En sommarkofta som funkar

Jag är hemma sjuk och har tid att blogga lite igen. Jag hade tid att ta lite ordentliga kort på några projekt som varit ofotade i flera år också, och lägger upp dem här på bloggen ett i taget.

Först ut är min Sommerbrisjakke (eller Summer Breeze Cardi) från Pickles. Jag stickade den i ett garn som jag köpte för fyra år sedan när vi var i Paris. Jag letade efter franska garner men hittade bara ett, så då köpte jag ett par härvor Sierra från Cascade Yarns också eftersom det var på rea. Garnet är i hälften ull och hälften bomull, men känns mest som bomull.

Mönstret var såvitt jag minns trevligt och lätt att minnas, men jag började sticka på en medium och fick repa upp och byta till small, för det blev alldeles för stort. Den var extremt snabbstickad, jag gjorde klart den på lite drygt en månad och det är snabbare än jag brukar sticka en bebiskofta.

Det blev en bra och användbar sommarkofta, lagom sval och passar till det mesta.

En räv med problem

Nu var det ett tag sedan, igen, och det känns som om det var så på de allra flesta bloggar. När jag tittar i listan på bloggar jag brukade läsa här nere till höger så är det bara ett par stycken som fortfarande uppdateras.
Alla har väl flyttat till Instagram, och det har väl egentligen jag också, men ibland vill man sitta vid datorn och läsa lite längre och då är det trist att det inte finns så mycket.
Nu har vi fått så enormt mycket nya medlemmar till Vänsterpartiet (som jag jobbar för) att jag varje dag den här veckan suttit och lagt välkomstbrev efter välkomstbrev i kuvert efter kuvert efter kuvert och då vill jag ha något att läsa på skärmen samtidigt.
Jag har läst Clara Stickar och Dödergök och läser nu igenom hela Tin Can Knits blogg (nu är jag på 2015). Då tänkte jag att jag kanske borde ge något tillbaka till stickbloggsvärlden och uppdatera min egen blogg lite grann.

Här är en halsduk i form av en räv, som jag stickat till min sexåring. Mönstret heter Fox Scarf och är gjort av Satu Dolk och Ossi Laine. Jag har gjort rätt många modifikationer, kopierade från en Ravelryanvändare som heter CedarLinn, och blev jättenöjd med hur räven ser ut.
 

Tyvärr fungerade inte garnet så bra för mig. Jag åkte med min svärmor till Tant Koftas julmarknad förra året och köpte CaMa Rose Lama Uld 1/2, eftersom det skulle vara ett supermjukt och ostickigt garn.
Redan när jag stickade med det så kliade det oroväckande på händerna, men jag tänkte att det nog skulle försvinna i tvätten så jag körde på och stickade klart. Efteråt tvättade jag i balsam och det gjorde garnet lite mindre stickigt, men det stacks fortfarande så mycket att inte ens jag som är ganska okänslig klarade av att ha halsduken på mig särskilt länge.
Jag har hört att andra tycker att det här garnet inte kliar alls, men jag tror att det kanske kan vara så att man är olika känslig för olika sorters ull. Det här garnet är 50% får och 50% lama, och jag brukar nog reagera mer på lama och alpacka än på fårull. Det har liksom en annan sorts kliighet tycker jag, som jag har svårare att stå ut med.

Min son vägrade länge ha på sig halsduken trots att han tyckte jättemycket om den, men nu har han kommit på att han kan ha den utanpå jackan, så den inte rör vid huden. Det gör mig jätteglad, det hade varit trist om den här söta räven bara hade blivit liggande i en låda för alltid.

Grönvit vinter

Jag bloggar ofta om saker efter att jag tappat bort dem. Kanske är det först då jag ger upp hoppet om att ta snygga kort på dem.

Idag är det i alla fall ett set med vantar, mössa och sjal som jag stickat till mig själv i Tusindfryds Hverdagsuld som jag köpt från Majas Manufaktur. Garnet är lite strävt när man stickar med det, men efter tvätt och användning blir det härligt mjukt och skönt och färgerna flyter in i varandra på ett fint sätt i flerfärgsstickningen.

