Ibland stickar man för att man vill och är sugen, och ibland stickar man för att man måste. Nu är det dags för den andra varianten.
Min mammas och systers hund blir lite för glad när man träffar henne och har tagit för vana att ta ens vantar eller väska (eller gräva fram stickningen ur väskan) när man kommeroch bära runt på i munnen. Häromdagen hade jag inte med mig väskan, men däremot Plätten i bärselen på magen. Trots att jag sträckte fram mina nya fina stickade vantar så hoppade hunden upp och tog Plättens mössa från hennes huvud, och vägrade släppa den på ett tag.
Plätten klarade sig utan en skråma och faktiskt mössan också, men den blev ju alldeles dregelkladdig så nu måste den tvättas, och när den tvättas behövs ju en ersättningsmössa. Helst borde ersättningsmössan bli färdig redan idag, men det kommer den väl inte bli. Jag har i alla fall hittat ett fint mönster, Bits+Pieces av Veera Välimäki, och lite rester av Debbie Bliss Baby Cashmerino som nog blir bra.
torsdag 26 februari 2015
onsdag 25 februari 2015
Riddarvantar
Jag köpte ett självrandande sockgarn för att kombinera med svart i något mönster med lyfta maskor, men min son la beslag på nystanet och släppte det inte ifrån sig förrän jag stickat ett par vantar åt honom.
Sedan ville han förstås inte ha på sig dem utomhus utan bara inne, eftersom det var riddarvantar som man har när man är riddare.
Garnet är Hjertegarn Sock Wool och mönstret heter Heartstrings Mittens av Chrystal Giustinello. Fotot är suddigt, men det får jag bara leva med.Vantarna är i alla fall enkla och snabbstickade, och det är jättebra till en treåring att tummarna sitter på sidan så man inte behöver sätta rätt vante på rätt hand.
Sedan ville han förstås inte ha på sig dem utomhus utan bara inne, eftersom det var riddarvantar som man har när man är riddare.
Garnet är Hjertegarn Sock Wool och mönstret heter Heartstrings Mittens av Chrystal Giustinello. Fotot är suddigt, men det får jag bara leva med.Vantarna är i alla fall enkla och snabbstickade, och det är jättebra till en treåring att tummarna sitter på sidan så man inte behöver sätta rätt vante på rätt hand.
tisdag 17 februari 2015
Den perfekta bebismössan
Det här mössmönstret verkar alla älska, och det gör jag också. Det är Garter Ear Flap Hat av Purl Soho. Mössan sitter bra och värmer öron och nacke men kommer inte ner i ögonen. Jag stickade minsta storleken, och den är lagom på min tremånaders och kommer nog räcka ett tag till.
Jag stickade den i ett garn som jag inte hittat något info om på internet. Det heter Packing Alpaca, och importeras tydligen av någon som känner ägaren till Lilla Garnet i Kortedala. nu minns jag inte exakt vad hon sade, men jag har för mig att det var kvinnor på en kvinnojour i Sydamerika som spann det. Det fanns i tre tjocklekar och var supermjukt.
Tofsen är av John Arbons Knit by Numbers, och det vita är samma handspunna garn som jag skrev om senast.
Det här blir mitt inlägg till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra gjort!
Jag stickade den i ett garn som jag inte hittat något info om på internet. Det heter Packing Alpaca, och importeras tydligen av någon som känner ägaren till Lilla Garnet i Kortedala. nu minns jag inte exakt vad hon sade, men jag har för mig att det var kvinnor på en kvinnojour i Sydamerika som spann det. Det fanns i tre tjocklekar och var supermjukt.
Tofsen är av John Arbons Knit by Numbers, och det vita är samma handspunna garn som jag skrev om senast.
Det här blir mitt inlägg till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra gjort!
fredag 13 februari 2015
Fårig basker
Mitt första handspunna garn blev ganska ojämnt och klumpigt, så det var svårt att komma på något bra att sticka av det:
Till sist fick det bli en mössa i mossstickning, så ojämnheterna jämnar ut sig och garnets "fårighet" kommer till sin rätt.
Jag stickade efter mönstret Buttoned Beret av Jodi Lewanda. Det var lätt och snabbt, bara man följde tipsen bland projekten och följde mönstret blint utan att tänka efter. Mössan blir nog ingen favoritmössa, men helt okej ändå.
Det gick åt 64 gram, så jag har lite garn kvar att göra något av.
tisdag 13 januari 2015
Kan man få för många bebiskoftor?
Det har blivit hemskt många bebiskoftor nu, men det här är nog den sista på ett tag:
Mönstret är Bluebell Cardigan av Schneckenstrick. Ett gratis standardmönster för en raglankofta, som jag ändrade en del. Jag stickade kanterna i mossstickning och gjorde knappar hela vägen istället för bara en högst upp.
Koftan passade perfekt från hemfärden från BB och ungefär en månad framåt.
