Garn, garn garn. Och en stor staty av Marx.

Det blir mycket garn idag, och massor av foton.

Till att börja med har jag varit i Tyskland och shoppat loss. Jag hade tänkt köpa något roligt babygarn och garn till en tröja, men i de garnbutiker jag spanade hade de enormt mycket sockgarn och ganska mycket akryl, men inte så mycket rent ullgarn som funkar till tröjor. Garnaffären jag hamnade i hade inte så många olika märken utan främst Lang, Regia och Schachenmayr Nomotta.

Jag köpte ett sockgarn i tweed, Regia Trend & Classic Tweed:

Ett till sockgarn, som innehöll små nystan av förstärkningsgarn i matchande färg, Lang Jawoll Superwash:

Ett regnbågsfärgat babygarn i 100% merino, Lang Mille Colori Baby:

Och mest spännande av allt: Ett jak-garn! Lang Yarns Yak:

Vi var inte i Tyskland bara för att köpa garn, utan blev bjudna till Moseldalen för att det var min svärmors sextioårsdag. Vi vandrade i berg, cyklade, tittade på borgar och åt mycket potatis.
Moseldalen har nog det vackraste landskap jag någonsin sett, vädret var perfekt och trots att vi var många och ville göra väldigt olika saker så hade vi väldigt trevligt ihop.

Här kommer en snabb bild på den fina utsikten och de tusentals vingårdarna bakom min son, som har på sig en rävmössa jag hann sticka klart precis innan resan. Den ska jag skriva mer om snart.

Här är jag själv också, bredvid Karl Marx i hans födelsehus som blivit ett ganska tråkigt museum:

När jag kom hem hade spårvagnarna börjat ta en annan väg, på grund av ombyggnationer. Den nya vägen tar lite längre tid, men det kompenseras en smula av att den går via Redbergsplatsen och Olskrokstorget. Då fick jag äntligen en anledning att ta mig till Tummelisa, Göteborgs äldsta garnbutik som fyller 75 år i år.

Tummelisa var lika fantastiskt som jag fått höra. Där finns massor av garn, från många olika märken. Hon som har butiken var trevlig, och berättade att hon slutat gå på rekommendationer och nu bara köper det hon själv gillar, och det gjorde affären fantastiskt spännande att gå runt och botanisera i.
Där blev det några inköp till alltså:

Två nystan Drops Delight till min filt, som jag virkar några rutor på då och då:

Och så fem nystan av Onion Organic Cotton+Merino, en blandning av bomull och merinoull i en fantastisk ärtgrön färg:

Oniongarnet har jag tänkt ska bli en kofta som heter Marion, av den legendariska Andi Satterlund:

(Foto: Andi Satterlund)

Man skulle kunna tro att det skulle räcka med garninköp nu, men det gjorde det inte. Vid vår mataffär fanns en dag en instickad cykel som gjorde reklam för en ny garnbutik i Kortedala, Lilla Garnet.

Jag promenerade dit med palten en dag efter dagis, och det var en mysig liten butik. De hade inte riktigt den sorts garner jag tycker bäst om, utan det var väldigt mycket Drops och Järbo och en del mångfärgade garner. Hon som hade butiken var jättetrevlig och det är ju dessutom fantastiskt roligt med en liten garnaffär i mitt eget område, så jag hittade förstås en hel del som jag tyckte om ändå.

I ett hörn hade hon gamla garner från 80- och 90-talet, som hennes syster haft liggande i sin stash men aldrig använt och som hon därför nu kunde sälja billigt. Där hittade jag flera nystan av ett mohair/alpacka/nylon-garn som jag tidigare köpt två nystan av på Myrorna. De kunde jag förstås inte låta bli att lägga vantarna på för en tjuga styck, särskilt inte när jag var säker på att det var samma nyans som det garn jag redan hade. Tyvärr var det inte riktigt, riktigt samma nyans. Det är väldigt nära, men så långt ifrån att det helt klart märks:

Jag ska väl kunna göra något av garnet i alla fall, men jag har faktiskt ingen aning om vad. Det andra garnet hade jag tänkt göra ett fluffigt spetsok av till en tröja som i övrigt är stickad i något enkelt svart garn, ungefär som den här:

(Det här är Enchanting in Black and White, av Susan Crawford. Fotot är hennes också)

Nåjo, jag köpte ett par nystan Marks& Kattens Eco Bommull också, i en kornblå nyans som jag är lite kär i just nu. De ska nog bli något babyplagg de också:

Jag köpte ett nystan Ullcentrums tvåtrådiga ullgarn också. Det vet jag inte alls vad det ska bli, men färgerna är fina:

Jag hoppas att det blir ännu mer garn framöver, för nu har jag köpt en spinnrock! En Louet S10, begagnad i fint skick. Den är superdyr, men inte lika superdyr som den skulle ha varit om den var ny. Jag ska inte hämta den förrän i sommar, men jag är förstås superexalterad redan nu.  Att spinna på slända är ju roligt, men det verkar som om det går mycket snabbare och blir jämnare med en spinnrock.

Det här blir mitt inlägg i veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra hittat på!

Många små kragar och ett par sockor

Nu var det ett tag sedan jag skrev, jag har stickat en massa sedan dess, varit i Tyskland på semester och upptäckt en ny garnaffär. Men det skriver jag om senare, nu vill jag visa vad jag stickade när jag var på möte i februari.
Det var ett helhelgsmöte som jag kom till med väskan full av baby- och sockgarner, och hann vara alldeles enormt produktiv.

Av babygarnet blev det massor av halskragar. Jag hade Debbie Bliss Baby Cashmerino (mitt favoritbabygarn) i flera färger, och ett nystan beige Sandnes Garn Lanett Babyull som tyvärr visade sig vara ganska stickigt och trist.
Som bas för halskragarna hade jag mönstret Spring Neckwarmer av Justyna Lorkowska, men jag gjorde halsdelen mycket mindre eftersom jag tyckte att den var lite överdrivet stor.

En av kragarna experimenterade jag lite extra med, och gjorde separata delar för hals och rygg istället för ett runt ok.

 Mitt mångfärgade sockgarn från Hemtex hittade till sist ett användningsområde i två par babysockor. Jag har tyvärr bara kort på det ena av dem, det andra hade gula hälar och tår också. Sockornas mönster är Cozy Little Toes av Judy Kaethler

En av halskragarna har redan fått flytta hem till en nyfödd liten bebis och en annan är på väg med posten. Tanken är att det kommer så många bebisar nu att det är lika bra att ha presenter klara, så det bara är att skicka iväg dem.
Vi fick en halskrage som min svägerska stickat när Palten föddes, och den använder han fortfarande och trivs jättebra i. Det var nog en av de bästa presenterna vi fick till honom, så jag hoppas att de jag ger bort kommer att bli lika uppskattade.

Färdigt ponnygarn

Mitt garn är färdigt! Det blev verkligen My Little Pony-garn, med härliga färger även om det inte är några jag brukar använda.
Att spinna singlarna var roligt, men att spinna ihop dem (ply-a) var det som kändes alldeles magiskt. Det är jättespännande att se hur färgerna och tjocklekarna blandas, och blir ännu bättre ihop, och även om jag twistat garnet åt olika håll så det blev lite extra svårt så var det enklare än att spinna från ull.

Jag tror att det ska bli en vintermössa till palten till att börja med, med öronlappar, en vit i-cord runtom och en vit tofs på toppen. Förmodligen efter det här Drops-mönstret som jag använt tidigare och är jättenöjd med.
Jag blir faktiskt bara nöjdare och nöjdare med det när jag ser barnet som fått mössan då och då, och hon alltid har den på sig och den verkar passa lika bra nu när hon är ett halvår som den gjorde då hon var nyfödd.

Det sista jag spann av ullen (kanske 10g) blev hemskt mycket tunnare än det jag spunnit tidigare, så det lät jag bli att ta med i det färdiga garnet och håller på och spinner ihop nu istället. Det blir tunnare och jämnare, både i tjocklek och i färger.

