Nyårslöften, koftlöften och planer

Halvvägs in i februari känns det lagom att börja tänka på nyårslöften. Särskilt sticklöften.
Jag tänker att min grej 2016 ska bli att sticka de koftor jag har köpt garn till. Jag har garn till flera stycken koftor eller tröjor som blivit liggande olika kort eller lång tid som det egentligen bara är att ta tag i och sticka ihop.
Det råkar dessutom ha blivit så att det är en väldigt rolig blandning av allt möjligt: lite flätor, lite flerfärgsstickning, lite spets och lite rätstickning.

Kofta 1 är en Vera av Kamilla Svanlund som jag har precis rätt färger av Tusindfryd Hverdagsuld för:

(Foto: Jessica Silversaga) 

Kofta 2 är Marion av Andi Satterlund, som jag börjat på en gång i ett annat garn som inte fungerade till den koftan.

(Foto: Andi Satterlund)

Nu har jag köpt orange tretrådigt garn från Ullcentrum som jag hoppas kommer att bli perfekt.

Kofta 3 blir en rätstickad tröja i mitt garn som jag tvättat och kardat och spunnit själv, efter att ha köpt det "direkt från fåret" på Lexby Gårds skördefest. Ullen kommer från gotländska pälsfår, och garnet blev väldigt likt Gotländskt Gårdsgarn.
Jag tänker sticka en tröja som liknar "Tröja i Gotländskt Gårdsgarn", från Strikk i Göteborg:

(Foto: Strikk)

Kofta 4 blir i Cascade Yarns Sierra, ett ljusblått bomullsgarn med lite merino i som jag köpte i Paris för två år sedan:

Av det tror jag att jag ska sticka en Pebble Cardigan av Nancy Eiseman, men jag är inte helt säker ännu.

(Foto: Nancy Eiseman)

Kofta 5 blir en till rätstickad tröja, i ett svart Kampes 2-trådigt ullgarn. Där har jag inte hittat något mönster ännu, men jag tänker mig en rätstickad midjekort kofta med guldknappar, som är lite puffig och går in i midjan.

Sedan är det ett par koftor och tröjor till som jag är väldigt sugen på att sticka, även om jag inte har något garn liggande till dem. Det är dels en Surry Hills Cardigan av Maria Magnusson, och dels någon riktigt klassisk islandströja med viggmönster på oket.

Bluebird of stashbusting

 Jag har jobbat lite på att göra mig av med restgarner, och Heidi Bears mönster på olika gosedjur virkade av african flowers har jag spanat på länge. Nu lade hon ut en fågel som inte såg så stor ut (Bluebird of Happiness), som jag tänkte att jag kunde våga mig på.
Den blev bra som julklapp till en 1,5-åring i släkten.

Den är virkad i blandade restgarner. Istället för vadd är den fylld med ett sönderrivet gammalt lakan, för att det inte ska vara någon risk för att barnet som fick den får i sig en massa ludd och kemikalier. Det gjorde den mycket tyngre än jag tänkt, särskilt eftersom den blev ganska stor ändå.
I mitten har jag lagt in en bjällra inuti ett hoptejpat plastägg från ett kinderägg, för att göra den lite mer spännande.

Som öga sydde jag dit en liten knapp. Jag borde egentligen ha broderat istället för att göra den riktigt barnsäker, men det blev så mycket finare med en knapp och jag sydde fast den tusen gånger hårdare än vad som borde ha behövts, så jag tror det ska gå bra ändå.

Det går aldrig så fort att virka som jag tror att det ska göra, men det var ett roligt projekt att hålla på med och jag tycker att fågeln blev gullig. 

Det tyckte min plätt också, hon testade den lite innan jag hann slå in den:

Jak jak jak jak!

Här är ännu en bebispresent, men det som är extra roligt med den här är att den är stickad i ett jak-garn.

Det är Lang Yak, i 50% merino och 50% jakull. Jakullen gjorde garnet mycket strävare och mindre "stretchigt och studsigt", men det ska också vara mycket varmare än vanlig fårull. Det är kanske inte ett garn som jag kommer gå tillbaka till och använda så ofta igen, men det var väldigt roligt att kunna ge bort plaggen och berätta att de var gjorda av jak.
Ett litet 50 gramsnystan räckte till både en mössa och en halskrage.

Mössan heter Timjan earflap hat och är gjord av Nicolina Lindsten på Docksjö Design. Det är däremot ett mönster som jag kommer återvända till fler gånger (jag har faktiskt redan gjort en till mössa i samma mönster, men den bloggar jag om en annan gång). Det är ett sådant där perfekt present-mönster, något som ser väldigt komplicerat och tjusigt ut men som egentligen är lätt och går fort att sticka.
Det blir en bra mössa också, stretchig, varm om öronen och söt.

Halskragen är gjord efter Heartwarmer av Dani Sunshine. Jag gjorde fram- och baksidan likadana för att det inte ska bli krångligt att ta på den. Det mönstret är också bra och välskrivet, och något som jag kommer att använda igen.

Jag gav bort mössan och halskragen när bebisen var kanske en månad gammal, och nu är hon fyra månader och använder dem fortfarande så jag tror att familjen gillar dem.

