Populära ekorrar

Jag stickade en grytlapp i ett halländskt bingemönster för några år sedan, och det var så roligt och blev så bra att jag gjorde en liknande ett tag senare. Den här gav jag min svärmor i julklapp, och hon pratar fortfarande ibland om att det är den bästa grytlapp hon har.

Bilden är inte bara i dålig kvalitet, utan grytlappen är ganska välanvänd på den också:

Jag har använt mönstret Squirelly Mittens av Eli Stubenrauch, men alltså gjort det till en grytlapp istället för ett par vantar.
Mönstret är supergulligt, har inte så långa floats och är något som jag funderar på att använda igen någon gång. Kanske i oket på en tröja?

Jag har stickat runt, och lagt till lite småmönster upp- och nertill för att få grytlappen fyrkantig. Sedan virkade jag på en kant med två varv fasta maskor.

Garnet är Schachenmayr Cotton Time, ett väldigt trevligt bomullsgarn som var mycket skönare att sticka med än Drops Paris som jag mest använt tidigare. Det färgade inte av sig på det vita heller.

Sådana här grytlappar ska jag helt klart göra fler av, någon gång sen när jag inte har så mycket annat jag måste sticka först.

En bra idé som inte fungerade i verkligheten

Jag fortsätter med att publicera gamla projekt som aldrig fotats ordentligt. Här är en bolero som inte bara aldrig fotats, utan som nog faktiskt aldrig burits.

Jag hade problem med mjölkstockning och fick en bröstböld när jag ammade mitt första barn, så när jag var gravid med andra barnet tänkte jag att det skulle vara smart att sy en riktigt varm bolero som kunde värma brösten.

Därför använde jag ett tjockt alpackagarn, Marks & Kattens Alpaca. Jag använde mönstret Anthropologie-Inspired Capelet av Julia Allen, som var ett vanligt och enkelt raglanmönster med hålmönster i ökningarna.

Tyvärr var garnet alldeles för tjockt, boleron blev klumpig och supervarm och kändes inte rimlig att använda inomhus. Dessutom fäller garnet jättemycket, alla kläder man har under blir alldeles blåhåriga.

Jag kommer nog att repa upp den här någon gång och sticka något rimligare istället. Kanske ett par vantar skulle funka bättre?

Oma Lenis i gulgrått

Här är en till vante som jag tappat bort makan till:

Mönstret heter Oma Leni's Mittens och är gjort av Gralina Frie. Jag har stickat ett annat par vantar efter samma mönster tidigare. Det är ett trevligt basic vantmönster, även om resåren nertill kanske töjer sig lite fult efter ett par år.

Jag använde rester av Drops Nepal i gult och grått och hittade på triangelmönstret själv.

Och så tappade jag alltså bort den ena vanten efter några månader. Som tur var hade jag då tappat bort den ena vanten av det par jag stickat i samma mönster tidigare, så till dess att jag stickat något nytt kunde jag i alla fall ha ett par semi-omaka vantar på mig.

Blå Bakau

När jag tittar igenom de projekt som jag aldrig fotograferat ordentligt och därför aldrig bloggat om så är det allra värst med sjalarna. Tre av sju sjalar som jag stickat är ofotade.

Så kan det ju inte få vara, så här kommer lite snabba mobilbilder från jobbet på en sjal som jag brukar använda där, och svepa runt mig när det är kallt på morgnarna.

Mönstret heter Bakau och är gjort av den fantastiska Åsa Tricosa. Jag stickade bara två upprepningar av spetsmönstret för att inte göra den alldeles för stor (den är rejäl ändå). Avmaskningen blev lite för tight, så det blev svårt att blocka ut den med uddar som i mönstret utan jag gjorde den jämt rundad istället.

Garnet är ett second hand-garn, tvåtrådigt lite stickigt ullgarn som känns ungefär som Rauma Finullgarn. Det hade en fantastisk färg och glans.

Beredskapstidsstrumpor

Ett annat projekt som jag gjort klart för länge sedan men inte skrivit om är ett par strumpor som jag stickade när jag tittade på Barnmorskorna i East End, i en grön färg och ett mönster som kändes väldigt 40-tal.

Mönstret heter Diagonal Rib Socks, är gjort av Ann Budd och när man väl kom in i det så var det lätt och trevligt att följa. Jag gjorde foten lite smalare och tån lite rundare, men följde mönstret i övrigt.

Garnet var också trevligt, Lang Jawoll Superwash. Det är ett av de här strumpgarnerna där man får med en liten rulle förstärkningsgarn i samma nyans som garnet, en lyxig bonus som jag älskar mer och mer ju fler av mina gamla strumpor som jag fått stoppa.

(Oj, vad nopprorna på mina strumpbyxor syns bra på bild!)

Jag läste förresten i boken Sparat: små stickade kläder från vår barndom av Celia B. Dackenberg att det förr, innan köpestrumpornas och nyloninblandningen i strumpgarnernas tid, gick åt i genomsnitt 20 minuter om dagen per person i hushållet bara för att stoppa strumpor. Vilken förslösad tid ändå, när man tänker på allt roligt man hade kunnat sticka nytt på den tiden istället!

Vågor på en bebis

En av mina gamla gymnasievänner fick barn i vintras, och den bebisen skulle förstås också få en tröja.

Mönstret heter Wee Lima och är gjort av Taiga Hilliard Designs, och så har jag använt vågorna från Maria Carlanders mössa little scallops, men upp och ner. Det var ett trevligt enkelt basmönster, inga krångligheter och inga problem.

Det ljusblå garnet är Hjertegarn Extrafine Merino 120 (som jag köpt på extrapris, tokbilligt!) och det lila är ett gammalt restgarn från min stash, Schachenmayr SMC Juvel. Det lila var kanske egentligen snäppet för kliigt för en bebis, men när det bara var på nederdelen av kroppen tycker jag att den fungerar bra.

Som ni ser så syns det lite grann var jag snott garnet i mitten av varje våg, men jag tycker inte att det stör så fasligt mycket ändå.

Så här passar den på mottagaren:

Timjan med boll

En annan sak som jag bestämt mig för att göra är att inte vara så perfektionistisk med bloggandet. Tidigare har jag inte velat markera något som färdigt på Ravelry innan jag bloggat om det, och inte velat blogga om det förrän jag tagit snygga foton, helst både då de används och liggande platt.
Det gjorde så jag såg ut att ha typ trettio pågående projekt på Ravelry, och att saker han slitas sönder eller försvinna innan de dök upp på bloggen.

Nu ska jag alltså vara lite mindre noga och börja lägga ut sådant som bara finns på mobilbilder eller inte är fotat ur precis alla vinklar, och först ut blir den här mössan som jag stickade efter mönstret Timjan i julas, när min lilla Plätt hade fått med sig en för liten mössa på vår Norrbottensresa:

Jag har stickat en Timjan tidigare så jag hade redan mönstret, och garnet blev Peer Gynt som jag hade med mig eftersom jag höll på med en tröja i det. Garnbollen finns inte med i mönstret, men blev perfekt till mössan.

Det här mönstret älskar jag verkligen, och en sak som är extra fin med det är att mössan blir rätt så töjbar. De lyfta maskorna gör så den dras ihop lite, men man kan blocka ut den rejält även om den verkar pytteliten först.