Jag använde ett mångfärgat garn som jag köpte när vi var i Tyskland (men som jag sedan sett på flera ställen här i Sverige): Lang Mille Colori Baby. Färgväxlingarna i det är perfekta för ränder i en babykofta och det var härligt mjukt, gosigt och lagom varmt. Det grå garnet är Drops Baby Merino, och det kändes ganska så likt till kvaliteten.
Koftan har klarat flera spyor och ett par tvättar innan den packades undan för nästa barns första tid.
Det här blir mitt inlägg till veckans symöte med Husmorsskolans Nya Syförening, titta in där för att se vad de andra har gjort.
Mönstret är Bluebell Cardigan av Schneckenstrick. Ett gratis standardmönster för en raglankofta, som jag ändrade en del. Jag stickade kanterna i mossstickning och gjorde knappar hela vägen istället för bara en högst upp.
Koftan passade perfekt från hemfärden från BB och ungefär en månad framåt.
Jag använde ett mångfärgat garn som jag köpte när vi var i Tyskland (men som jag sedan sett på flera ställen här i Sverige): Lang Mille Colori Baby. Färgväxlingarna i det är perfekta för ränder i en babykofta och det var härligt mjukt, gosigt och lagom varmt. Det grå garnet är Drops Baby Merino, och det kändes ganska så likt till kvaliteten.
Koftan har klarat flera spyor och ett par tvättar innan den packades undan för nästa barns första tid.
måndag 12 januari 2015
Vad jag gjorde 2014
Det där med årssammanfattningar är alltid svårt. Ska man ta med det som är viktigast för en själv, eller det andra vill läsa om? Allt eller höjdpunkterna? Det som man bloggade om under året eller bara det man faktiskt stickade? Och hur kan man egentligen ha glömt så mycket sedan den förra januari?
2014 var ett långt och fint år för mig. En underbar ny bebis och ett fantastiskt stort barn. Nya uppdrag som innebar fler möten, och dessutom två valrörelser på ett enda år. En rejäl utveckling av stickningen och ett helt nytt intresse för spånad. För världen runtomkring har det inte varit lika fint, med en växande fascism runtom i Sverige och Europa och en svag (men den växer sig starkare!) vänster som inte alltid går att skilja från högern (men den utvecklingen verkar hålla på att vända!).
Jag har knappt virkat någonting alls under året, bara två små grejer: En virkad gris med en speldosa i som spelar Internationalen, som en rekordsnabb födelsedagspresent till en väns barn, och en grytlapp med ett dr Mario-virus.
Jag har inte broderat heller i år, det enda är en liten råtta med stickade strumpor på händer och fötter, som jag inte har någon bild på ännu.
Spunnit har jag ju däremot.
Från det att jag fick min första slända och ull i mars har jag hunnit köpa spinnrock, lära mig tvätta, tesa och karda, och spinna sju och ett halvt garn:
Och så har jag ju stickat!
Nu senast känns det som om det har blivit många bebiskoftor, men över hela året har jag bara stickat fyra stycken. En ska jag blogga om i veckan och de andra tre är de här:
Lite andra bebis- och barngrejer har jag också stickat, fem par sockor, fem halskragar och hela åtta mössor och hattar:
Till mig själv har jag också stickat fem par sockor, ett par vantar, två par handledsvärmare, en mössa och något helt nytt för i år: fyra stycken sjalar! Tyvärr verkar jag inte ha tagit något ordentligt kort på en enda av dem, så ni får se dem senare.
Tre tröjor har jag lyckats sticka också, trots en växande mage som gjort det svårare. Den tredje är en kortärmad tjock alpackakofta med bara en knapp som jag stickade för att hålla mig varm om brösten nu när jag ammar, men som jag inte riktigt haft lust att ha på mig en enda gång ännu. De första två blev jag i alla fall väldigt nöjd med, det är de här (i samma pose i samma rum, dessutom):
Dessutom har jag stickat lite julklappar efter egna eller halvt egna mönster, en cowl och en grytlapp. Men de skriver jag också mer om framöver.
2014 var ett långt och fint år för mig. En underbar ny bebis och ett fantastiskt stort barn. Nya uppdrag som innebar fler möten, och dessutom två valrörelser på ett enda år. En rejäl utveckling av stickningen och ett helt nytt intresse för spånad. För världen runtomkring har det inte varit lika fint, med en växande fascism runtom i Sverige och Europa och en svag (men den växer sig starkare!) vänster som inte alltid går att skilja från högern (men den utvecklingen verkar hålla på att vända!).
Jag har knappt virkat någonting alls under året, bara två små grejer: En virkad gris med en speldosa i som spelar Internationalen, som en rekordsnabb födelsedagspresent till en väns barn, och en grytlapp med ett dr Mario-virus.
Jag har inte broderat heller i år, det enda är en liten råtta med stickade strumpor på händer och fötter, som jag inte har någon bild på ännu.
Spunnit har jag ju däremot.
Från det att jag fick min första slända och ull i mars har jag hunnit köpa spinnrock, lära mig tvätta, tesa och karda, och spinna sju och ett halvt garn:
Och så har jag ju stickat!
