Anledningar att inte blogga

När någon inte bloggar på ett tag beror det antingen på att det inte händer så mycket att skriva om, eller att det händer alldeles för mycket så man inte hinner skriva. För mig har det varit lite både och på sistone.

Jag har inte stickat lika mycket som förut, eftersom jag ofta varit för trött för annat än mobilspel på spårvagnen och framför tv:n. Att jag varit det beror på att jag är gravid, och det känns nästan lite fjantigt att berätta om det här i bloggen först nu när jag är i åttonde månaden, men så är det i alla fall. Bebisen kommer i början av maj, om allt går som det ska.

Det har hänt en till sak också som nästan är ännu större, eller åtminstone mer ovanlig. Min man har mått väldigt dåligt länge, och nu har han kommit ut som transsexuell och är alltså min fru. Jag är glad att ha fått en lycklig fru istället för en deprimerad man, men det är ju också en lite omvälvande sak.

Så nu får jag sticka fler bebisplagg, och fler damkoftor, och det är ju roligt.
En del har jag ändå hunnit både sticka och spinna sedan sist, jag ska försöka se till att ta kort på det också så kan det dyka upp här.

Spunna små snuttar

På sistone har jag spunnit en hel del. Dels spann jag klart mitt stora projekt att göra garn till en regnbågströja i tre färger, och så har jag fixat med några småprojekt också som jag tänkte visa här. De är extra roliga för att de liksom är motsatser till varandra.

Det första projektet är alla mina överblivna singlar som blivit kvar från andra garner. Jag tvinnade ihop dem två och två, och de har lite olika tjocklek, färg och är olika hårt spunna, men det blev väldigt charmigt och roligt ihop.
Alla singlarna var av olika sorters mjuk och fluffig ull, och garnet blev jättehärligt. Jag tror att jag ska försöka sticka en Hitchhiker-sjal av det, även om det nog blir en ganska liten sjal (det är ungefär 78 meter).

Den andra garnsnutten jag spann blev inte mjuk och inte fluffig, men däremot någorlunda tunn och jämn.

Jag ska gå en kurs nästa helg för Monica Hellberg, där jag ska få lära mig mer om att spinna. Inför det har jag fått i hemläxa att spinna tre snuttar garn så tunt jag kan av olika sorters fibrer och med olika metoder.
Här är det lite (13 gram) av min handkardade gotlandsull som jag spunnit ihop så tunt jag kunde. Tidigare har jag bara spunnit tjockt, löst och "vilt" med den ullen, men nu försökte jag alltså tvinna hårdare och hålla den så jämn jag kunde. Jag tycker inte så mycket om resultatet, det är alldeles för hårt och stickigt för mig, men det var spännande att se att jag faktiskt kunde spinna tunt med sådan här ull också.
Det blev bara 28 meter, och det är lika bra eftersom jag inte vet vad jag skulle använda ett sådant här garn till.

Jag lyssnade förresten på podden Återskapat medan jag spann, en podd om reenactment och historia där de just hade ett specialavsnitt om spånad historiskt, främst under medeltiden. Det gjorde det extra roligt att spinna det här garnet, eftersom hårdtvinnat, tunt, och stickigt garn känns som en väldigt medeltida grej (även om de inte använde spinnrock på den tiden, så helt historiskt korrekt var jag ju inte).

Gröna grejer

Här kommer lite fler av de där bilderna som blev så väldigt mörka. Det är en mössa och halskrage till min tvååring som jag stickade i höstas, och som hon sedan haft nästan varje dag den här vintern.

Garnet är det helt fantastiska Rosy Sport från Dandelion Yarn. I de här mörka fotona syns det inte så bra, men garnet har en fantastisk lyster och små, nästa omärkliga variationer som gör så jag bara stirrar förälskat ner på mössan när jag är ute och går med barnen.
Dessutom ser garnet fortfarande fräscht och fint ut efter daglig användning i en säsong.

