Stashometer maj och juni

Nu när juli börjar närma sig sitt slut kan det ju vara dags för en till stashometer, för både maj och juni:

Maj:

Enligt Ravelry stickade jag klart fyra saker i maj.
Först var det en liten bebismössa i Gais-färger som använde upp 107 meter Marks och Kattens Eco Baby Ull. Så stickade jag ett par restgarnsvantar till min son av blandade småsnuttar, 35 g i kanske sportvikt (i genomsnitt), så det blir ca 100 gram. Sedan stickade jag ett par strumpor i lyxgarn, Cascade heritage Paints som det gick åt 280 meter av.
Och sist men absolut inte minst blev jag äntligen färdig med mitt mästerverk, Barnejakka Land og Strand med hästar på i blandade tvåtrådiga garner. Den väger 250 gram, och garnet har samma tjocklek som Rauma Finullgarn så det blir ungefär 875 meter.

Jag gjorde bara ett enda garninköp i maj, och det är bara tre små härvor, men tyvärr desto fler meter.
Min svärmor tog med mig, några väninnor och min svägerska på utflykt till Angora Garnet utanför Uddevalla, där en fantastisk danska gör allt garn till Bohuströjorna och säljer dem, plus sina egna mönster och garner.
Det var som att gå in i en godisbutik, och jag kunde verkligen inte låta bli att köpa tre nystan av hennes Angora-merino i fina färger. De ska bli en bebiströja någon gång, när jag känner att jag fixar att sticka en tröja i lacegarn. Även om det bara var tre små 50 grams härvor så innehöll de 600 meter var, alltså 1800 meter in i stashen.

Maj ser alltså ut så här:
Ut: 1362 meter
In: 1800 meter
Sammanlagt + 438 meter

Juni:

I juni stickade jag om oket på min Marius, men eftersom den redan varit med i stashometern första gången den blev färdig hoppar jag över den nu.
Jag stickade ett par grytlappar med rävar på i födelsedagspresent till min pappa och hans sambo, och till det gick det åt 223 meter Schachenmayr Cotton Time.
Dessutom gjorde jag en mössa och en halsvärmare till en kommande bebis i släkten, och använde 116 meter till det.

Det enda garn jag köpte var två nystan 2-trådigt ullgarn som jag nu testar att färga i fönstret med lökskal, det blir 600 meter in.

Juni blir alltså:
Ut: 339 meter
In: 600 meter
Sammanlagt + 261 meter

Februari till juni blir alltså sammanlagt: +285 meter

Jag måste verkligen skärpa mig nu och inte köpa mer garn. Nu i juli köpte jag tre stora nystan grått garn när vi var på resa till Örebro, och de ryms inte ens i min stash-resväska. Nu får det vara nog! Inget mer garn före jul!

Ullpaket

Nu har jag min sista jobbvecka innan semestern, och det finns inget som gör en gladare när man kommer hem från jobbet än när man fått ett ullpaket.
Det här var från Gammeldags, och innehöll 300 g regnbågsfärgad merino:

Den ska jag spinna som en halvtjock gradient, och så ska det bli en enkel tröja till något av mina barn.
Jag tänker mig något i den här stilen:

Fotot är på Tinygiraffes My Prickly, Squirmy Boy; My Bristling Eel.

Den andra ullen jag fick var 110 g BFL:

 Den ska jag också spinna som en gradient, men tunnare. Det ska bli en sjal , inspirerad av I'll remember April av Yellowcosmo:

Jag tror att jag kommer att behöva dela upp garnet och bara spinna en del av det (kanske 70 g) till sjalen, eftersom 100 g brukar bli en större sjal än vad jag trivs i. Jag tänker plocka undan lite av alla färgerna, så jag ändå får med alla nyanser i sjalen.

Annars håller jag just på att sticka en annan sjal nu. Det är Fiery Salsa av Alina Appasov, och garnet är mitt orangea Kampes 1-trådiga som jag börjat sticka med flera gånger tidigare men av olika anledningar alltid repat upp.
Man börjar med att lägga upp stört många maskor och så stickar man spetsen först, och nu är jag klar med den biten.

Dessutom har jag stickat färdigt min Marius för andra gången. Jag tog bort två mönsterbårder och minskade jättesnabbt på slutet, och nu passar den perfekt.
Jag ska bara blöta ner den och ta ordentliga kort på den så kan jag skriva lite mer sedan.

Alldeles vanliga barnsockor

Här är en till liten sak som jag nästan glömt: Ett par sockor till min son som jag snodde ihop i rester av självrandande Raggi när han var förkyld och hemma utan yllesockor i rätt storlek en dag.