Nu senast känns det som om det har blivit många bebiskoftor, men över hela året har jag bara stickat fyra stycken. En ska jag blogga om i veckan och de andra tre är de här:
Lite andra bebis- och barngrejer har jag också stickat, fem par sockor, fem halskragar och hela åtta mössor och hattar:
Till mig själv har jag också stickat fem par sockor, ett par vantar, två par handledsvärmare, en mössa och något helt nytt för i år: fyra stycken sjalar! Tyvärr verkar jag inte ha tagit något ordentligt kort på en enda av dem, så ni får se dem senare.
Tre tröjor har jag lyckats sticka också, trots en växande mage som gjort det svårare. Den tredje är en kortärmad tjock alpackakofta med bara en knapp som jag stickade för att hålla mig varm om brösten nu när jag ammar, men som jag inte riktigt haft lust att ha på mig en enda gång ännu. De första två blev jag i alla fall väldigt nöjd med, det är de här (i samma pose i samma rum, dessutom):
Dessutom har jag stickat lite julklappar efter egna eller halvt egna mönster, en cowl och en grytlapp. Men de skriver jag också mer om framöver.
måndag 15 december 2014
Två olika koftor i samma garn
På mitt jobb råkade vi vara tre av fyra anställda som blev gravida samtidigt. De här bebiskoftorna stickade jag till mina kollegor som båda beräknas få barn i januari.
Koftorna är båda stickade i Debbie Bliss Baby Cashmerino, i ungefärlig nyfödingsstorlek.
Den ena koftan är gjord efter mönstret Beyond Puerperium av Kelly Brooker. Det är ett av de riktigt "stora" mönstren på Ravelry, med över 1500 projekt. Det är välförtjänt, för mönstret är välskrivet för massor av olika storlekar och flera olika garntjocklekar.
Jag gjorde den i 3-6 månader-storleken men för DK-garn, eftersom jag alltid stickar så löst (garnet jag använde är i fingering-tjocklek, och jag använde tunnare stickor också). Knapparna är blandade knappar ur min knapplåda.
Den andra koftan är efter mönstret Yikes Stripes! av Yarn-Madness, en roligt randig kofta i enkel raglanmodell.
Först följde jag mönstret och projektbilderna helt och hållet, men då blev koftan jättelång och smal på min bebis. Den nådde till knäna, och hade ändå en bra bit kvar. Jag fick repa upp till ovanför "mittranden" och sticka ett par vanliga ränder till istället, och sedan maska av.
Jag tror att mönstret är testat på större barn som har mer långsmala kroppar, och inte på små korttjocka bebisar.
Förutom att jag kunde ha dragit åt garnet lite bättre för att undvika hål på några ställen där ränderna började, och gått ner en stickstorlek på resåren, så blev jag nöjd till sist. Det var ett bra sätt att bli av med lite restgarner, och en kul idé. Knapparna kommer från Strikk i Göteborg, har jag för mig.
Precis som förut har jag använt tunnare garn och stickor för att komma runt mina problem med att jag stickar så löst.
Det här blir mitt inlägg till veckans symöte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad andra gjort i veckan! (Fast jag lägger ut inlägget redan idag (måndag), för idag är jag säker på att jag hinner)
Koftorna är båda stickade i Debbie Bliss Baby Cashmerino, i ungefärlig nyfödingsstorlek.
Den ena koftan är gjord efter mönstret Beyond Puerperium av Kelly Brooker. Det är ett av de riktigt "stora" mönstren på Ravelry, med över 1500 projekt. Det är välförtjänt, för mönstret är välskrivet för massor av olika storlekar och flera olika garntjocklekar.
Jag gjorde den i 3-6 månader-storleken men för DK-garn, eftersom jag alltid stickar så löst (garnet jag använde är i fingering-tjocklek, och jag använde tunnare stickor också). Knapparna är blandade knappar ur min knapplåda.
Den andra koftan är efter mönstret Yikes Stripes! av Yarn-Madness, en roligt randig kofta i enkel raglanmodell.
Först följde jag mönstret och projektbilderna helt och hållet, men då blev koftan jättelång och smal på min bebis. Den nådde till knäna, och hade ändå en bra bit kvar. Jag fick repa upp till ovanför "mittranden" och sticka ett par vanliga ränder till istället, och sedan maska av.
Jag tror att mönstret är testat på större barn som har mer långsmala kroppar, och inte på små korttjocka bebisar.
Förutom att jag kunde ha dragit åt garnet lite bättre för att undvika hål på några ställen där ränderna började, och gått ner en stickstorlek på resåren, så blev jag nöjd till sist. Det var ett bra sätt att bli av med lite restgarner, och en kul idé. Knapparna kommer från Strikk i Göteborg, har jag för mig.
Precis som förut har jag använt tunnare garn och stickor för att komma runt mina problem med att jag stickar så löst.
Det här blir mitt inlägg till veckans symöte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad andra gjort i veckan! (Fast jag lägger ut inlägget redan idag (måndag), för idag är jag säker på att jag hinner)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)