Mönstret heter Good Sport och är skapat av Dani Sunshine. Det är en enkel rundstickning med vriden resår, markerade sidor och några små förkortade varv uppe i kanterna för att skapa en liten extra upphöjning som "kattöron" innan mössan sys ihop med kitchener stitch.

Ett trevligt mönster med de där små finesserna som gör en enkel mössmodell lite speciell, och mössan blev populär bland båda barnen (min son vill också ha en sådan nu).

Halskragen är också efter ett enkelt och trevligt mönster. Den här gången gjorde jag ingen av de modeller jag brukar göra utan testade istället Neck Hugger av Anna Voronezhskaya. Det är en hals i 1+1-resår, och sedan ökar man till en 2+1-resår och stickar fram och tillbaka, ett framstycke och ett bakstycke.

Mönstret hade några konstiga beskrivningar om hur man skulle dela upp fram- och bakstycket, men de hoppade jag över och då blev det väldigt bra. Det här är nästan min nya favoritmodell för halskrage, så vldigt flexibel och omöjlig att misslyckas med.
Den går att ha med båda sidorna utåt också, beroende på vilken sida av 2+1-resåren man gillar mest.

Här är det egentligen lite sämre kvalitet på fotona, men färgerna syns lite bättre i alla fall:

Rödrävar och fjällrävar

Här är ett annat foto på en present från i julas, men den här presenten gavs egentligen bort för snart ett år sedan. Min pappa och hans sambo fyllde år, och jag stickade ett par grytlappar till dem. De fick ett par virkade grytlappar för fem år sedan som kanske var fina men faktiskt fruktansvärt opraktiska. Hål och grytlappar är en usel kombination.

Det här paret stickade jag därför, i rundstickning med bomullsgarn (Schachenmayr Cotton Time)
och ett rävmönster som jag tog från vantarna Tiny Foxes Mittens av den fantastiska Natalia Moreva. Sedan broderade jag dit ögon och nosar och virkade på en kant med en ögla i hörnet.
De verkar bli flitigt använda, och jag testade dem också nu när jag var där i julas och jag brände mig inte det minsta.

Årets slöjdade klappar

Det blev bara par stycken stickade julklappar i år, jag vill inte riktigt sticka till samma personer varje år utan tycker det är bättre om de får lite mer olika saker.

Den ena presenten var förresten inte stickad, utan virkad. Det var ett gäng bakelser och kakor som jag virkade på frihand till min tvååring. Hon gillar att leka med sådant när vi är på museer och andra ställen där det finns, så jag tänkte att det skulle kunna bli en succé.

Tyvärr (för mig alltså, det var ju kul för henne) fick hon en massa andra julklappar som var ännu roligare så det dröjde ett tag, men nu tar hon fram kakorna rätt ofta och bjuder sina leksaksdjur på eller har picknick.
Jag använde alla möjliga rester av garn som jag hade liggande hemma och inga mönster.

Den andra julklappen var till min syster. När alla andra i hela Sverige (nästan) stickade Längtan till Gotland av Pia Kammeborn så gjorde jag det också.

Jag använde blandade restgarner (det rosa är samma som rosen på tårtan förresten), och gjorde hälkilen lite längre och tåminskningarna lite oftare, för att de skulle passa bättre. Det var min syster som hade sett när jag höll på att sticka dem och tyckt att de kunde passa bra på henne, och på julafton när hon fick dem verkade hon faktiskt ha glömt bort att hon hade önskat sig dem och hon såg inte bara överraskad utan glad ut.

Den här strumpmodellen med ränder och en mönsterbård högst upp är ju supertrevlig för att bli av med restgarner, och jag är sugen på att göra fler av samma sort fast med andra mönster på. Kanske något från Sticka svenska mönster av Maja Karlsson, som jag fick i julklapp.
Den boken var hemskt rolig att få, och det var inte mönstren till färdiga plagg som var höjdpunkten för mig utan just det lilla mönsterbiblioteket som Maja satt ihop längst bak utifrån gamla stickböcker och häften. Där fanns många mönster som jag inte sett förut som verkade väldigt användbara och fina.