De är stickade med istickshäl eftersom jag inte visste om garnet skulle räcka, och utan mönster. Garnet räckte inte riktigt heller, utan hälarna och den ena tån är stickade med ett mörkblått garn jag också hade några snuttar kvar av och som smälte in bra.

Barnen använder väldigt sällan yllesockor, men det känns ändå bra att de har några till de gånger när det behövs.

En bortglömd stackars mössa

För ett tag sedan tittade jag på min lista över projekt på Ravelry och insåg att det var ett som jag inte kom ihåg att jag hade stickat över huvud taget. Den hette Heim hat with fair isle, och var stickad med olika restgarner.
Jag fick leta djupt ner i botten av min påse med bebis-presenter-att-ge-bort, men där fanns den till sist. När jag såg den kände jag förstås igen den, men det satt verkligen långt inne.

Mönstret heter i alla fall Heim och är en del i ett set med mössa, byxor och kofta av Signe Strömgaard. Mönsterbården tror jag att jag tog från en bok med fair isle-mönster. Jag har för mig att mönstret var bra och allt gick utan större problem. Det kanske kan vara just för att den gick snabbt och lätt och bara tog ett par dagar att sticka som jag glömde bort den.

Upprepad Marius

Jag stickade en Marius för några månader sedan, den klassiska norska blåvita tröjan med röd halskant. Min variant var med runt ok, från ett av Sandnes Mariushäften.

Klassisk och klassisk förresten, jag läste på lite grann och det visade sig att den designades av Unn Söiland Dale 1953 för att vara med i en film. Det är en förenklad variant av Setesdalsmönstret, som verkligen är ett gammalt och klassiskt norskt mönster.
Den är stickad i ett riktigt klassiskt norskt garn också, Peer Gynt från Sandnes och var en riktigt snabb och rolig stickning.

Tyvärr blev den alldeles för stor och bylsig i halsen, det blev liksom för långt mellan intagningarna så halsen blev för "flaskformad" om ni förstår hur jag menar. Så trots att jag hade fäst alla trådar, tvättat och börjat använda den, så har jag nu repat upp en bra bit ner på halsen och ska sticka om den.
Det känns bra ändå, när jag provat använda tröjan har jag behövt gå och dra i den hela tiden för att den ska sitta snyggt, och det är ju aldrig kul.

En lyckad personlighetskyvning

Här i veckan har jag personlighetskluvit mig på Instagram. Nu finns vanliga jag, men selfies, barnbilder och kanske mat eller natur eller så, på Coolaninjaannika, medan mitt handarbetsjag finns på Vadhonskapat.
Där ska jag bara följa handarbetare och se till att riktigt vältra mig i stickning, spånad och växtfärgning. Skriv förresten gärna vad ni själva heter på Instagram, så lovar jag att följa er om ni har nog hög handarbetskvot.

Mitt första foto på det nya kontot blev på min Get Ziggy som låg och väntade med tusen lösa trådar på den trista monteringen:

Solfärgning

Jag har inte vågat färga garn någon gång, för det kändes som ett så stort projekt med grytor och kemikalier och kokning och grejer, som blir svårt att kombinera med småbarn och ett litet lägenhetskök.

Men så hörde jag på En podd om slöjd där de pratade om färgning och i förbigående berättade om en kompis som tyckt att färgning var för krångligt tills han fick veta att man kan färga i en burk. Jag började googla direkt på färgning i burkar, och startade mitt eget experiment i köksfönstret senare samma vecka.

Även när man färgar i en burk brukar man behöva beta (förbereda) garnet med något (oftast alun) för att färgen ska bli varaktig, men tydligen så sak lök och rödlök vara två av väldigt få saker som blir färgäkta även utan betning.
Dessutom är det saker som är lätta att få tag på, jag gick helt enkelt till en matbutik och tog en lök av varje sort och fyllde resten av påsen med alla de skal som låg i löklådorna. (Sedan betalade jag i självscanningen för att inte förvirra någon kassörska.)
Garnet är Ullcentrums tvåtrådiga ullgarn.

Jag varvade helt enkelt garn och lök i burkarna och fyllde upp med vatten och vitvinsvinäger (för att få klarare färger).
Sedan ska burkarna få stå i solen i köksfönstret under hela sommaren, ungefär två månader (när man kollar på internet verkar det som om folk på soligare ställen kan få fina resultat efter bara en helg i
solen, men här i Sverige verkar det vara åtminstone en månad som gäller).
Än så länge har det gått två veckor, och garnerna har fått lite färg. Rödlök kan tydligen ge antingen rött och grönt, men mitt garn i rödlöksburken ser hittills helt klart rött ut.