådan var än de selar vi hade, eftersom den går att bära på ryggen och använda i skogen. Jag har försökt berätta att vanliga ergonomiska selar också går att bära på ryggen och i skogen, men att vi mest bär på mage för att det känns bra att ha uppsyn över palten, men det känns inte som om jag lyckas övertyga någon.

Veckan som gått har varit min sista jullovsvecka, och vi har varit hundvakter ute hos mina svärföräldrar igen. Vädret har varit fint och vi har provat bärstolen nästan varje dag, så jag tänkte att jag kunde ge mig på en liten recension av den.

Den här bärstolen kommer från 70-talet (1978 ungefär) och har burit min man och hans tre syskon och därefter flera grannbarn. Trots det ser den, efter en tvättning, alldeles sprillans ny och fräsch ut, och den känns rejäl och tålig.

Även om sitsen inte är så bred så får barnet en bra grodposition eftersom det sitter bredbent mot förälderns rygg. Däremot verkar det vara svårt att hitta någon bra position för armarna, de hänger antingen bakom kroppen på ett sätt som inte alls ser så skönt ut (som på den första bilden), eller så får de balanseras uppe på ramen på olika sätt (som på den suddiga bilden):

Dessutom saknar bärstolen helt stöd för nacken, så när vi en gång var tvungna att ta ett litet hopp nedför en klippa för att komma fram så snärtade paltens huvud till på ett väldigt obehagligt sätt och han verkade få ont.

Att barnet kommer så högt upp så det har utsikt över förälderns axel är framför allt roligt för barnet, men vi lärde oss snabbt att det också innebär att man måste vara väldigt vaksam mot grenar som snärtar i barnets ansikte.

Jag har faktiskt inte själv provat att bära palten i bärstolen, för jag är inte så van vid att gå i skogen och ramlar hela tiden. Min stabile man sade i alla fall att bärstolen var tyngre än hans vanliga sele (en Ergokopia), men att det inte gjorde så mycket att den saknade avbärarbälte runt midjan eftersom metallramen tryckte in där och gjorde så att mycket av vikten hamnade där i alla fall.

Bärstolen är liten och lätt och inte alls så åbäkig och klumpig som jag trodde att alla bärstolar skulle vara, och det känns som ett stort plus.

Första gången vi var ute med bärstolen gick vi i nästan två timmar, över berg (kändes det som i alla fall) och gyttja. Palten somnade ganska snart och sov sedan gott och länge. När vi nästan var framme vid sjön där vi tänkt fika så vaknade han och var ledsen. Vi skyndade oss fram, satt och fikade och myste och frös men på hemvägen ville han inte sätta sig i bärstolen alls. Jag kände mig som en fruktansvärd förälder, men terrängen var svår och vägen var lång och vi hade inget annat bärredskap med oss. Han grät mer eller mindre nästan hela vägen hem, och det var jättehemskt. Vi lyfte ur honom och satte i honom igen, stannade och ammade, sjöng glada sånger och gjorde roliga ljud men ingenting fungerade. (Om det kom något gott ur det så är det kanske att jag lärt mig att alltid vara redo med alternativ när man provar något nytt.)

Även om det alltså blev katastrof den första gången vi provade så ville min man ge bärstolen en ny chans nästa dag, och då gick det jättebra och palten var nöjd hela tiden. Sedan använde vi den på timslånga skogspromenader varje dag, och palten var glad och belåten och satt till och med och sjöng ibland.

Jag vet alltså inte om den första hemska vandringen berodde på att palten satt för länge i stolen, om det var något som spände åt någonstans eller om han kanske frös.
Jag tycker ändå inte att bärstolen var något vidare jämfört med vanliga ergonomiska selar, även om den inte är direkt usel. Min man däremot trivs med den, han tycker det känns bra att barnet har bra utsikt och att det känns tryggt att den är gjord just för att använda i skogen och på ryggen och kommer från ett känt svenskt märke.

Sådan är kapitalismen

Jag är på jakt efter en ny bärsele nu, eftersom palten för länge sedan blev för livlig för Becon och nu är för tung för att jag ska orka böra honom i Ergokopian.

När jag kollade på annonserna på Sjalbarn kom jag på att jag nog borde sälja min Etsy-mei tai som jag knappt använt, den här alltså:

Det är alltid så spännande att köpa och sälja saker på internet, jag måste verkligen passa mig så jag inte blir en tradera-junkie.

Snygga barn ska bäras snyggt

Nu har den fina mei tai-en jag köpt via Sjalbarn kommit, och den var precis lika snygg i verkligheten!

Men min syster tycker jag är knäpp som köper så många selar.

Fina grejer på väg

Jag har köpt en ny mei tai på Sjalbarn. Jag hade egentligen inte tänkt göra det, men den var så fantastiskt fin att jag bara inte kunde låta bli. Dessutom är den varm och fleecefordrad, och det behöver jag ju (väl?). Den är sydd (och fotograferad) av Josefinaste.