En hipstertoppluva

Det var ett tag sedan jag tog några ordentliga kort och skrev något i bloggen, men här för ett tag sedan tänkte jag att det var ljust och soligt och att det skulle funka bra. Det gjorde det nu inte, det var ju ändå december och det hade jag visst glömt bort.
Fotona här framöver kommer därför att vara lite mörka, men det får ni helt enkelt ta för jag orkar inte ta om dem (att ta bilderna är inte det svåraste, utan det är att hitta rätt sladd för att föra över dem till datorn).
Nu har jag en ny mobil som eventuellt kan ta bilder i så bra kvalitet att de funkar här på bloggen direkt. I så fall kommer jag nog kunna skriva lite oftare! Kanske.

Här är en mössa som jag stickade ihop i rester efter koftan Marion (som jag inte heller bloggat ordentligt om, men det kommer väl). Jag ville ha en liten hipster-/femtiotalsmössa, alltså en sådan som inte går ner så mycket över öronen. Först tänkte jag göra den likadan som en mössa jag stickat på slöjden i högstadiet som hade intagningar på två sidor högst upp ungefär som en strumpa eller vante, för en ännu starkare känsla av toppluva.
Den idén skrotade jag eftersom garnet är lite för rött, så tomteassociationerna blir alldeles tillräckligt starka i alla fall. Istället tog jag in på fyra ställen, som på Classic Cuffed Hat från Purl Soho.

Till skillnad från den mössan så gjorde jag en rullkant längst ner, och en liten tofs högst upp.

Efteråt har jag tittat igenom Sagornas Stickbok av Celia B. Dackenberg och sett att den här blev väldigt lik Nils Holgerssons toppluva därifrån, och jag undrar om jag inte var lite inspirerad av den också utan att tänka på det medvetet.

Garnet är förresten Ullcentrums 3-trådiga, ett trevligt och rejält ullgarn.

Mössan blev kanske lite väl kort med tanke på att jag oftast har håret uppsatt ganska högt, så jag får som en liten extra "höjd" på huvudet. Men när jag har håret i en knut längre ner (vilket jag ändå har börjat ha allt oftare, inspirerad av Jyn i Star Wars Rogue One (som jag sett två gånger nu, vilken bra film!!)) eller utsläppt så passar den jättebra, och den är snygg tillsammans med min nya orangeröda sjal som jag nog inte heller skrivit om i bloggen.

På stickorna idag

För första gången någonsin, tror jag, stickar jag (aktivt) på två koftor till mig själv samtidigt.Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det är nog en del i mitt garnlagertömmarprojekt i kombination med att jag inte har någon akut behovsstickning som måste göras omgående.

Den första koftan är en Marion (jag skrev lite om provlappen till den här) som jag har som spårvagnsstickning. Den går ganska snabbt framåt, och nu har jag bara en snutt av ena ärmen, och så knappkanten kvar.

Den andra koftan är en Loppakofta av Pinneguri.

Jag lade upp ett par restgarnsvantar på instagram, och hade sett att många använde hashtaggen #restefest2016 så jag tänkte att jag också kunde göra det så folk som letade restgarnsprojekt kunde hitta dem.
Någon dag senare fick jag veta att #restefest2016 inte bara var en trevlig samlingshashtagg utan att Pinneguri delar ut ett gratis mönster i pris till de bästa bilderna under hashtaggen, och att mina vantar var en av vinnarna! Jag blev förvånad och fantastiskt glad, särskilt eftersom jag hade spanat på Loppakoftan ganska länge.

Jag letade genast upp restgarner som skulle funka till (jag har alldeles för mycket tvåtrådigt ullgarn, om man nu kan ha det) och började på provlappen samma kväll. Koftan ska bli svart med mönster i rött och orange med blå kontrast.

Det här är min soffstickning, som jag har hemma framför tv:n och stickar ett par varv på varje kväll. Det går inte lika fort fram, men det är en väldigt rolig stickning.