Sjalen heter Marin och mönstret är gjort av den fantastiska Ysolda Teague. Jag hade några problem i början av stickningen när jag blev orolig för att jag ökade alldeles för snabbt, men när jag kommit in en bit i det så kändes ökningarna rimliga och sjalen blev jättesnygg och användbar. Det är min go-to-sjal både den här och förra vintern, inte bara för att den är varm och snygg utan också för att det är skönt med en sjal som inte är i spets, så jag kan tvätta den när den börjar lukta svett utan att behöva blocka om den.

Mössan har jag tyvärr inga bättre foton på. Det är i alla fall en rad med ekorrar på grön bakgrund. Jag utgick från ett Drops-mönster för mössans maskantal, och ekorrarna fick jag från det finfina gratismönstret Squirelly Swedish Mittens av Eli Stubenrauch som jag tidigare använt för att göra grytlappar med ekorrar på. Det är den här mössan som jag tappat bort nu, men ajg håller tummarna för att den dyker upp någonstans, för nu börjar det bli riktigt kallt ute.

Sjalen och mössan stickade jag förra vintern, men nu i somras tänkte jag att jag kunde använda upp garnet som var kvar till att göra matchande vantar. Här hade jag inget mönster utan stickade bara små kors över hela vantarna, med randiga istickstummar. De är långa och smala, precis som jag tycker om.

Ett liv i halskragar och mössor.

Det är konstigt, det där med halskragar till bebisar. Man kan sticka hur fast som helst, i hur bra garn som helst, och efter någon månads användning har halsen ändå växt så den passar bättre på en flodhäst än på ett barn. Men de måste ju ändå hålla sig varma,så här kommer de nystickade halskragar och mössor min bebis använt hittills i sitt halvårslånga liv:

Den första är en Heartwarmer av Dani Sunshine. Ett mönster som jag stickat flera gånger förut, men som alltid rullar sig ganska mycket. Jag ska nog testa några andra mönster framöver och se om de funkar bättre. Garnet är superlyxigt handfärgat merino/silke från Garnomera.se.

Den halskragen fick förresten en matchande mössa också, en Estelle av Maja Karlsson. Ett sådant där mönster som jag varit sugen på ända sedan det kom ut för fem år sedan, men som inte blivit av förrän nu. 

Den gick snabbt och var kul att sticka, men precis som med många hättor tyckte jag inte att den gick fram nog långt i pannan, så jag stickade på en kant i vitt strumpgarn från Arwetta, med några förkortade varv så den blev längre mitt fram än på sidorna

Det här settet användes precis hela sommaren, men till hösten behövdes något varmare. Jag använde resterna av ett handspunnet garn som jag stickat en Oslo Anorakk i tidigare, två färger från Willow Fairy Wool som jag spunnit en singel var av och tvinnat ihop. Det kombinerade jag med lite Dandelion Yarns Rosy Sport i klargrönt, som jag hade över från ett annat projekt.

Mössan är ett mönster från Drops med det poetiska namnet b 13-16 Sweet Pixie. Jag höll på att få slut på garn, så jag struntade i att göra den spetsig, och att rätstickningen fortsätter så högt upp är inte heller enligt mönstret utan beror på garnbristen.

Först gjorde jag tvärtom och stickade öronlapparna i handspunnet och överdelen i det enfärgade, och det såg faktiskt inte klokt ut. Som en galen rave-mössa. Det är spännande vilken stor skillnad det gör bara att byta plats på färgerna.

Här är halskragen är den använts flitigt i några månader. Den har växt, den har filtats en del och den är lite nopprig, men den har fyllt sin uppgift väldigt väl. Det är en Tykk Rillestripehals av Strikkelisa, ett väldigt trevligt mönster som jag gärna stickar igen.

Nu när vintern är här så har jag stickat en tredje uppsättning. Den här gången har jag använt Järbo Alpacka Solo som jag fick i födelsedagspresent och som är väldigt mjukt och fluffigt.

