En månad gammal. Intressen: Böcker

Jag har förstått att andra barn skriker och gråter hela tiden utan att man förstår varför. Det gör inte vårt. Han har än så länge tre behov som han ger uttryck för: att äta, att bajsa och att underhållas.

I helgen gick underhållningsbehovet om matbehovet som nummer ett. Tidigare åt han nästan hela tiden när han var vaken (och han är vaken nästan hela dagarna), men nu visar han allt oftare att han inte är hungrig, utan vill titta på grejer istället. Ibland sträcker han sig efter saker han ser, för att få titta närmare på dem.
Framför allt är det bokhyllan, som han ofta ser över axeln på mig då jag ammar honom, och som han älskar. Det finns ingenting han tycker bättre om än att hållas upp framför bokhyllan och få blicka ut över bokryggarna.
 När han är färdig med det brukar han tycka om att bli rundvisad i lägenheten, att vi bär runt honom och berättar om de olika rummen. Eftersom vi bor i en tvåa kan det bli ganska många varv, men det är lika roligt varje gång. Det bästa är när man går från ett mörkt rum till ett ljusare, eller när vi stannar och tittar ut genom fönstren.

Då kan han se ut så här:

(Han har på sig en body som vi vann i en utlottning hos Vilda Barn. Tack för den!)

Nu håller vi bara tummarna för att han ska fortsätta vara lika glad och lättroad. Vad fint om han som tioåring inte börjar med fotboll (eller ännu värre, innebandy), utan sitter i lugn och ro som tjuren Ferdinand och tittar på bokhyllan.

Det obligatoriska Anna Wahlgren-inlägget

Så många andra har skrivit så klokt om Anna Wahlgren att jag inte har något att tillföra. Ni kan till exempel läsa Familjen Toad här eller här, Lady Dahmer eller Föräldrabloggen.

Jag ville bara berätta om när jag var liten och min morbror brukade jaga alla oss kusiner, och med läskig häxröst ropa "Jag är Anna Waaaaahlgren! Jag ska låsa in er i garderooooooben!".

Ett drygt dussin

Nu har jag ju en liten bebis som är alldeles fantastisk, men vi bestämde oss redan innan han kom för att inte stanna där. Jag och min man har kommit överens om att skaffa 14 barn.
Baserat på de personer vi har runt omkring oss har vi skapat en teori om att man blir trevligare och (verkar) lyckligare ju fler syskon man har. Vi känner en familj med 10 syskon som alla är helt underbara människor, medan de allra flesta ensambarn i bekantskapskretsen är knepiga på olika sätt (det finns förstås undantag).
Jag var orolig att jag skulle avskräckas efter förlossningen, men frågade faktiskt redan när barnmorskan stod mellan benen på mig och tittade efter bristningar om det skulle ta lika lång tid nästa gång. Hon lovade att det skulle gå snabbare och lättare, så planerna ligger fast.
Dessutom kan vi ju tjäna en förmögenhet i flerbarnstillägg!

Jag är inte bara tillbaka, jag är mamma också

Ungefär en månad innan beräknat förlossningsdatum började barnet i magen säga ifrån. Det gillade verkligen inte att jag satt vid datorn, utan sparkades och slogs så jag fick stryka alla planer både på att varva Skyrim och på bloggande.

På natten 111222 kom äntligen vår lille palt. Han visade sig vara ännu bättre och mer perfekt än vi kunnat hoppas på, men han var fortfarande inte förtjust i att jag satt framför datorn. Han krävde att få sitta i soffan med mig och titta på Project Runway.

 
Nu är han en månad och en dag gammal, och har börjat bli sams med tanken på att ammas eller sitta i bärselen framför datorn, så nu hoppas jag att jag ska kunna komma igång och skriva lite igen. Jag kommer definitivt skriva mer om föräldraskap, framför allt om försöken med ett nära, feministiskt och socialistiskt föräldraskap.
Vi får se hur det går.

En hög hög

En del skulle säga att vi har för många böcker, men jag tycker att vi har för få bokhyllor.

Darth Lenin och hans vänner

Min mans nattduksbord kan vara ett av världens mest schizofrena stilleben. Notera särskilt Leninbysten med Darth Vader-mask.

Knappar med tändstickor

I en gammal virkningsbok såg jag ett (för mig) nytt knep för att sy i knappar, som jag använde på den randiga koftan.

För att vara säker på att man inte drar åt garnet för hårt, så knappen blir svår att använda, så håller man en tändsticka emellan när man syr i knappen.

 Sedan är det bara att göra som vanligt. Sy i knappen ordentligt med flera varv, dra sedan ut tändstickan och för in nålen mellan knappen och koftan. Där snurrar du garnet flera varv runt det garn du sytt fast knappen med, och syr sedan några stygn igenom det snurrade för att fästa tråden och få allt att hålla ordentligt.