Nu väntar jag spänt på att den ska dyka upp i posten. Så här fin ska den vara:

Bytardag och magbärning

Efter nazistdemonstrationen igår gick vi till en bekant som ordnade klädbytardag. Det blev veganbullar (som faktiskt var goda) och kaffe och många som ville leka med palten även om hunden som han var mest intresserad av inte var särskilt intresserad tillbaka.

Jag är glad åt att ha bytt bort mycket mer än jag bytte till mig, men fick några grejer som nog kan vara bra. Bäst var ett par skor till palten som vill gå hela tiden nu (om någon håller honom i händerna) och en svart liten kofta till mig.

Jag har trott att palten, som blivit 9 kg nu, började bli för tung för att bära på magen, men det var nog bara Ergo-kopian som inte avlastade nog bra. Nu i helgen har jag istället burit i min Ajlavjo-mei tai, och det har gått hur bra som helst.

Det är ganska skönt att jag inte behöver byta till att bära på rygg ännu, för det känns fortfarande både krångligt och läskigt.

Hur bär jag egentligen?

Emmy, som har bloggen Ett crunchy liv, frågade vad jag använder för sele när jag bär på rygg, och svaret har svällt till en redovisning av alla mina bärdon:

Beco Butterfly II
Den första selen vi hade.

+Bäst att bära på rygg i! Enkelt att sätta upp barnet själv, och det känns säkert.
+ Bra huvudstöd
+ Bäst när det regnar
+ Det går lätt att lägga ner E på sängen när han somnat

- Styv och hård, så jag inte ville bära E i den när han var alldeles nyfödd
- Ganska varm

Trikåsjal - Wrapsody Bali Stretch
Vi köpte den när E var drygt två månader, för att Becon kändes för styv och omysig att ha inne.

+ Superbekväm! Det är som att ha en mjuk tröja, som man råkar ha stoppat in ett barn i. Avlastar jättebra!
+ Mjuk och mysig för E

- E ville inte ha huvudet innanför sjalen, så man fick hålla i det
- Varm
- Krångligare att ta på sig än selarna
- Ens kläder syns inte

Mei tai från Etsy
Den här köpte jag för att ha något svalt att ha E i till sommaren. Det är den enda som jag inte använt så mycket, mest för att min andra MT har mycket bättre nackstöd.

(Jag hade tyvärr ingen egen bild på den, eftersom vi använt den så lite)

+ Liten och behändig
+ Snygg
+ Inte så bred, bra för ett lite mindre barn

- För korta axelband! Jag vill kunna ta runt dem och knyta på ryggen, men det går bara med nöd och näppe, och då är jag ändå ganska smal
- Ganska dåligt nackstöd. Ger ett visst stöd när E sover, men jag måste ändå hålla en hand på huvudet.
- Den här modellen av nackstöd är också dåliga om det regnar, eftersom allt regn rinner in på barnet

Mei tai från Ajlavjo
En tjej från Sjalbarn hade den här på sig en gång när vi träffades och jag tyckte den var jättefin, så när hon la ut en annons för den köpte jag den direkt. Det här är den jag helst använder när jag är ute själv.

+ Snygg!
+ Bekväm, ger näst mest avlastning efter trikåsjalen. Sköna axelband.
+ Bra nackstöd
+ Lätt att justera när jag ska amma, går bra att amma diskret

- Långa band som hänger på marken när jag tar på mig den
- Min man tycker den är för krånglig

Ringsjal
Den här köpte jag på Tradera för att ha till snabba bärstunder hemma.

+ Superenkel och snabb att få på sig.
+ Jag får känna mig som en sydamerikansk indian (som jag var enormt fascinerad av när jag var liten)
+ Det går lätt att lägga ner E på sängen när han somnat

- Inget nackstöd, man får hålla i Es huvud när han somnat
- Jag ser ut som en indian, det är lite för hippie för att jag ska vilja ha den ute
- All vikt kommer på en axel, det är inte skönt längre än någon timme

Ergoliknande sele från Tradera
Det här är den min man tycker är skönast, så för att vi båda ska kunna bära är det den vi har med oss 80% av tiden nu.

+ Sjukt billig! Ca 200 kr på Tradera!
+ Lätt att ta på och av
+ Går att bära på ryggen i, även omdet inte är lika lätt som Becon
+ Ganska sval
+ Mjukt mysigt tyg
+ Inte så lätt att komma åt för att justera när jag ska amma, men när jag väl lyckats går det bra att amma diskret
+ Det går lätt att lägga ner E på sängen när han somnat

- Man MÅSTE förstärka sömmarna på axelbanden, de är inte säkra
- För stort huvudstöd, men bra efter att jag sytt in remmarna lite
- Förmodligen färgad med farliga ämnen, man bör nog åtminstone tvätta den en gång innan man använder den
- Tunt tyg som spruckit på ett ställe