Handspunnet men korkat

Det var ett tag sedan jag bloggade, men jag väger upp med ett skrytprojekt: En tröja i handspunnet garn.

Den är gjord efter Pickles mönster Osloanorakken. Ett trevligt mönster med smarta detaljer, som förkortade varv som gör den lite längre bak i rumpan. Jag gjorde ingen huva, men följde mönstret i övrigt. Knapparna kommer kanske lite väl långt ut på sidan, de går nästan över på baksidan.

Garnet är tvåtrådigt i aran-tjocklek (ungefär). Det var första gången jag spann ihop två olika färg. Jag använde Sea Garden och Turning Leafs, båda från Willow Fairy Wool. Båda var 50% Polwarth, 25% BFL och 25% silke. Jag spann en singel av varje, med färgerna slumpmässigt blandade och lite "thick and thin".

Sedan tvinnade jag ihop dem och fick 170 g, 344 meter. Garnet blev fantastiskt mjukt och "stunsigt".

När garnet var klart blev jag orolig för att det skulle bli för galet. Det påminde för mycket om rave-hippies med färgglada ulldreads kände jag, och det kändes inte riktigt bra. Därför ville jag tona ner det med ett enfärgat ok. Jag köpte Drops Alaska, som jag hittat i precis rätt mörkblå nyans för att matcha det mörkblå i garnet. Billigt var det ju också.

Nu i efterhand förstår jag att det var väldigt, väldigt dumt av mig. Hela poängen med tröjan var egentligen att sticka något till min son som inte kan ha på sig någonting som sticks minsta lilla. Det handspunna garnet blev mjukt och lent nog, men Drops Alaska är i 100% ospecificerad ull och inte alls stickigt för mig, men tydligen fruktansvärt för min son.

Här är en av få bilder där han har på sig tröjan, och det var inte i många minuter. Nu ligger den nerpackad i en låda och väntar på att nästa barn kanske ska vara lite mindre känsligt. Och jag har lärt mig en läxa.

Ziggy i tweed

Den här tröjan har jag inte velar blogga om för att den är en present till en bebis som föddes för en månad sedan, men jag tror inte de som ska få den läser här på bloggen ändå så det borde inte vara någon fara. Jag är i alla fall helt säker på att bebisen inte läser här, och det är ju ändå det viktigaste.

Garnet jag stickat i blev nog ett nytt favoritgarn. Det är Fonty Super Tweed, ett garn i aran-tjocklek med 95% merino och 5% mohair. Härligt mjukt och okliigt med fina tweednoppror, och så är det så tjockt att det går snabbt att sticka med men ändå inte för tjockt så det blir klumpigt.

Mönstret heter Get Ziggy och är gjort av Annypurls. Det är nog den första tröja jag stickat i delar och sytt ihop, men det gick lättare än jag trodde. Sömmen var lite för lös i ena ärmen, men det sydde jag om med en snutt restgarn efteråt.

Det fanns ett litet fel i mönstret som gjorde så en rad blev avig i flätan innan jag upptäckte misstaget (det syns i bilden, längst ner på flätan). Förutom det var mönstret bra och tydligt, och tröjan var väldigt snabb och rolig att sticka.

En extra fin detalj (men det svåraste att sy ihop), var att fram och bakstycket gick omlott vid halsringningen, som en sjömanströja. Det är alltid bra med smarta halsringningar på bebiströjor.

Solfärgningsexperimentet, sista delen

Jag tror att mitt solfärgningsexperiment är avslutat nu. Jag har skrivit om det tidigare, här och här.

När solfärgningen var klar var jag väldigt missnöjd med färgerna. De var inte bara trista utan riktigt fula, särskilt det rödlöksfärgade garnet.
Så jag försökte igen, men den här gången på ett mer traditionellt sätt. Jag kokade upp skal av gul lök och lät garnet puttra med avkoket ett tag. Rödlöksgarnet fick första badet och gullöksgarnet det andra.

Nu är rödlöksgarnet (till vänster på bilden) en ganska trevlig jämn orange färg, och gullöksgarnet är samma färg men lite ljusare och spräckligare.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra av de här garnerna, men det var väldigt roligt att testa färgning.