Spets, flätor och en bebis

 Då jag satt hemma med förvärkar och väntade på förlossningen så stickade jag en mössa och ett par sockor att ha den allra första tiden.

Sockorna är i Debbie Blish Baby Cashmerino, mitt favoritgarn till bebisstickning. Det är supermjukt, superwash och blir superjämnt när man stickar med det.

Jag stickade ett par strumpor utifrån Anita Grahns mönster Raggsocka, med tre flätor på framsidan. Jag gjorde om ganska mycket i mönstret, och stickade en istickshäl, smalare fot och rundare tå.
Min son hade extremt långa smala fötter när han föddes så jag stickade strumporna utifrån det, men Plättens fötter visade sig vara kortare så de blev lite för långa.

Palten fick välja färg till hälarna själv och tog ett tomatrött Baby Cashmerino-garn. Jag hade nog tagit en annan färg om jag bestämt, men jag tyckte att det fungerade ändå.

Mössan stickade jag i samma garn, och den har Plätten haft på sig varje gång vi gått ut.

Mönstret är Little Flower Hat av Ewelina Murach och var fantastiskt roligt. Det tog bara en kväll och var lätt att förstå och sticka, men ser superavancerat och väldigt gulligt ut med den stora blomman på huvudet.

Resåren blev väldigt lös och mössan blev stor när jag först stickade den, så jag fick repa upp och göra preemietorleken och dessutom använda mindre stickor till resåren.

När man bär i bärsjal är det extra roligt att ha en riktigt tjusig mössa på barnet, eftersom det bara är den som sticker upp.

Jag tänker göra massor av sådana här mössor i presenter till blivande bebisar, men då gör jag dem nog någon centimeter längre så de täcker öronen lite bättre.

Det här blir mitt bidrag till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad andra har gjort!

En plätt!

Det kommer nog inte bli så mycket stickande och spinnande ett tag framöver, för nu har jag något ännu bättre att pyssla med:

Min lilla Plätt föddes i söndags. Efter flera dagars svaga förvärkar gav jag upp om att hon skulle dyka upp och skickade iväg min man och son på ett dop som vi tvekat inför att åka på. Så fort de åkt startade förstås värkarna, men ett bad i tre timmar var så bra smärtstillning att jag när de kommit hem kunde hjälpa till att laga mat, dölja värkarna för sonen och äta middag i lugn och ro innan vi for in till förlossningen.
När vi kom dit var jag öppen 9 cm, och Plätten föddes 40 minuter senare.
Hon skrek redan innan kroppen var ute, men sedan dess har hon varit enormt lugn och nöjd och mest bara sovit, ammat och sovit lite till. Hon är fantastiskt charmig och underbart härlig och vi är väldigt väldigt glada att allt gått så bra.

Jag får ofta höra att min dialekt låter som norska, men på väg hem från BB var det för första gången någon som frågade om vi kom från Norge eftersom vår bebi hade så mycket hemstickade kläder å sig.Det var roligt! Jag ska se till att visa plaggen här snart, men jag tänkte att det ju kan vara roligare att ta kort nu när jag har en levande modell.