Gran-Anders

Den här tröjan var det av någon anledning stört omöjligt att få till ett bra foto på. Den här bilden blev väldigt suddig och konstig, men om man kisar och vickar lite på huvudet så ser tröjan ut ungefär som på riktigt.

Mönstret heter Anders och är gjort av Soren Kerr. Det var trevligt att sticka, och bara långa flotteringar på ett par av varven.

Jag stickade den till en halvåring som jag inte hunnit ge någon födelsepresent, och tröjan passade bra på min ganska lilla niomånaders bebis så det känns som om den borde funka i storlek.

Garnet jag använde var Debbie Bliss Baby Cashmerino, och det fungerade lika bra till flerfärgsstickning som till nästan allt annat.

Jag förtjänar kanske inte vantar

De här vantarna är stickade efter ett mönster från Jukkasjärvi som Therese Torgrim nedtecknat och som jag hittade i Stickat från Norrbotten (en fantastiskt fin bok med traditionella mönster).

I boken är de stickade i traditionella samiska färger, men jag använde restgarner som jag hade liggande och som jag egentligen inte tyckte passade så bra ihop, men som visade sig funka fint i den färdiga vanten. Så här ser originalvanten ut i boken:

Mina vantar är stickade i mjuka superwashgarner som jag hittat i min restgarnsstash. Jag tror att det är Sandnes Superwash Lanett, Marks & Kattens Superwash Safir och Gjestal Babyull.

Men så tappade jag bort den ena vanten i början av vintern, sörjde och frös i några månader men stickade till sist en ersättningsvante. Jag hade inte kvar tillräckligt av det bruna, så den nya fick en lila kant. Här ser man skillnaden mellan en sprillans ny vante och en som blivit använd i en säsong:

Allt var frid och fröjd i flera veckor. Tills jag tappade den ena vanten.

Så nu står jag här vantlös igen, och börjar fundera på om det alls är lönt att sticka några vantar när jag bara tappar bort dem hela tiden. Jag kanske skulle vänta tills jag har färre småbarn att hålla reda på när jag är ute, och kanske lite mer uppmärksamhet.

På stickorna

När jag alltid ligger efter i att lägga upp mina färdiga projekt här på bloggen så blir det inte alls av att jag tar upp det jag håller på med nu. Och det är ju lite synd.
Jag har en hel del "pågående projekt" på Ravelry men några av dem tar jag nog tag i väldigt sporadiskt.

Mitt allra äldsta UFO repade jag upp igår kväll. Det är ett par sockor i en fin mörkgrön färg, som nog egentligen var för komplicerade för min förmåga när jag började på dem i januari 2014. Mönstret heter Lines x 3 och är skapat av Jeannie Cartmel.
Jag hade gjort färdigt den ena strumpan och börjat på den andra, men nu när jag tog upp dem och tittade efter så såg jag hur fruktansvärt löst jag stickat, hur många fel jag gjort och hur tån såg helt galen ut. Det fanns inget annat att göra än att repa, och nu känns det bara skönt att ha ett dåligt samvete mindre liggande i UFO-lådan.

De projekt som jag faktiskt stickar på just nu är:
- En Bandana Cowl (från Purl Soho) som jag hoppas är det perfekta plagget för min vinterkappa som har en väldigt invecklad krage. Eftersom den är banangul och jag bor i Göteborg så får min heta Banana Cowl:

- En Bluebird of Happiness, för att jag ville testa ett av Heidi Bears fantastiska African Flowers-mönster och samtidigt minska ner min stash av konstiga akrylgarner lite grann. Nu ska den egentligen bara sys ihop i rumpan och få ett par ögon.

Och så är det två som jag skrivit om förut, där det inte blivit av att jag tagit några nya foton sedan sist:

- En Barnejakka Land og Strand (av Pinneguri) för att jag var så sugen på rejält mönstrade norska koftor, och för att göra av med lite mera av min ullgarnsstash. Den är underbart rolig att sticka på, och nu är strax den andra av ärmarna klar, så har jag bara oket kvar:

- Och en Crop Cardigan (från Pickles) med ränder som en norsk Fana-kofta i ett grått ullgarn och ett som växlar mellan blått och grått. Den är nästan färdig, det är bara knappar och band kvar men när jag nu ser den så önskar jag att jag hade använt ett enfärgat blått garn istället. Men det funkar, tror jag.

En liten restkofta

Den här koftan tänkte jag sticka till min lilla plätt, men hon hade växt ur den innan den var färdig så den kommer att bli en present till någon annan liten nyföding istället.

Koftan är gjord i restgarner. De gula och gröna är Onion Organic Cotton+Merino som är ett mjukt och trevligt garn med fina små färgskiftningar som jag har stickat en hel del i förut. Det vita är mer speciellt för det är mitt handspunna garn, det första jag spann på spinnrock och ganska så ojämnt och "klumpigt".

Mönstret är Basic Yoke Baby Cardigan av Duffy Stephens, men jag har lagt till prickarna och ränderna själv. För att få prickarna att synas lite extra utan att behöva sticka med två färger på avigsidan så tog jag med dem till nästa varv som lyfta maskor, och det blev jag väldigt nöjd med.
Jag minskade lite innan resåren i midjan även om inte mönstret sa det, för det tycker jag är gulligt på koftor.