My little pony

Jag har också gripits av spinningshysterin som verkar gå genom stickningsvärlden nu.
Jag anmälde mig till en kurs i att spinna på slända, men tyvärr fick en kollega förhinder så jag var tvungen att jobba den helgen och kunde inte vara med. Men jag kunde köpa sländan och ullen i efterhand och har lärt mig spinna genom att titta på youtubefilmer istället, och det går faktiskt bra det med!
Ullen ser ut som om man klippt den av en My little pony, turkos och lila och härligt fluffig.

Nu är jag egentligen färdig, men har inga bilder av det färdiga garnet ännu. Den stora missen jag gjorde var att jag på något sätt började spinna åt motsatt håll mitt iden första singeln jag gjorde, så halva är s-spunnen och halva är z-spunnen, medan den andra singeln är helt s-spunnen. Det blev ju krångligare att spinna ihop dem sedan (eftersom jag lärt mig via internet kan jag inga svenska spinn-uttryck, vad kan plya tänkas heta?) och det håller inte ihop riktigt lika bra, men jag tror faktiskt att garnet fungerar ändå.

Mina får-grejer

Jag stickar väldigt mycket strumpor nu.
Det par jag håller på med just nu skulle ha blivit en födelsedagspresent till min man, men efter att jag misslyckades med att få till en bra storlek 45 flera gånger och när min man sagt att han "egentligen inte gillar mina får-grejer, utan är mer för high fashion" så repade jag upp dem helt och hållet och gjorde om dem till mig själv istället.
Då gick det fort och lätt. Jag har inget mönster utan går på känsla, med en 3x3x3 fläta på mitten. Nu är den första klar och den andra påbörjad:

Mera namnbyten

Efter lite eftertanke fortsätter jag med namnbytena här på bloggen. Eftersom min son har ett så ovanligt namn känns det lite obra i magen att ha med det så här hela tiden på bloggen, så jag har börjat gå igenom alla blogginlägg bakåt och byta ut det mot "palten".
Palt som i både harpalt och matpalt alltså, eller bara som i ett lagom gulligt ord som funkar i sammanhanget.

Arg

Jag har inte skrivit så mycket på ett tag, för jag har gjort andra saker. Jag har stickat en del, läst en del, varit ute på landet en hel del med ett sjukledigt barn och varit arg en hel del.

Jag har varit arg på nazister som knivhugger människor på väg hem från en manifestation, och på poliser som säger att attentaten är "bunkaslagsmål" mellan "höger- och vänsterextremister". Vad är egentligen grejen med de begreppen? Har det blivit kontroversiellt att kalla nazister för nazister?
Det är som att begreppen flyttats ett snäpp de senaste fem åren ungefär. Rasism blev först främlingsfientlighet och sedan invandringskritik, och nazism har blivit högerextremism och kallas allt oftare bara nationalism.
Den här normaliseringen av nazism och rasism, som inte bara syns i språket utan i hur människor runt omkring oss sprider falska myter på facebook om att man ska införa halalkött för alla i skolan, i hur media känner att det är relevant att fråga sig "om invandringen har gått för långt" och i hur vår utrikesminister kallar det fascistiska ukrainska partiet Svoboda (som bl a vill förbjuda homosexualitet och abort och att bara "etniska ukrainare" ska få arbeta i offentlig sektor) för ett demokratiskt parti som arbetar för samma värdringar som han.

Allt det här gör mig arg, fruktansvärt arg.
Men vi är många som är arga, och vi har kanaliserat vår ilska i enorma demonstrationer, och när man går tillsammans med andra, är arga tillsammans med andra, och ser vilken stark antifascistisk rörelse vi ändå är en del av, då blir man lite glad ändå. Och lite hoppfull.
Vi är fler än nazisterna, vi är fler än rasisterna, vi är fler än borgarna och om vi bara organiserar oss och kämpar tillsammans så kan vi faktiskt krossa rasismen och skapa ett samhälle som är bättre än det här.
Vi måste i alla fall försöka, alternativet är att ge upp och lägga sig ner och dö, och det är ju inte så jävla festligt.

Ung tant är också arg och har skrivit ett fint blogginlägg som ni kan läsa.