Både mössan och halskragen kommer från Snöfnugg lue och hals av Malsen og mor. En kul och snabb stickning, mitt enda problem är som vanligt att halskragen växer och rullar upp sig. Jag hittade inte mitt minsta garnbollsredskap och var för lat för att göra ett i kartong, så mössan fick bli bolllös.

Glada vårstrumpor

Här är ett par restgarnsstrumpor som jag stickade i våras till min frus brorsdotter. Jag ville använda glada vårfärger, och hade massor av smårester av Debbie Bliss Baby Cashmerino som passade perfekt.

Jag började med en picotkant, och mönstret som kommer sedan kommer från Sticka svenska mönster av Maja Karlsson. Resten är bara gjort på frihand, med hällapp. De passar

Jag borde sticka sådana här strumpor oftare, det är så mycket roligare både att få, att göra och att använda tycker jag.

Ännu mera vantar

Förra hösten satt jag utan vantar som vanligt (vart tar de egentligen vägen?). Jag bläddrade runt bland mina restgarner och såg att jag hade rätt mycket småsnuttar av Peer Gynt, som dessutom är lagom mjukt för att inte sticka barnen när man rör i dem.

Jag tittade i mina vantböcker och ville ha något mångfärgat och roligt, men allt mönstrat i många färger var ju för ett mycket tunnare garn än Peer Gynt. Till sist bestämde jag mig för att köra ändå, och göra om mönstret och så fick det bli som det blev.

Här på bilden ser det ut som om den ena vanten är mycket större än den andra, men det är något slags synvilla tror jag:

Jag kommer ju från Norrbotten från början, så jag tyckte att det skulle vara roligt att sticka Norrbottensvanten från Vantboken av Solveig Larsson. Fast jag höll mig inte alls till mönstret, utan satte motiven i en annan ordning, hoppade helt över några och gjorde en tumkil och en randig tumme.

Vanten gick långt upp på handleden så den skulle funka med min gravidjacka med trekvartsärmar.
Det var ett snabbt och roligt projekt, och något jag gärna gör igen i någon annan form nästa gång det fattas vantar.

Lammöron och hjorthorn som matchar varandra

Nu är det oktober, och jag har inte skrivit något sedan april. Så kan det gå. Jag lägger upp bilder av saker jag stickar på Instagram i alla fall, där heter jag vadhonskapat.
Jag har i alla fall stickat, inte jättemycket men en del. Jag har massor av saker som jag inte har fotograferat och skrivit om sedan typ ett år tillbaka, men jag väljer att skriva om det näst senaste jag gjort istället, eftersom jag har bra bilder på det.

Det är mina barns kusin som fyllt ett år och önskade sig en mössa, antingen en gullig mössa med öron eller någonting gammeldags och traditionellt. Jag har bestämt mig för att köpa så lite garn som möjligt i år, så jag tittade på vad jag hade i mjuka och mysiga garner och det var en del vitt, så det fick bli en Lamb Bonnet av Jenny Gordy i Sandnes Duo.

Mönstret var trevligt att sticka och lätt att följa, och blev väldigt bra. Garnet har jag stickat en tröja i tidigare, och det är mjukt med en ylle-känsla trots att det är bomull i det. Jag gillar att mössan går lite längre fram i pannan, jag brukar annars reta mig på att bebishättor inte gör det.

Jag stickade mössan i rekordfart, på typ två dagar, och då hade jag några dagar kvar innan fördelsedagen så jag lade upp till ett par vantar i ett annat vitt garn. Det var Antler Mittens av tincanknits, i ett nystan fonty Aubusson som jag köpte när vi var i Paris för tre år sedan.

Jag älskar verkligen att tincanknits skriver sina mönster i så många olika storlekar, från bebis till vuxen. De här blev kanske tyvärr snäppet för små, men det har mer att göra med att jag överkompenserade för min lösa stickfasthet än med något annat.

Det var ett enkelt och intuitivt flätmönster, även om jag tappade bort vilket varv jag var på några gånger. Just med flätor finns det faktiskt en poäng med att inte sticka runt utan göra vartannat varv med aviga maskor, för att man inte ska ta fel på vilket som är rätvarvet där flätan ska vara.